Power (Ett rollspel för alla)

((Jag har inte riktigt hängt men Har något viktigt hänt?))

((Ariana ska släpa med folk ut för att jäklas med skuggvarelserna. XD))

((And then we all are gonna die. ))

((Ey! Så illa kommer det inte bli! XD))

(())

((Okej, fine. Beroende på hur de andra gör så kan någon dö men det kommer troligen bli Ariana. XD))

(())

((And the slowest girl in the universe will finally write. Impressing ain't it? (måste bara sluta fangirla över the Doctor först.) Okay, done ))
"Så du kan faktiskt använda huvudet då och då?" säger Dominus och anlägger en lätt road ton i rösten. Det som han egentligen är mest förvånad över, han vet ju att hans syster inte är dum, är att hon erkänner det, sannerligen ett framsteg. Det kanske inte är försent för henne i alla fall.
Han blir i början smått irriterad när Ariana tar kommandot, men de Välsignade verkar ta det bra, förvånansvärt bra, med tanke på vem det är som de lyssnar på. Men Annabeth slog verkligen huvudet på spiken tidigare, varför ska de tro på honom? Det enda de har är hans ord, talade i ett klassrum vid samma stund som de började få inblick i den nya världen som gömt sig runt omkring dem hela tiden. Han borde vara glad att de inte ger över sig själva i tjänst till varelserna.
Han nickar diskret åt Arianas spekulationer, hon vet vad hon talar om, även om att riskera en hel del Välsignade inte verkar beröra dem.
Det verkar dock inte vara tillräckligt för den eviga strategen Annabeth men han har ingen bättre idé.
”Det stämmer, ni är den bästa chansen till en bra avledningsmanöver. Zeya, du har ju transfereringsförmåga, och jag antar att du såg Arianas lilla risktagande”. Han kan inte låta bli att rynka pannan en aning vid orden.
”Du skulle kunna göra likadant, om du tror att du är redo för sådant?
Planen, i den form den ens kan räknas som en plan, är full av risker, och jag vet inte om jag är redo att ta dem. Just nu verkar jag dock inte ha något val. Men ni ska veta, att båda jag och Ariana kommer att göra vårt yttersta för att skydda er från skada”. Han ger en blick som talar om för Ariana att det löftet binder henne lika mycket som honom.
”Och eftersom att Ariana behöver ha full fokus på vårt uppdrag så tänker jag sätta upp en ljudspärr.”
Han stänger ögonen och fokuserar på åskan som mullrar dovt ovanför, och närsomhelst kan samlas i en explosion. Sedan föreställer han sig att han spänner en kupol över det blivande stridsfältet. Det kommer att dra en del energi som han annars skulle behöva, men förhoppningsvis uppväger Arianas hjälp hans förlorade kraft.
Han slår upp ögonen om slätar över sin kraftförlust med ett övertygande leende.
”Då går vi igenom planen igen. Ariana, du får utgöra frontlinjen med Zeya, Will och Serah. Ni får använda era förmågor så gott ni kan, och ni får försöka förvirra dem, dock på ett så försiktigt sätt som möjligt. Ni är de som har bäst chans att ta er ur något sådant oskadda, men underskatta inte varelserna, för det som deras intelligens inte ger dem, står deras reaktionsförmåga för.”
Ni andra går med mig i nästa attack, och ni får försöka förvirra med era egna medel, det kommer troligtvis vara lättare efter förtruppens framryckningar.
Kom ihåg, jag kommer att finnas och täcka era ryggar, så förhoppningsvis hamnar ni aldrig i riktig fara”. Han avslutar med att ge alla en blick som han hoppas verkar styrkande.
Inuti känner han en sorg för hans Välsignade, de är inte redo för det här, inte alls, om han kunnat skulle han aldrig låtit dem möta något sådant här så tidigt.
((Phew, en hel A4. Well, jag hade mycket att ta igen ))

((^^ Måste bara säga att inlägget var awesome, saganda ))

Annabeth nickade och vände blicken ut mot fönstret, där illvilliga röda ögon lyste bland träden.
Vatten. Det var hennes element. Hon blundade och koncentrerade sig, skannade området runt skolan efter vatten. Visst, det fanns rören under skolan, men hon ville inte förstöra hela byggnaden igen. Det fanns en liten fontän på skolgården, men det var för lite vatten. Annabeth behövde en sjö... Bingo!
Längre in i skogen fanns en ganska stor sjö. Hon var ganska säker på att hon kunde kalla på vattnet från skogsbrynet. Det skulle bli en riktig kalldusch också, att en hel våg kom bakifrån och kastade sig över skuggvarleserna.

((And... damn it. Varför är Ariana den sorten att hon knappt lyssnar på sin bror? >_<'' Superinlägg... ;D))

Ariana som vaknar upp tar tag i Jackson som faktiskt försökt smyga ut i förväg.
"Ska testa en sak, låter som en fin plan. Jag lyssnade halvt om halvt, låter fortfarande bra. Men jag kommer inte bli skyldig till mord idag, lovar." Säger hon överdrivet snabbt. "Ses därnere." Fortsätter hon och Jackson försöker irriterat dra sig ut greppet. Fast Ariana tillåter inte det och istället transfererar hon till skogen.