Sjunde året på Hogwarts

"tack för den, pluggis" sa jag retsamt och kastade kottar efter Laura och log
"Men månen är vacker och det är nära till jorden, jag kan vara hos er på e timme med min special raket, du måste resa jätte långt" skrattade jag och såg på månen. jag älskade det här livet
"Eller så flyttar jag hit och lever på bär och svamp. vet ni vad jag vill sova udner bar himmel" sa jag och såg på stjärnorna

Jag log mot Cara.
- Visst det kan vi väll, sa jag och trollade fram sovsäckaran och vi kröp ner i dom under den stjärnbeströdda himelen.
Jag låg och kollade på stjänorna och kände att jag blev allt tröttare och somnade vid mina vänner ute under den stora oändeliga himelen.

jag kröp ner i sovsäcken och hörde hur de andra somnade, men av någon anledning kunde jag inte somna, jag låg och stirrade upp på stjärnorna tills jag reste mig och började gå runt ön för att se hur den såg ut. den var inte jätte stor men det fanns en liten bäck, en glänta och en strand på andra sidan. efter några timmar gick solen upp och jag satte mig ner på sandstranden på andra sidan ön och såg på vattnet och log. jag vill aldrig lämna den här platsen

Jag vaknade med ett ryck, något var fel.
Jag såg mig om och upptäckte att Caras sovsäck var tom.
Jag väckte de andra och vi gick runt på ön och letade efter henne.
Jag kände mig mer och mer orolig och kände paniken välla upp inom mig.
Tävk om det hade hänt henne nått, tänkte jag oroligt medans vi fortsatte att leta.

jag såg på vattnet och hörde steg bakom mig och antog att det var mina vänner
"Har ni sovit gött?" frågade jag dem men fick inget svar "ni är väll inte sur på mig för att jag inte kom tillbaka innan ni vaknade, jag glömde bara bort tiden." jag fick forfarande inget svar och jag vände mig irriterat runt och tänkte skälla lite på dem när jag såg att de intear mina vänner utan ett gäng snappare, dem som vi hade mött utanför Godrics Hallow och innan jag han reagera blev allting svart

Jag hörde en smäll den kom från andra sidan stranden.
Vi sprang dit där såg vi Cara omringad av ett gäng snappare, hon var avsvimmad.
De vände sig om till oss.
- Så nu är hon urvägen, nu kan inget hindra oss från att ta smutskallarna, sa en utav de tio männen.
De skickade iväg förbannelse mot Draco och Blaise, och de tuppade av.
De vände sig sedan till Dean och mig, jag tog fram min trollstav och kastade en lamslagningsförbannelse mot en av dem, likaså gjorde Dean.
Sen jag kastade jag crusio över ledaren och han föll ner på marken i plågor.
Dean föll ner för en förbannelse och trollstaven åkte ur min hand.
Rep band oss samman sen fick jag en spark i huvudet av någon.
De transfererade sig iväg med oss och lämnade de två lamslagna männen kvar på stranden, såg jag innan jag svimmade av.

jag slog långsamt upp ögonen mötte Draco och Blaise orolga ansikten
"Vad hände?" frågade jag låg och de förklarade vad som hänt och jag såg förtvivlat efter mina vänner men de var inte kvar.
"Vi måste hjälpa dem" sa jag och ställde mig snabbt upp men vaklade till, Draco stöttade mig och jag tog fram min stav och tog bort bulan och huvudverken.
"Vart tror ni de kan vara?" frågade Blaise och jag tänkte.

(Ska vi rolla påsklovet eller vänta på Viole?)

(Vi kan väll rolla det nu? eller)
(Det ligger två lamslagna män du kan fråga )

(ja men då kör vi påsklovet nu )

jag såg på männen som låg på stranden och svingade med staven och såg till att den ena hamnade under vattnet och han vaknade genast till
"Lite brutalt tycker du inte?" sa Blaise och jag skakade kallt på huvudet
"Jag vill ha svar nu och jag orkar inte vänta till de vaknar" sa jag och satte ner honom på stranden och såg kallt på honom
"Nu vill jag ha några svar och våga inte ljuga för mig!" sa jag i en skapr ton och han nickade
"vart tog du mina vänner?"
"Malfoy Manor" stammade han fram och jag nickade och lamslog honom igen
"Ja det verkar som vi frå åka hem till dig Draco" sa jag och tog tag i mia vänner och transfererade mig till grinden, Draco höjde sin stav och vi steg in i trädgården och sedan in i hallen

Jag vaknade i ett mörkt och fuktigt rum, jag kände blodsmak i munnen men förutom det mådde jag bra förutom repen som band fast mig vid den avsvimmade Dean.
Jag såg oroligt på honom och försökte komma loss.
- Vänta jag ska hjälva dig, sa en svävande underlig röst.
Jag kände hur någon lossade repen.
- Tack, vam är du och var är vi?, sa jag det var ganska mörkt.
- Luna, och du är i fängelsehålan på Malfoy Manor, sa hon.
- Luna vad trevligt att höra dej, det är jag Laura från Hufflepuff och DA, sa jag och kramade henne.
Jag såg ner på Dean, vet du var det är för fel på honom?, sa jag oroligt, hon skakade på huvudet.
- Jag ska titta på honom, sa en gamal röst och Olivander kom fram.
- 10 tum, fläder och drakhjärtesträng, sa han och jag nickade.
Han tittade på Dean, hna kommer vara avsvimmad i minst två dar, men det är ingen fara med honom, sa han och log matt.
Jag nickade och satte mig ner, jag kände mig yr efter sparken mot huvudet.