De utvalda

Ethan log bara mjukt. "Jag är van, och jag kommer hjälpa dig igenom det". Han kramade henne hårdare och nickade sedan instämmande. "Mina bröder ska få ett bra.liv" mumlade han.

Hon nickade, "Ja, jag gissar att jag inte kommer kontrolera mig. Du mins väl hur jag var först innan du lärde mig att pricka? Kort stubin och inget lugn." skrattade hon lite och lutade sig mot hans bröstkorg och såg in i brasan.

"Men då var du aldrig arg på mig" sa Ethan. Trodde han i alla fall. Han smekte henne över magen och bara njöt av hennes närhet.
"Men jag ska hjälpa dig" upprepade han. "Jag vet då att du inte kommer mena det":

"Nej, men på pilbågen, och den gick sönder." skrattade Eletha åt minnena. Hon slöt lätt ögonen och njöt av hans händer på sin mage. "Tack, älskar dig så." mumlar hon mjukt åt honom.

Ethan slött sina ögon och lutade huvudet mot hennes axel. "Det är så lite så, och jag älskar dig" mumlade han.
Han satt så en lång stund med henne i famnen, tillslut hördes ett lågt kurrande från hans mage och han reste sig upp.
"Tror vi bör äta lite". Han drog på sig sina byxor och började knäppa skjortan.

Eletha nickade och ställde sig slött upp på fötter, hon var inte hungrig, men hon borde nog försöka få i sig något. Hon drar på sig byxorna och knäpper sedan skjortan och gäspar lätt till.

(Hahaha bra det xD)

Eletha log och Tilde visade dem sedan till ett eget bord. Eletha såg sig om då Tilde hämtade den där soppan, det verkade vara mycket bättre stämning här nu sedan hennes far försvunnit och Sonja verkade gladare liksom Tilde.

Ethan slog sig ner och snart kom Tilde tillbaka med två skålar med soppa. Den luktade svagt av peppar och hade en slät, brun konstisens.
"Jag varnar dig, den är inte alls så smaklig". Han började äta.

Eletha tog försiktigt en tugga och storknade. "Den är ju vidrig." sa hon och sköt undan tallriken med avsmak. Eletha hade växt upp på slottet och hade blivit ganska bortskämd med att få god mat och aldrig gå hungrig, inte ens på sina uppdrag.

Ethan åt det som det var vanlig mat i stort sett. Han såg upp då han hörde hennes kommentar. "Vidrig? Det här var ändå en av de bättre maträtterna jag fick i byn" påpekade han. "Mycket bättre än när vi fick äta råttor". Det hade varit riktigt vidrigt.
Han fortsatte äta, det var mättande och mycket näringsrikt.