De utvalda

"Jag tänker aldrig mer låta mina bröder eller föräldrar gå hungriga" mumlade Ethan lika lyckligt. Hans bröder skulle få ett friskt och bra liv, där de var fria och inte svalt.
Han satt sedan så en lång stund och bara smekte henne över håret. Tillslut var vattnet kallt. "Dags att kliva upp" mumlade han mot hennes öra och la ena armen under hennes ben. Han ställde sig sedan upp med henne i famnen.

"Du har blivit stark." log hon lätt då han lyckades lyfta henne, även om hon säkert förlorat mycket i vikt. Hon hade inget fett kvar allt det kroppen tog åt sig gick till energi och hennes muskler.

"Äsch, du är inte alltför tung heller" log Ethan. Han bar in henne till sovrummet igen och passade på att dra åt sig ett lakan på vägen. Han satte sig framför brasan med henne och började långsamt få Eletha torr, och sig själv.

"Men då du kom till slottet.....du kunde knappt något." skrattade hon lite och lät sig torkas, det var skönt.

"Jag vet" flinade Ethan lätt och la undan lakanet och lutade sitt huvud mot hennes axel. "Jag kunde bara det som var nödvändigt för att överleva, i min by dansar vi aldrig...och man äter oftast med händerna om det inte är soppor då". Han la sina händer mot hennes mage. "Och ingen som inte är gift har oftast inte varit med en kvinna..." mumlade han. Det hade i alla fall de i byn, sin dygd så länge man själv ville.

"Låter ganska härligt ändå, frihet." sa hon och såg ner på sin mage. "Jag är lite rädd ändå, att bära på ett liv, hur kommer jag må? Kommer vi klara det." sa hon och såg oroligt på honom.

Ethan log mjukt och kysste lugnande hennes kind. "Vi kommer klara det Eletha" sa han självsäkert. "Du kommer säkert må illa, och ha ont i rygg och mage, men det är det värt i slutändan". Leendet blev större. "För då har vi en liten flicka eller pojke, vårt barn".

"Säger du som inte bär på det." sa hon lite roat men kysste honom, det skulle säkert bli bra, hoppades hon. "Jag vill att vårt barn ska växa upp i trygghet, vara älskad och kunna försvara sig, klara sig själv." ler hon mjukt och lutar sig mot honom.

"Tja jag bär inte på det, men det kommer nog påverka mig" flinade Ethan. "När mor var havande med mina bröder så var hon ofta väldigt irriterad och sur på mig och far". Han trodde Eletha skulle bli det.
Han nickade sedan sakta. "Och även att han eller hon ska kunna älska, och inte ta allt för givet".

Eletha skrattade roat, "Ja, förbered dig på det. Jag kommer troligen vara hemsk." sa hon och flinade lite, "Förlåt i förväg." sa hon och kysste honom mjukt på kinden och nickade åt det hon sa. "Och dina bröder ska lära sig att hantera vapen och försvara sig, Ja dina föräldrar med om de vill. Och jag ska lära Sonja det med, ingen man ska komma åt henne om hon inte vill." sa hon med en arg blick.