Power (Ett rollspel för alla)

((Väntar på Zeyas svar. Dominus har ju ställt en fråga. owo))

((Wazzup? Har varit borta i några dagar. Vad har jag missat?))

((Not much. Alla väntar på vattenblå, men hon har inte loggat in på nästan två veckor. Vi kanske får ppa henne lite, jag vill komma vidare.))

((^^Oki XD))

((Röstar på PP. >_> ))

((Okay, du är ju proffs, så vi kör, hoppas det är ok för VattenBlå ^^))
Zeya nickar stadigt men rädsla blänker svagt i hennes ögon. Faktum är att samma beslutsamhet och rädsla syns sig i resten av de Välsignades ansikten.
Ariana har som väntat inte lyssnat mer än absolut nödvändigt, och hon verkar ha missat några viktiga delar då hon transfererar sig iväg med Jackson, som skulle föreställa medlem i eftertruppen.
Dominus suckar mjukt och säger "Det verkar som om ni i förtruppen kommer få lite assistans, förhoppningsvis assistans, av Jackson Mays. Serah och Will, skulle ni kunna vara så vänliga att ställa er vid Zeya och ta tag i hennes händer?".
Han fäster blicken på Zeya och rynkar ögonbrynen. Kommer hon klara av medtransferens? Hon har inte fått någon träning än, så det kan bli ett problem.
"Zeya, du ska försöka ta med dig Will och Serah i transferensen, in i skogen. Jag kommer att hjälpa dig, men var noggrann med att fokusera på målet och de du ska transfereras med". Han hoppas att hans plan kommer att hålla nu när Ariana inte kan hjälpa till med transferensen.

((SÄG INTE SÅ. XD))

"Släpp mig, häxa!" Väser Jackson och rycker sig ur Arianas grepp.
"Hitta på något bättre glåpord, Jackson. Jag ska bara prova en sak. Så du står still tills jag kommer tillbaka, annars blir det inte ett vackert slut för varken dig eller mig." Säger Ariana hotfullt till svar och Jackson hinner inte ens protestera innan hon försvinner igen. Han tittar sig omkring, han är i skogen. Lite längre in än skuggrejerna. Varför drog hon med honom dit?

((Oaktivast ever. Förlåt ))

Serah är nervös. Hennes läppar darrar och hon biter sig hårt i läppen för att hindra sig själv från att göra något oväntat. Hon vill inte ut dit. Till de hemska monstrerna.
Men hon försöker vara stark trots att hon är ett vrak inuti. Hon ställer sig målmedvetet bredvid Zeya trots allt.
"Jag är redo." Det mest oärliga hon någonsin sagt.

Will vred på huvudet och såg ut genom fönstret för säkert hundrade gången den här dagen. Vi första synen såg skuggorna ut som dem hade gjort under hela tiden, men om man tittade noggrannare såg man... att dem höll varandras händer.
Dem stod i en cirkel, som om dem förberedde något sorts rit.
"Um, hörni" ropade Will oroligt. Men när han vände sig om och såg alla målmedvetna ansikten kunde han inte förmå sig att förvärra läget. "Eh... Det var inget" sa han och stirrade ner i marken medan han släntrade fram mot Zeya.

((This is wonderful, nu kan det börja hända saker xD))
Dominus nickar nöjt när Zeya, Will och Serah gör sig redo. Planen kan kanske komma att fungera i alla .
Wills kommentar gör honom fundersam. Är det något han missat? Han tycker att han tänkt på det mesta, men tänk om han missat något viktigt? I vilket fall är det dags att gå till handling innan varelserna gör det.
Han koncentrerar sig på Zeya och hennes förmåga, försöker att sända med lite av sin egen kraft utan att följa med själv.