(Prs) Mellan mig och Jessica Tonks skräcknätter på skolan

Läkaren tog fram nål och tråd och sydde igen de såren som behövdes sy igen. Han satte sedan plåster över resten av såren.

Arvid kved till lite men halvsov genom hela behandligen han behövde lång tid på sig att repa sig
" Nå vad behövs göras? frågade polisen som skulle vara den som tog hand om arvid
Adam reste sig försiktigt från soffan och såg på Alice

Läkaren reste sig från Arvid. "Var vänlig mot honom, ge honom kärlek och ömhet, han behöver det, få honom att tvätta sig varje dag och att äta och sova ordentligt".
Alice reste sig också, hennes mamma kom ner till rummet då. "Så du är bättre?". Alice svarade inte utan stirrade bara på Adam. "Kom igen Alice! Du måste prata med mig!".

Arvid sov lungt men vaknade snart och han att hans sår var omhändetagna han kröp i hop i hörnet och såg skrämt på polisen
Adam höll om Alice och såg på henne lugnade

Polisen log snällt mot honom. "Du kommer att trivas här, du behöver inte vara rädd, finns det något du vill ha? Mat?".
Alice mor svor till. "Varför kan du prata med honom men inte med mig? Jag är ju din mamma!". Alice gömde sig bara i Adams famn. Hennes mamma kom fram till dem. "Du kan gå nu Adam, jag behöver prata med henne".

" Jag vill inte ha något sa Arvid och såg ner i golvet
Adam såg tveksamt på Alice men gick sedan hem och såg på sin mamma men ingnorerade henne och sprang in på sitt rum

"Nej, gå inte" viskade Alice och stod och stirrade efter Adam. Hennes mamma kom fram och tog tag i henne. "Prata med mig!". Alice skakade på huvudet och hennes mamma skakade om henne. "Du måste prata med mig!".

Adam pratade inte med sina föräldrar eller med någon av syskonen han ville bara vara med Alice
" Kärlek är något oviktigt för svaga personer sa Arvid när polisen började prata om kärlek

Adam såg ut genom fönsteret och ville vara med Alice men han fick inte det han suckade och la sig i sängen
" Alla andra gillar någon eller något men inte jag sa Arvid

"Gillar du inte dina vänner då? Du kanske kan hälsa på dem? Jag har hört att en av de knappt säger någonting, hon kanske behöver din hjälp?" försökte polisen föreslå.
Alice smög fram till dörren och låste tyst upp den och gick ut, även om hon inte fick. Hon smög iväg till baksidan av sitt hus som låg nära skogen.