Varför sa du inget Tramptass? [sv]

jag ber tusen miljoner gånger om ursäkt för att det har tagit sådan tid men nu är entligen fortsättningen här och jag hoppas ni uppskattar den

kapitel 11: det kan inte sluta så här, eller?

Share Det hade gått några dagar sedan Harry hade flyttat in hos Sirius och trots att Remus hade varit där några gånger så kände Sirius en saknad, men de båda visste att det var bäst så här, de hade inte sagt något till Harry och de ville inte att han skulle veta om deras förhållande fören de båda visste vart de stod. Just nu satt Sirius vid köksborde med sin gudson och åt frukost. Sirius såg kanske lugn ut där han satt och läste tidningen men han höll på att explodera av längtan precis som han alltid gjorde när Remus skulle komma över. De hade inte sätts på tre dagar, vilket enligt Sirius var tre dagar för mycket. men han hade velat ha några dagar själv med Harry också innan han skulle åka hem till Weasley de sista dagarna på lovet, men först hade Harry bjudit över sina vänner. Blacksonen log när han tänkte på vilka bra vänner Harry hade fått
"Sirius, SIRIUS?" ropade Harry när han inte gjorde sig hörd första gången och den äldre mannen la ner tidningen och såg på sin gudson "Cara undrade om du kan hämta henne och Hermione?"
"Jaha var det bara det. jag trodde det brann så som du skrek" sa Sirius lite roat och Harry blev röd om kinderna men den före detta fången bara rufsade om hans hår och det ringde snart på dörren och korridoren mellan köket och ytterdörren kunde inte kännas längre. Sirius hade gett Remus lösenordet till huset för länge sedan, ett ytterst fånigt lösenord: född som en Black, dör som en Black. Sirius hade inte orkat försöka ändra det, han visste att han i så fall var tvungen att gå igenom en rad förtrollningar och förbannelser som skyddade lösenordet och han hade tyckt det var lika bra att behålla det. Husets ägare öppnade dörren och mötte sin älskandes blick och kramade lätt hans hand innan han släppte in honom och Harry kom ut ur käket för att se vem det var
"Hejsan Lupin" sa Harry och log, han var van vid att den andra mannen kom och hjälpte till med att fixa huset, vilket han inte tyckte var konstigt han hade också bett sina bästa vänner om hjälp om han hade haft ett hus.
"God morgon, Harry" svarade den före detta professorn och hängde av sig höstkappan och steg in
"Vad ska ni göra idag?" frågade Harry nyfiket och såg på de båda männen
"Ja innan jag hämtar dina kompisar tänker vi börja fixa kontoret" sa Sirius och Harry nickade och gick sedan upp till sitt rum för att besvara breven och de båda männen gick in på det fallfärdiga kontoret och Remus suckade
"Det här lär ta tid" sa han och Sirius nickade
"Lika bra att vi börjar då" sa Sirius och tittade på allt skräp som fanns där inne
"Innan vi börjar vill jag göra en sak" sa Remus och animagusen la huvudet undrande på sned och Remus stängde dörren och drog sedan Sirius till sig och kysste honom mjukt men passionerat och när de avslutade kyssen var bådas kinder röda men de log.
"Ska vi sätta igång?" frågade varulven och Sirius kunde bara nicka. De öppnade några lådor och tittade igenom dem, men de var mest gamla papper och brev från släktingar, några fotton på bortglömda personer och så lite pennor och grejer, Sirius bestämde sig för att slänga allt. Några timmar senare var alla lådor tömda, de tråkiga möblerna utslängda och rummet tomt
"Det gjorde vi bra" sa Sirius och le en arm runt Remus axlar och han slöt ögonen en sekund och bara njöt av den andras beskrivning och nickade som svar
"Sirius?" hörde de en röst bakom sig och vände sig mot Harry och släppte varandra men gudson verkade inte fästa någon uppmärksamhet vid det. "Kan du hämta mina vänner snart? Ron kommer hit om en stund med flampulver" frågade Harry snällt och Sirius nickade
"Ja då åker jag väll, klarar ni er?" frågade Sirius de andra två
"Vi klarade oss utan dig i tolv år så vi klarar nog en halvtimme" sa varulven retsamt och animagusen räckte ut tungan och försvann och de andra två som stod kvar i rummet skrattade.
