The cold in our bodies [PRS]

Alice böjde sig ner och plockade åt sig ett knippe med lavendel och drog in dess söta lugnande doft.
"Namn..." Alice funderade och blickade på henne.
"Vi behöver inget namn. Denna stad är ju hemlig för omvärlden. Det är Ni som döper saker och ting. Detta är vårat hem. Räcker inte det?" Sa hon med en fundersam ton.

"Eh.. Jo visst. Jag har aldrig tänkt på det så.", sa Olivia skamset och sänkte blicken. Hon bet sig i läppen och pressade sedan fram ett leende.

"Jag har aldrig tänkt på att staden kan ha ett namn. Har inte ens tänkt på att ge den ett. " Hon räkte över knipet mot olivia.
"Säderslags åkern är inte så rolig. Ni har säkert sett sådana förut. Vill ni kanske se någon verkstad?"

"Ja, visst. Det vore fint att se." Olivia nickade och visade med armen att Alice kunde leda de vidare. Hon kastade sedan en sista blick över fältet med växter gick sedan efter de andra.

Lottie hade varit tyst men hon hade tagit Olivias hand och tryckte den lätt.
"Kan vi gå till de som väver tyg? Du sa att ni hade några som gjorde det?" Frågade Lottie och Alice nickade.
"Det går utmärkt. Då kan ni få era mörkblåa dräkter med. De är för eran fest ikväll." Hon log medan hon pekade ut.
"Här tillverkar de smycken och där ljus och rökelser. Vi kan gå in där sen. Vi kan även se vart de gör oljorna."

"Ja, det vore intressant att se.", erkände Olivia och nickade gillande åt Lotties kommentar. Hon tänkte på festen- det verkade bli en fullspäckad kväll igen. Var det så alla kvällar här? Hon log lite åt tanken.
"Det finns så mycket att se.", sa hon glatt.

"Det finns otroligt mycket att se. Jag har så mycket att berätta. Ni kommer få den bästa kvällen i era liv. I går var det bara en sak men ikväll är det till er vi firar." Hon klev in i ett hus och man hörde slammer från trä och två kvinnor satt vid vävstolar. Skytlar for snabbt som pilar och tyg gnistrade från det öppna taket.
"Detta är väverskorna. Det är inte alltid vi behöver nya klädnader men när det väl behövs är dessa de snabbaste." Hon log varm och de två kvinnorna stannade upp och log mot gästerna som kom.
"Fortsätt vi ska inte störa er mera." Alice log och gick mot en hylla och smekte tyg som låg det sakta.
"Detta är det vackraste tyget någon kommer att se."

Olivia tittade upp mot väverskorna och log vänligt mot dem. Hon följde efter Alice och blickade mot tyget som låg på hyllan. Det såg verkligen vackert ut. Vackra ting här.. Det kändes så omsorgsfullt gjort, allt här i staden. Det var imponerande.

Hon såg på Olivia och sträckte sig och rörde vid hennes kind.
"Du verkar så.... facinerad?" Sa hon och lade huvudet på sned.
"Säg mig vad vill ni se mer innan lunchen? Jag måste till templet själv för att samla mig men jag återkommer till er vid lunch." Sa hon och såg på Lottie.
"De som tillverkar smycken. Dina är helt otroliga..."

"Ja, det är ett fascinerande ställe. Otroligt. Mer än vad jag ens hade kunnat föreställa mig.", erkände hon och mötte Alices blick när Alice rört vid hennes kind. "Ja, smyckena låter häftigt att se närmare på.", instämde hon och nickade gillande mot Lottie.