PRS(Dragon Fantasy)

Ina åt, hon åt väldigt mycket under kort tid. Ina var hungrig för två för barnet som syntes som en liten bula krävde sitt.

Ian la armen om henne, "Nu kunde jag skryta om att jag har fixat allt detta på eget huvud. Det gör jag med, men om Ina påstår att det var hennes ide, tro henne inte." sa han med ett flin och kysste hennes mun och sedan hennes nacke.

Stefan la handen emot hennes mage då hon ätit klar och bara kände efter sitt barn. "Vad hoppas du på? En pojke eller flicka?".

Selina skrattade lätt. "Det var väldigt bra tänkt av dig och Ina" log hon och flämtade lätt då han kysste hennes nacke. Hon kröp upp i hans knä och blundade.

Ina log och ställde undan brickan innan hon la handen på hans.
"Vet inte, det spelar nog ingen roll, det kan bli fler." ler hon och kysser honom.
"Vad vill du?" frågar on mjukt.

"Nej, nej, bara jag." skrattade han lågt fast de båda visste att det var Ina. Han bär henne till sängen och ser på henne med en glittrande blick innan han åter kysser henne och hennes nacke mjukt.

Stefan log och smekte hennes mage. "Det är svårt att välja, en liten pojke vore underbart, att lära saker, lära honom rida och slåss, men en liten flicka som är lik sin mor vore något det med".

Selina skrattade hon med och kände hur hjärtat började dunka lite snabbare då han bar henne till sängen. Hon slöt lätt ögonen igen och besvarade kyssen innan hon borrade in fingrarna i hans hår.

Ina såg på honom, "Du vet att du kan lära en flicka det med? Rida och slåss, i alla fall självförsvar. Ian jag vill inte att mina flickor ska bli sådana......" hon avslutade inte meningen, men de skulle kunna ta hand om sig själv.

Ian log och började knäppa upp hennes skjorta. Han gick sakta och varligt fram för att inte skrämma henne.
Snart då de var klar, låg han med Selina i sin famn och doftade i hennes hår.

Stefan nickade sakta. "Förlåt, jag menade inte så..." mumlade han men log sedan svagt. "Jag lär alla självförsvar, och så kan jag öva med båda".

Selina låg vaken i hans famn och bara blundade mot hans bröstkorg. Det hade varit underbart, och hon var glad att de väntat. Men samtidigt kändes det konstigt. "Ian" sa hon lågt och såg upp. "Det....Gör ont nästan".

Ina var nöjd, "Bra, tack." log hon. "Även om jag önskar att flickorna fick slåss de med om de ville inser jag att allt tyvärr inte går att ordna." sa hon bedrövat.

Ian nickade, "Vid första gången kan de vara så ibland...." sa han och rodnade lätt.
"Men det är inget, fel. Du kan alltid prata med Ian om det, hon vet mer än jag." sa han ömt.

Stefan la sig tillslut ner helt igen och slöt lätt ögonen. "Det önskar jag med" mumlade han.

Selina lugnade ner sig lite vid hans ord. "Okej...". Hon kysste honom lätt och la sig tillrätta i hans famn igen. "Godnatt älskade..". Sedan somnade hon.

"Och för pojkarna med förstås." sa Ina och la sig vid honom. "Men jag är glad att du tänker hjälpa dem." sa hon mjukt.

"God Natt." sa han med armen om henne och somnade lugnt.

Stefan nickade. "Ja, men vi får se vad det blir nu, godnatt". Han kysste hennes hjässa och somnade sedan.

Nästa morgon vaknade Selina sent, solen var redan uppe högt på himmelen och det gjorde ont än i henne. Men trots det var hon lycklig.