Johanna and Thalia back in the Hunger Games

(wiiiiieee c: )

Johanna kunde inte hjälpa att skratta till då Thalia pussade hennes nästipp. Det var så gulligt att Johanna nästan dog lite på insidan. Sen efter en stunds tystnad så går de in i badrummet.
Snabbt tog Johanna fram en handduk ur skåpet och sen också hur man använde den rätt avancerade duschen där man kunde välja tvål från någon sorts meny och annat sådant där trams som man egentligen inte behövde.
"Om du vill något så är det bara att ropa", sade Johanna och gjorde sig beredd att gå ut ur badrummet igen.

Thalia lyssnade men hindrade henne innan hon gick.
"Du behöver också duscha, ska vi inte spara på vatten och duscha samman." log Thalia mjukt men med en glimt i ögat och drog Johanna intill sig.
"Vi måste tänka på vattnet." skrattade hon och kysste henne innan hon gjorde en liten snurrdans på stället och började dra sig av sina kläder och såg på Johanna.
"Kommer du?" sa hon flinande och gick in i duschen.

Johanna blev förvånad när Thalia hindrade henne från att gå, men fann sig snabbt när hon förstod varför.
"Du har en poäng där", sade Johanna med ett flin innan hon kysste Thalia tillbaka. Sakta började hon sedan dra av sig sina kläder. Det var nästan som en chock för henne att se hur många blåmärken, ärr och sår hon hade på kroppen efter allt hon varit med om i sitt liv, men hon struntade i det för tillfället och steg in i duschen efter Thalia.

Thalia stängde om dem och såg på Johanna med glittrande ögon.
"Du är förbannat vacker, vet du det?" sa hon uppriktigt och satte på vattnet och lät det forsa över dem. Hon brydde sig inte om de ärr och blånader Johanna hade. Dels för att det var en del av Johanna och dels för att hon hade själv. Tyst drog hon in Johanna i en kram med vattnet över dem, vad hon längtat efter detta.

Johanna kunde känna hur det hettade i ansiktet då Thalia sade så. Det var någon av de enda gångerna hon någonsin tyckt om att någon gillade hennes utseende. För hon vet inte hur många gånger huvudstadsinvånare hade sagt det till henne, om hon så var påklädd eller ej. Efter det satte Thalia på vattnet och Johanna ryckte till när vattnet rörde vid hennes nakna hud. Det var så obehagligt och hon kämpade med att hålla minnena borta.
"Ska du säga", fick hon fram till slut med ett uppriktigt leende. Trots alla de ärr och blåmärken Thalia hade så var hon vacker. Hennes utseende minskade eller ökade inte vare sig hon hade dem eller inte. När Thalia drog in Johanna i en kram så kramade hon henne tillbaka medan vattenstrålarna forsade över dem. Kramen varade väldigt länge, mest för att Johanna inte ville släppa Thalia eftersom det var en trygghet i sig att ha någon som visste hur man skulle ta hand om henne när hon fick panik.

Thalia kramade hårt och länge om Johanna, hon ville att hon skulle känna tryggheten, glömma vattnet. Duscha var en av de saker man måste göra, röra vid vatten och det tänkte Thalia hjälpa henne med. Men inte så som huvudstadsläkarna som bara gjorde det värre för henne. Thalia med, som inte ens klarade av läkare eller vita rockar. Men hon måste lära sig det med.
Hon log mjukt åt Johannas ord och kysste henne lätt på näsan. Sedan ställde hon in till något tvättaktigt som luktade jordgubb och började försiktigt smörja in Johannas kropp och hår.

Johanna lät Thalia tvåla in henne medan vattendropparna rann från rören ner över henne. Det krävdes så mycket energi till att inte springa ut ur duschen och torka av sig så fort som möjligt att hon skulle kunna kura ihop sig på golvet och somna. Om det inte vore för de små elektriska stötarna det kändes som att hon fick vid sidan av magen och på armarna och på ryggen och nästan överallt annars på kroppen.
Efter en stund var det Johannas tur att göra detsamma på Thalia. Det gav Johanna också en möjlighet att stå utom vattnets räckvidd.

Thalia log uppmuntrande åt henne och njöt på ett helt annat sätt av det hela då Johanna rörde vid henne. Sedan sköljde Thalia snabbt av dem båda, hon ville inte plåga Johanna mer än nödvändigt. Hon stängde av och kramade om Johanna som nu var ordentligt ren vilket hon inte varit på länge.
"Förlåt, men det var nödvändigt. Du var jätteduktig." sa hon och pussade henne på nästippen innan hon tog ut dem båda och drog om Johanna en handduk och en om sig själv.

"Nästa gång får du låta mig vara smutsig", muttrade Johanna men hon log ändå när hon kramade om Thalia. När hon sen inte rörde Thalia längre började hennes kropp skaka lite av att hon mindes hur blöt hon var. Snabbt började hon torka av kroppen för att bli av med den äckliga känslan av stötar som gick genom henne.
När hon väl var torr mindes hon att det kanske inte skulle finnas kläder till Thalia i Johannas garderob.
"Du får kolla i garderoben om det finns några kläder som passar dig", sade hon.

Thalia såg på Johanna men sa inget, hon visste hur svårt hon hade det. Men hon måste bli blöt, lära sig och Thalia skulle vara där för henne.
"Som du tänker låta bli att dra mig till läkaren om något händer mig?" sa Thalia med ett höjt ögonbryn. Nej, det skulle hon inte och Thalia hade en del att komma över med.
Hon såg sedan ut och märkte att det börjat mörkna och hon var trött både mentalt och fysiskt efter den långa vandrinngen och det som hänt.
"Vi kanske bara kan gå och lägga oss? Fundera på kläder imorgon?" frågade hon och kvävde en gäsp.