prs yehet & kkaebsong

"Hon skulle aldrig tycka det," försäkrar Joshua och kramar om den äldres hand i tystnad. Nej, sextonåringen förstår inte hur Zihaos föräldrar kan behandla sin son på det viset, det kommer alltid vara en gåta. "Hon kommer älska dig Zihao." Modern ger alltid människor en förtjänad chans. "Du.. får jag låna rena kläder av dig?"

Med ett blekt leende strykande över läpparna, slog Zihao armarna om Joshua.
”Tror du?” Undrade han och grävde ner ansiktet i den andres axel. ”Isåfall skulle vi lika gärna kunna åka så snart vi fått tag på professor Snape, har ändå ingen lust att stanna här i slottet under natten”, mumlade han och strök med ansiktet mot sextonåringens nacke. Sedan skrattade han till och lutade sig bakåt en aning, betraktade den yngre. ”Visst, Gucci, Prada elle Burberry?”

Joshua lägger armarna om den äldre eleven och kramar om honom.
"Jag vet det," svarar han med ett leende på läpparna. Jo, den äldre har flera drag som modern skulle gilla. Iallafall till personlighet, utseende vis blir hon nog aningen skrämd. "Du måste ju säga hejdå till dina vänner först dumbom, jag vill säga hejdå till tvillingarna och Jordan.." en rynka dyker upp över pannan, Julian vill han fortfarande inte möta. Tankarna försvinner så fort Zihao börjar prata om klädesmärken och ögonen lyser upp. "Har du allt det?"

”Såklart, men efter att vi har gjort det? Skulle du gå med på det? Eller framförallt, skulle din mamma gå med på det?” Frågade Zihao och drog fram kofferten som stod under sängen. ”Allt som ligger i botten är oanvänt, du får ta vad du vill”, fortsatte han och ryckte lite på axlarna. Familjen Xie hade alltid haft det gott ställt, men efter de flyttat till England hade ekonomin gått upp i taket och vidare mot himlen. Det kom in så mycket pengar till hushållet att de aldrig någonsin skulle kunna göra av med allt.

Det är svårt för Joshua att inte känna sig avundsjuk, hans mor har alltid haft det svårt att försörja sig själv och sina två söner. Visst är de på starka ben nu, men så har det absolut inte varit. Dock förstår sextonåringen själv att det är ännu värre för Zihao, man vill hellre ha älskande föräldrar än pengar i stora mängder.
"Både jag och mamma skulle definitivt gå med på det. Hoppas bara att du orkar stå ut med Samuel och hans vän," påpekar gryffindoreleven med ett litet leende, medan han letar efter kläder. "Du har väldigt mycket märkeskläder du." Joshua tar tillslut ett par vida, svarta kostymbyxor och en vinröd tröja. Dock rotar han fram ett bälte, för att få byxorna att stanna kvar på de smala höfterna.

”De kommer förhoppningvis att ha åtminstone lite respekt efter inatt”, muttrade Zihao och drog fingrarna genom håret som stod åt alla håll. I ett tappert försök att lägga det platt på huvudet, strök han maniskt över det toviga fågelboet. Jo, märkeskläder hade han ingen brist på. Det hade ingen i familjen Xie, som alla hade ett sinne för mode. Nåja, alla förutom sjuttonåringen själv som visserligen hade fina kläder, men inte hade någon aning om hur han skulle matcha dem med varandra. ”Du får gärna behålla dem, trots att de är alldeles för stora”, försäkrade Zihao och fäste de mörka ögonen på Joshua. ”De ser betydligt bättre ut på dig. Du får faktiskt ta hur många kläder du vill, se det som en tidig julklapp.”

Joshua låter blicken vila på sjuttonåringen med ett litet leende
"De kommer inte vara ett problem," försäkrar sextonåringen och ser ner mot sina fötter, som dränks av de svarta byxorna. "Du är så förbaskat lång Zihao." Muttrar gryffindoreleven och viker trött upp byxbenen. Han tassar fram mot den äldre och kramar om honom hårt, innan han skuttar upp för att slingra benen om Zihaos midja. "Jag tänker inte snö alla dina kläder hörredu, men kanske dessa."

Aningen överraskat, vacklade Zihao till innan han fick tillbaka balansen och knäppte händerna under Joshua.
”Vi får hoppas på det”, sade han och lämnade en liten mesig kyss på sextonåringens läppar. ”Och du får ta hur många kläder du vill, blir bara glad om du tar för dig”, sade han sedan och log gulligt. ”Måste ju visa hur tacksam jag är för att jag får fira jul hemma hos er. Borde jag köpa någonting till din mamma förresten? Kanske en blomma eller någonting ätbart?”

Kanske det varit en aning oväntat att Joshua hoppat upp för att klänga på Zihao det första han gör, men han kunde inte hindra sig själv. Även om de tre vännerna ligger sovandes i sängen bakom. Gryffindoreleven besvarar den lilla kyssen innan han lämnar små pussar över den andres kinder.
"Om du fortsätter säga sådär kanske jag snor alla dina tröjer " skämtar Joshua med ett leende, att kura in sig i Zihaos tröjor har han ingenting emot. "Vi kan fixa det tillsammans, hon blir glad av vad som helst."

”Det spelar faktiskt ingen roll, har ändå på tok för många”, erkände Zihao och fnissade till när Joshua började pussa honom i ansiktet. ”Du får defintivt hjälpa mig med det sen, men först tycker jag att vi går och äter frukost, sen Snape och sist alla hejdå:n” rabblade han upp med en kort nickning. Ja, de hade en del grejer att göra. För att inte tala om all packning de var tvugna att ta itu med. ”Vill du att jag bär dig ner till frukosten också eller går du hellre? Jag har ingenting emot att fortsätta bära på dig.”