Skriva av sig-tråden

vad händer?

"Kom och ät frukost med oss, det är dagens viktigaste måltid och ska få dig glad"
*går motvilligt till köket eftersom jag hatar att äta frukost och pappa har redan ätit klart sin frukost*
"Vem är det som har tagit bort fotona på mig och min ex-fru som borde ha tagits bort för snart fyra år sedan men jag inte vill göra det och det är jag som bestämmer?"
"Det är jag. jag tycker det är fel att bröllopsfotona på dig och mamma fortfarande står kvar runt om i huset."
"Men vem är det som bestämmer?"

Well fuck you. Du behöver inte får mig att må så här dåligt över at ha tagit bort dom. Det har snart gått FYRA år sedan ni skiljde er, det är dags att gå vidare, och dina argument är väldigt svaga. "Vem är det som bestämmer?" är inte rätt argument för att du ska få ta tillbaka bilderna precis.

fan vilken helvetesstart på dagen, det finns en anledning till att jag undviker frukost med er.

Kanske är det så att jag är så orolig över att bli magsjuk att jag har ont i magen. Mycket opassande för pågrund av magontet så blir jag ännu oroligare.

blir så sur på att mamma bara säger åt mig när min lillebror är störig. man märker ju för i helvete att han gör allt han kan för att irritera mig, bara för att JAG ska få skäll. jag kan inte äta när han sitter och gör äckliga ljud och kollar på videor på sin Ipad. äckliga jävla unge.

Vissa serier är så jävla bra. Men de förstör mitt liv. Jag har ingen jag verkligen kan prata med. För ingen jag känner bryr sig ett skit om mig egentligen.
Är det så jävla mycket att be om en kompis som har intresse för hur jag mår? Som jag kan prata med? I guess so.
Jag har ju fan inget att leva för egentligen. Jag sitter hemma hela tiden, de enda jag snackar med är min mamma eller mina bröder. Och då är det när de ber mig att fixa disken eller gå ut med sopporna.
Vad håller jag på med? Vart fan tog mitt liv vägen?

jag kan vara din kompis

Var vår vänskap en enda falsk värva i alla dessa år? sen förskoleklass? Min bästis skickade till mig att hon inte ville vara min bästis längre, för hon tyckte vi var olika men att vi kunde vara vänner och jag bara ok. Men sen så la hon ut på My story (snapchat) att man skull skicka en viss smiley så skulle hon ge en 1-10. Så jag gjorde den här smileyn och fick fyra. FYRA! Hade gett henne minst 6-7. Å sen i skolan så sa min näst bästa kompis (annars har jag bara kompisar på hockeyn) att hon (min föredetta bästis )hade snackat skit om mig och sagt att jag var dryg å bara ville imponera på killar m.m. Då sa jag till min kompis (som jag pratade med) att jag bara hade kompisar på hockeyn och sedan hade hon väl troligen sagt det till hon som jag var i konflikt med och efter skolan var hon typ jättearg och sa att vår vänskap var borta och att hon hoppades att jag var nöjd nu när jag var bästis med den andra...

Har jag gjort något fel?

*kramar*
Vad?

Je suis mort de peur.
Kram*

I morgon är det ett år sen min olycka och jag är så sjukt ängslig för att något ska hända igen och för att det ska bli som förra året och det suger för det är nästan enbart det jag tänker på..