Skriva av sig-tråden

Typ..

Vad beträffar magneten..
Creepy stuff..

Men eller hur?! Magneten gör det hela dubbelt så illa. Och det är redan skrämmande som det är

Och ja, det är verkligen stackars mig ._.
Hur är jag besläktad med dessa människor? HUR? Jag kräver en förklaring.

MTEL Haha, no mentions of parents sex life, thankyouverymuch.. Men jag menar mer hur fan jag kan vara jag med deras DNA.

Jag är typ jättenervös inför graderingen i taekwondo nästa lördag. Tänk om jag failar? Failar folk ofta? Ska man ha en vit dräkt när man graderar? Vad ska man göra? Vart är det någonstans? Vem bedömer? Tittar alla? Gör man det själv?

Ååååååååhh, jag måste verkligen fråga någon idag på träningen. Jag är redan så nervös.

Har spenderat halva livet åt att vara vännen i nöd för hela bunten, lyssnat på människors problem, ändrat på mig för deras skull och till och med burit in ilskan flera gånger för att skratta åt deras skämt. Och vad är det jag får tillbaka? Inget alls! Man pratar bakom min rygg, skrattar och pekar finger, talar om hur det och det är, att mina åsikter är fel och man blir aldrig lyssnat på. Mina ambitioner för höga, drömmar otänkbara, tankar skrattlösa... Visa lite förstånd för mig också! Ta mig ifrån dessa dumma förbannelser och möt mig med lite förstånd! Sätt er inte över mig, utan försök istället lyssna på mig för en gångs skull istället för att kasta ruttna tomater i ansiktet på mig. Jag är inte felfri, jag är kritiserad och försöker ändra på mig dagligen, men nog borde man väl kunna lägga ned allt översittande? Har någon sett mitt hjärta?

Nä, dra ni och lev på mig. Jag kommer ändå bara bli utpekad som den skyldiga. Det är jag som ska dra åt skogen.

Jag lyssnar på ett nostalgiskt soundtrack. Jag lyssnade på det i början av året tror jag att det var, och jag mådde inte så bra då. Ett tag så kunde jag knappt lyssna på låten för att jag blev påmind om ångesten inom mig. Men ändå så tänker jag på vackra landskap och på hur vacker och fantastisk världen är nu när jag hör den. Trots att jag mådde så dåligt såg jag det vackra i världen. Jag såg vintern. Jag såg snön som höll på att smälta. Jag tyckte att det var vackert. Jag fattade det bara inte då. Jag la inte märke till det vackra. Men jag ser det nu i efterhand, när jag lyssnar på soundtracket. Jag känner igen det i andra låtar också, att jag har fått en fin känsla och velat åka tillbaka till den tiden trots att jag inte var glad när jag lyssnade på låten för länge sedan.

Det finns så mycket vackert i världen. Jag lägger bara inte märke till det. Jag har alltid kollat efter något annat. Och jag har inte fattat det förrän nu.

Detta får vara ditt ess i ärmen då (den första)

Seriously, hur fan skall jag kunna bo själv snart och inte komma hem och mysa med någon varje dag? ...det låter liksom helt sjukt svårt.. och omysigt.. att inte ha det där.. mysandet..

jag känner att jag är en sån där som helst vill mysa mig igenom livet...