Pirates! PRS Medi & Vidomina

Hon nickade.
"Ja gärna." Hon slöt ögonen och kände fingrarna massera i hennes hår och hon slöt ögonen.
Snabbt slutade hon att massera över magen.
"Jag är havande tror jag." Viskade hon och slöt sakta ögonen.
"Är det dåligt?"

Kvinnan sköljde ur hennes hår samtidigt som hon drog fingrarna genom det. "Nejdå, Kiliah, det är ett nöje. Det är en välsignelse. Zydar kommer fröjdas av nyheten.", sa hon lika kvittrande igen.
"Så, om du inte önskar något mer just nu, ursäkta mig, så ska jag se till er lunch.", sa hon och lade ner en vikt handduk bredvid hennes sida på golvet. "Kom när du är redo. Ingen stress." Sedan ursäktade hon sig och lämnade Kiliah kvar.

Morgonen därpå vaknade Roy tidigt av fiskmåsarnas skri och vågorna som piskade mot skeppet. Han vände på sig för att se Miliah ligga kvar i sängen. En vacker syn. Försiktigt rörde han vid hennes ansikte, för att inte väcka henne och drog sedan av sig täcket för att ta på sig sina kläder. Han lämnade rummet för att gå upp på däck där redan kapten stod för att se ut över vattnet. De hade kommit fram nu. Kylan var påtaglig. "Roy", sa John när han fick syn på honom.
Roy ögnade kaptenen och upptäckte hans päls. Det var en ovanlig syn då kapten ofta klädde sig i sin röda rock. Roy frågade om kursen och John nickade mot land, där framme tornade sig land upp för de.

Hon hade tagit sig ner efter fått på sig en vackert vit klänning och hon lade huvudet på sned.
"Åh det ser så gott ut. Inget starkt hoppas jag."

Miliah kved till när han vidrörde henne och öppnade ögonen.
"Roy." Hon sträckte på sig och såg i i hans ögon.
"Är vi hemma nu?" Hon kände kylan och log.
"Vi är hemma." Hon satte sig upp.
Cun såg på John och log.
"Frukost först kanske innan vi börjar?"

Inne i matsalen stod fönstren på vid gavel och vädrade så att frisk vind ven in i rummet. Det gjorde det också svalare, vilket passade då hettan var på.
"Kiliah." Zydar såg upp från sin bok i sitt grepp och lade ner den på bordet. "Så vacker du är.", sa han och gick fram till henne. Han log varmt och sökte med blicken mot hennes. "Var badet behagligt?", frågade han och greppade tag om hennes händer.
Bakom de dukade tjänarna de sista för lunchen och talade om att det var dags att äta.

"Frukost? Hm, ja, juste, det låter bra. Frukost först.", sa John och lät osäker. Han hade inte känt efter, men jo, han var hungrig. Han såg sig sedan om efter Ethan som visade sig på däck. Han såg blek ut, såg ut som han inte sovit på länge. John bestämde sig för att inte gå fram, han ville inte störa honom.
Roy erbjöd sig att ordna med frukost åt de andra och ursäktade sig för att gå ner till köket för att göra ordning åt de.

Cun log mot John och hjälpte Roy och de andra med att lägga i land och när han kom av såg han sig om.
"Det var länge sedan." Han suckade medan han tog sig av skeppet.

Kiliah såg på Zydar med ett älskvärt leende.
"Det var behagligt, tråkigt att du inte kunde vara med." Hon lade hans händer mot sin mage.
"Känner du livet?"

John och de andra klev av skeppet för att gå mot land. De möttes av några från befolkningen där som kastade nyfikna blickar åt deras håll. Vissa kände John igen sedan deras tidigare vistelse. Han vinkade åt de och fortsatte stegen mot värdshuset där de spenderat mycket tid tidigare, samma värdshus där Roy och Miliah träffat varandra.
"Ja, det var längesedan. Kom, vi måste få i oss någon energi, så att vi orkar resan tillbaka. Vi ska inte stanna för länge.", mumlade John till Cun och gick med honom mot värdshuset med de andra i besättningen efter sig.

Zydar skrattade och kupade sina händer om Kiliahs ansikte. "En annan gång, min kära." Han kysste hennes läppar och förde sina händer över hennes mage. "Ja, jag känner. Det blir en stark en.", sa han och flyttade sig sedan så att Kiliah kunde passera förbi honom till bordet.

Miliah höll Lily i famnen och log med ett stort leende när hon såg hur kvinnorna blev när de kände igen henne.
"Åh mamma kommer bli förvånad." Viskade hon.


Hon log när hon kände hans händer om sig och nästan ramlade omkull.
"Du är en sådan retsticka min älskade. Jag vill att du är nära mig."

Roy svalde och drog sig till minnes den gången han träffat Miliahs mamma. Han var inte säker på att hon tyckte om honom, varför skulle hon göra det nu då? Han skrattade nervöst och nickade. "Ja, kanske du hinner träffa din pappa också?", sa han och tyckte sig mer komma överens med hennes pappa.
De följde med John och Cun in i värdshuset. John beställde åt de och satte sig strax därpå vid bords. Han suckade högt och såg sig om, det var inte så många inne i värdshuset. Kanske för att det var så tidigt än. "Cun, var ska vi gå sedan? Det är du som vet."

Zydar skrattade och följde hennes steg mot bordet för att sedan kyssa hennes nacke och sedan sätta sig vid bordet. "Jag vill att du är nära mig. Vi är tillsammans nu.", sa han och kände ett rus av lycka fylla honom. Han log brett och började sedan ta av maten som de dukat fram åt de. han hällde upp i sitt och Kiliahs glas. "Vad ska han heta? Barnet förstås."

"Ja det kommer vi att göra. Pappa äger ju världshuset." Hn log och klev in och möttes av ett skrik.
"Miliah!" Miliahs pappa kom fram och lyfte sin dotter.
"Vad gör du här? Och..." Han såg på Lily som verkade bekväm i Miliahs famn.
"Grattis du är morfar." Hon log mjukt.

Cun nickade.
"Han är faktiskt här. Jag bad honom att komma genom magi så."

Hon log och slog sig ner innan hon lutade huvudet mot hans axeln.
"Min älskade."

När Roy kommit in i värdshuset stelnade han till av överraskning av skriket. När han förstod att det var hennes far som gett ifrån sig ljudet skrattade han istället och såg på när han lyfte upp sin dotter tillsammans med Lily i sin famn. "Goddag.", hälsade Roy och ställde sig närmare Lily. "Så trevligt att träffas igen.", sa han och lät lite osäker igen. Han sneglade åt Miliahs håll och hoppades på att hon skulle säga något.
"Det låter bra, Cun. Vi kommer att få hjälp. Varje minut räknas." Han tänkte på Kiliah och Sammi igen och hans blick blev sorgsen. Men så blev han serverad mat och dryck och skakade genast bort tanken. Han plockade upp besticken för att smaka av maten. Det var gott.

Zydar hann precis ta sin sista tugga av maten innan Kiliah satte sig ner bredvid Zydar. Han log mot henne och placerade sin arm om hennes rygg. "Vilket namn som helst, säg. Det blir bra vilket som. Så länge han är vårat barn. Ditt och mitt, älskade." Han tog med sin andra arm efter hennes hand och kramade om den. "Vad skulle du vilja göra nu, Kiliah?"