prs yehet & kkaebsong

"Jag ska ta det till åtanke," påpekar Joshua, som även han har tillräckligt med tröjor, men det är ju faktiskt Zihaos gamla. "Vad duktig du är på att planera." Med ett fundersamt ansiktsuttryck låter han fötterna komma i kontakt med golvet igen. "Du ska inte behöva bära på mig hela dagarna, jag har ju faktiskt ben för en anledning."

När Joshuas fötter funnit golvet, slog Zihao armarna omkring honom och knuffade honom ut från sovsalen.
”Jag är helt sjukt bra på att planera, ja”, höll han med om, med rösten fylld av sarkasm. ”Inte för att jag direkt bryr mig, men vem är det som Samuel ska ta med sig? Någon från samma årskurs som mig eller?” Undrade han sedan och tog sig försiktigt nerför trappan. Om han snubblade nu skulle både han och sextonåringen ramla ner för trappstegen och slå i golvet - inte ett önskvärt scenario.

"Jag tror det är Noah.. de brukar alltid spendera julen tillsammans, antingen hos oss eller hos Noahs familj." svarar Joshua med en lätt axelryckning. De rör sig ner mot stora salen, stannar då och då till när trapporna bestämmer sig för att rotera sig. Mycket irriterande, särskilt om man har bråttom. "Så jo, han går i samma årskurs som dig. Kanske det blir ännu fler, Samuel brukar drar med sig vem som helst av hans vänner ibland."

Sjuttonåringen gjorde en grimas. Egentligen hade han ingen lust att spendera julen tillsammans med en massa jämnåriga elever från hans egen årskurs, men om det var det som krävdes för att han skulle få vara med Joshua, så fick det helt enkelt vara så.
”Hm, gillar varken Samuel eller Noah”, muttrade Zihao och sniffade i luften, samtidigt som doften av mat fann sin väg in i näsborrarna. ”Bor ni i ett hus eller lägenhet? Tänkte mest på om du har ett eget rum eller om alla måste sova i samma..”

"Du behöver inte oroa dig över det, de kommer antagligen sova i en annan stuga." Joshua rycker lätt på axlarna medan tankarna faller mot sin bror. Han saknar honom något otroligt, och sextonåringen tror inte att han kan stanna arg på honom. Nej, kanske de måste ta sig i kragarna och prata med varandra, Samuel tycker nog det också. Med ett magert leende kramar Joshua om Zihaos händer. "Hus, det är inte något lyxigt direkt.. men super duper mysigt."

”Det är troligen betydligt mysigare än det huset jag bor i”, påpekade Zihao som själv bodde i en massiv kåk. Fönstrena var stora och alltid fläckfria, alla ytor i hela huset skinande rena och rummen på tok för stora för att kunna vara mysiga. Till och med badrummen var så stora att det nästan var löjligt. Han föredrog helt klart mindre hus med små, hemtrevliga rum. ”Vart bor ni ens? Du sa något om stuga, så ute på landet eller inne i stan?” Undrade sjuttonåringen och kvävde en gäspning när de slutligen nådde fram till den stora salen.

Joshua låter blicken glida upp mot sjuttonåringen bredvid sig, granskar det fläckfria ansiktet med ett bittert litet leende. Vissa föredrar helt klart olika saker, familjen Xie verkar inte lika hemtrevliga som modern.
"Vi bor i en liten förort, man kan åka till stan med buss." svarar sextonåringen och kramar hårt om den äldre, bara för att. "Det är vid en sjö, och det finns som ett större hus och en lite mindre stuga vid varandra."

Blicken gled över den stora salen, mellan de fyra olika borden, för att slutligen fastna på den person han för tillfället avskydde mest i hela världen. Julian. Joshuas ord gick sjuttonåringen rätt förbi, och ansiktet blev blekare och blekare i samma takt som ögonen blev svarta som natten.
”Allt det där låter jättetrevligt och så”, försäkrade han med käkarna ihopbitna. ”Men just nu kan jag inte riktgt koncentrera mig på alla trevligheter, har ett mord att utföra”, fortsatte han och pekade bort mot Gryffindorbordet.

Det tar en stund för Joshua att inse vad det är den äldre menar, då ögonen fastnar på Julian vid gryffindorbordet. Hans vän ser ovanligt blek ut där han sitter med de andra tre från sovsalen. Alldeles för borta för att fokusera på vännernas konversation. Blicken glider upp mot Zihao istället, som minst sagt förlorat all färg från ansiktet, förutom ögonen som blivit allt mörkare.
"Zihao.. kom, vi går och sätter oss vid slytherinbordet istället," försöker Joshua, som varken har någon lust att sitta vid sin bästa vän,- eller vad han nu kan kalla honom,- eller att Zihao ska slå ihjäl honom.

Trots att Zihao verkligen ville lyssna på Joshuas ord, ta in dem och följa den yngres förslag, så kunde han inte. Inte nu när allt som hindrade honom från att slå Julian tvärs över ansiktet var sextonåringens ord. Innan han ens bestämt sig för om han skulle ta chansen eller ej, hade han redan satt av i full fart mot Gryffindorbordet och fann sig snart ha ryckt tag i Julians krage för att därefter slita ner honom på golvet. Nu fanns det ingen återvändo.
”Hejsan, kommer du ihåg mig?” Frågade sjuttonåringen och lät huvudet falla på sned samtidigt som han långsamt rörde sig framåt mot gryffindoreleven. Han måste ha sett totalt rubbad ut, om inte ännu värre.