Pirates! PRS Medi & Vidomina

Hon log och skakade på huvudet.
"Det känns som jag är på ett skepp. Jag kommer ramla omkull." Hon såg på Sammi och log sedan stort.
"Den var magisk." Viskade ho tyst och såg upp mot honom.
"Vad tycke du?"

Zydar reste sig och gick runt sängen för att ställa sig på hennes sida. Han log stort. "Det var magiskt, älskade. Det hade inte kunnat bli bättre." Han sträckte sedan sin hand mot henne och såg mot henne med en vänlig blick.
"Dansa med mig, som vi gjorde igår, dansa med mig, snälla." Zydar kände en desperation att komma henne nära, kanske berodde det på att han anade att hans förtrollning kanske kunde bli bruten, att Kiliah skulle upptäcka hans sanna jag. Han kunde inte låta det ske. Så länge han hade Kiliahs kärlek och tillit så var han lugn.

Hon log vagt och hon skakade på huvudet.
"Dansa?" Hon flyttade Sammi och stoppade om honom innan hon tog sig upp men hann inte göra mer innan hon kräktes och hon såg upp.
"Jag sa att jag mådde illa min älskade." Hon såg på honom med ett svagt eende.

"Kiliah.", flämtade Zydar och gick fram till henne för att lägga en arm om hennes rygg. Han ropade på tjänarna att komma in för hjälp. Snabbt visade sig två tjänare inne i rummet med lika förvirrade blickar. "Städa upp här, hjälp Kiliah med ett bad, och se efter Sammi, han verkar inte gilla maten ni serverar."
Båda tjänarna nickade och satte genast igång att byta sängkläder och öppna upp fönstren för att vädra.
Zydar hjälpte Kiliah upp på fötter. "Vad säger du? Jag tror ett bad skulle göra dig gott."

Hon log och såg på Sammi oh såg sedan på sin make.
"Oh ja ett bad skulle vara skönt. Jag skulle inte ha något emot ett bad med ljummet vatten." Hon lutade sin varma panna mot hans bröstkorg.
"Älskade Sami äter då och då från mig. Jag kräktes." Hon skrattade mjukt.
"Jag tror du aldrig har haft barn eller hur?"

"Det ordar dem åt dig. Kom, låt mig hjälpa dig."
Zydar tog hennes ena arm för att lägga den över sina axlar. Han började att led henne ut ur rummet för att gå mot badrummet. En av tjänarna skyndade ikapp de för att öppna dörren åt de och visa åt Zydar var han kunde sätta ner henne. Medan tjänaren tappade i vatten i badkaret hjälpte Zydar Kiliah av med hennes kläder. "Såja, det blir bra snart.", sa han lugnt och tänkte på hennes närhet igen. Det värmde i honom att vara henne så nära.
"Du har rätt. Jag har inga barn.", sa han sedan lågt.

Hon log svagt och tog av sig sina skor och såg upp i hans ansikte.
"Men du kommer bli. Illamående kan innebära lycka." Hon lo mjukt och såg på karet.
"Jag ska sätta mig ner."

Zydar nickade och kände hans hjärta ta ett extra skutt av hennes ord. Tanken var ljuvlig. Att han skulle få en arvinge, ett liv, någon att föra riket vidare. Han log och ursäktade sig när han såg tjänaren hjälpa Kiliah ner i karet.
"Känns det bra så?", frågade kvinnan lugnt och hällde i något som liknande tvål som fick det att skumma och dofta ljuvligt.

Hon lutade sig tillbaka och slöt ögonen.
"a det känns så ljuvligt." Hon lade handen mot sin mage och började att sjunga tyst. Hon hade ett leende på läpparna medan hon förde handen över magen.

"Så skönt att höra. Säg till om jag kan hjälpa på något annat sätt.", sa hon lugnt och sköljde sedan hennes hår för att dra fingrarna igenom det. "Låt mig tvätta ditt hår.", sa hon sedan och utan att vänta på svar förde hon samma medel över Kiliahs hår för att massera i hennes hårbotten så att det skummade. Hon iakttog Kiliah och lade märke till hennes beröring över magen.
"Är du havande?", kvittrade hon och verkade nyfiken.