Skriva av sig-tråden

Jul på avdelningen, vitt och avskalat.

Min mamma ska hjälpa mig att ta kontakt med en läkare så att jag kan få tag på någon så jag kan prata om mitt mående. (Eftersom jag inte klarar av telefonsamtal så ska min mamma ringa in). Jag är väldigt emotionellt instabil (så jag misstänker att jag har borderline) och det blir bara värre.

Jag är på fullaste allvar rörd till tårar. Hade 17 (!) meddelanden när jag loggade in på mugglis idag, varav de flesta av dessa var diverse julhälsningar och julklappar. Vet inte när jag kände mig så omtyckt senast. Ska skriva tack till alla som skickat mig presenter - men sedan fick jag ju också en sanslös mängd anonyma julklappar.

Gud jag tycker så mycket om er

Jag är en tragisk människa

Jag orkar inte
jag orkar inte
jag orkar inte

Jag orkar inte

Jag undrar om jag någonsin kommer få uppleva besvarad kärlek. Hittills har det inte hänt. Romantisk-sexuell kärlek är bara kopplat till ledsenhet, misslyckande, att vara olycklig, obesvarade känslor och frustration för min del. Jag vill inte att det ska vara så. Alla jag dejtar säger samma sak, jag börjar tro att det är sanningen. Att det aldrig kommer kännas helt rätt för någon att vara med mig. Fan. Det finns många människor som tycker om mig på vänskapsnivå och det finns en människa som tycker om mig på en sexuell nivå. Så jag kan ju inte vara helt tappad i farstun ändå. Men just att bli kär i mig verkar vara väldigt, väldigt svårt.

Jag är glad idag. Trots allt scheiss lately så lyckades jag och maken lägga undan allt det åtminstone för en dag, och ha en mysig julafton tillsammans. Nu är jag lite ledsen för att det är ett helt år kvar till nästa jul. Menmen.

Året är snart slut guys. Året är snart slut.

Jag känner så himla mycket med dig! Styrkekramar!!
Ena stunden känner jag precis samma sak. Fast också det helt motsatta. Så sjukt svårt att sätta rätt ord på hela karusellen.

(och nu blev det mycket ordbajsande, och så himla mycket mer än vad jag tänkt skriva egentligen).

I min karusell är det också så att några som jag vill ha som nästa vänner/bästisar får känslor som jag inte kan besvara - varför? Det är fina människor som jag vet skulle kunna förgylla resterande dagar av mitt liv. Men varför? Kanske för att jag har min förbenade lista/en dröm/söker något jag inte har en aning om vad det är. Men nu står jag här och gillar någon. Men varför skall jag gilla den här människan? Är han värd mitt besvär? För ja, det är ett besvär att låta känslorna ligga där och svalla. Vanligtvis kan jag, efter en tids förträngning, gå vidare. Men den här människan är någon som jag verkligen känner ..."är rätt". Känslorna får ligga där och pirra. Nyfikenheten, väntan, längtan, frågorna... allt får stanna kvar och störa tankegångarna och min fokus "på annat". Och jag BER varje kväll, månad ut och månad in, till naturens och ödets alla krafter att något ska klicka till, och allt bara skall falla sig rätt för oss båda med tiden. Och att det blir vi. För jag vill att det skall bli just vi.


Men sedan kommer alla dumma, logiska tankar som aldrig tillåter mig att "bara få vara".

Jag står bättre på egna ben. Jag är någon som skall stå på sidan av och se alla andra människor spela sina liv, bara se och studera den mänskliga teatern. Jag skall köra mitt race, fördriva livets timmar på äventyr, drömmar och strävan till nya mål - utan något egentligt syfte. bara fördriva tiden. Och sedan lämna jorden utan att egentligen ha åstadkommit något särskilt. Jag skall bara bry mig om naturen, djuren, människan, politiken. Jag skall inte ha barn för vi är redan överbefolkade på jorden, jag skall skriva en bok som knappt kan sätta ord på vad jag sysslar med och jag skall dö utan att egentligen ha några verkliga nära i min omgivning. "Bara" en massa vänner på jorden som lever vidare, skrattar, mår bra och som lyckas fördriva sina liv på ett "lyckat" vis.

Men så vill jag ju bara att någon skall fånga in mig. Tillåta mig att slappna av. Släppa loss. Få mig att bara vilja vara med och spela den här mänskliga teatern. Skapa en familj (för det är när man får barn som man verkligen förstår vad "jag skulle göra allt för dig" betyder har jag hört), se hen växa upp, se hen fördriva sitt liv på jorden på ett värdigt vis (för hens existens och för jordens överlevnad)...

Alltså.

Man är ju knäpp.

På riktigt.

Pallar inte.

Du klarar det♥
Du klarar det♥
Du klarar det♥

Du klarar det!♥ ♥

Tack♥