"Jag går till vardagsrummet och väntar på Ron" sa Harry och Remus nickade och stannade kvar i rummet och gick fram till fönstret och tittade ut. Han undrade om Harry misstänkte något, eller om de bara inbillade sig? Eller om Harry kanske visste och inte sa något för artighetsskull eller för att han inte ville veta, tänk om det var så att han inte vågade fråga för att han i så fall inte skulle gilla honom mer eller ännu värre Sirius. Tiden gick och Remus rörde inte på sig utan hans blick var fäst på något utananför fönstret. Någon stans långt borta hörde han röster och förstod att de andra var tillbaka och att han inte längre kunde stå kvar i rummet, han gick mot köket och såg sin älskande och sina fyra före detta elever sitta där
"Jag tyckte väll att jag hörde röster" sa Remus och Cara vände sig om mot honom
"Tjenanixen, Remus" sa hon och gav honom ett stort leende
"Nej men vi verkar ha storfrämmat" skrattade han och tog fram några tekoppar och satte på vattnet och gav sedan Sirius ett litet leende och han besvarade det. Cara såg granskande på dem men sa inget
"Remus hjälper till att fixa huset" sa Harry till sina vänner och ingen av de båda männen invände, de visste att de egentligen borde berättat hur det låg till men ingen av dem hade kunnat
"Fattar ni att vi ska få gå på världsmästerskapen i quidditch i morgon, mamma ville att vi skulle vara hemma vid sju tiden" sa Ron och de fyra barnen nickade. "Hur tror ni det går?"
Ron och Harry började genast diskutera quidditch och Remus log lite roat innan Hermione började prata med honom om den kommande terminen och han slogs åter över hur lik honom hon var, han hörde Sirius skratta åt något och sedan hur han började prata med Cara
"Jag kan visa dig huset" sa han och de reste sig och började vandra runt i det halvklara huset.
"Jag hade också rymt hemifrån om jag hade bott här" sa Cara lätt och Sirius nickade, han slog över hur lika de två var. De styrde stegen mot ett rum med ett stort släktträd.
"Jag hade glömt att du är släkt med Draco" sa Cara efter att ha studerat det en stund
"Ja vi pratar ju knappast om varandra" svarade Sirius bittert och försökte förtränga den delen av släkten som han avskydde
"Du är ju inte med?" sa Cara lite förvånat och Sirius ryckte på axlarna
"Jag var här men min kära mor brände bort mig efter att jag rymt hemifrån, precis som hon brände bort Andromeda efter att hon hade gift sig med en mugglare" sa Sirius och himlade med ögonen
"Vad hände med din bror?" frågade Cara försiktigt och Sirius slängde en blick på bilden av hans yngre bror och mötte sedan Caras blick
"Det önskade jag att du visste?" sa Sirius och det tog en stund för henne att förstå vad han hade menat
"REMUS JOHN LUPIN" ropade Cara och Sirius hoppade till lite men log sedan och Remus kom springande men stannade när han upptäckte att rummets innehavare stod mitt i rummet och log
"Jag trodde det hade hänt något" sa han oroligt och såg på dem båda
"Ja det beror väll på hur man ser det. Hur kunde du berätta för honom?" sa Cara förtvivlat. Först förstod inte Remus alls vad hon menade men sänkte sedan blicken. Han borde vetat att hon inte skulle ta det så bra och kunde han klandra henne? de flesta människor skulle inte lite på henne, han hade definitivt inte gjort det om Dumbledore inte sagt att till honom att ge henne en chans och han hade motvilligt gjort det, nu visste han bättre men hon visste inte att Sirius hade accepterat det. Han slängde en bedjande blick på Sirius
"Det gör inget" sa Sirius och la en hand på Caras axel och hon gav honom en överraskande blick
"Säkert?" sa hon förvånat
"Man väljer inte sina föräldrar, precis som du sa till mig" sa han och gav henne ett leende
"Tack" sa hon uppriktigt och log sedan mot Remus som andades ut
"Det gör inget att du berättade, jag vill bara inte att folk ska veta eftersom jag då inte kan få ett normalt liv! Jag menar folk ser mig direkt som en kopia av Voldemort när de vet." sa hon sorgset och Remus kände sig fortfarande lite skyldig, hon hade hjälpt dem båda, trots det så hade han avslöjat hennes hemlighet trotts att han lovat att inget säga
"Jag förstår det. Men jag trodde först Remus drev med mig, jag kunde aldrig se dig som Voldemorts dotter" sa Sirius och såg på Cara
"Det är för att jag är mig själv och inte Voldemort. Jag har inga planer på att bli som min far, jag tänker gå min egen väg" sa hon bestämt och fortsatte sedan lite sorgset. "Jag vet inte vad som hände med din bror. Jag fick aldrig träffa någon av dödsätarna, ja förutom Severus då" sa hon med en axelryckning, och Sirius kände sig lite hopplös, han hade velat veta hur Regulus dog, för att han var död de kände han på sig.
"Tack ändå." sa Sirius och tvingade fram ett leende. De tre personerna som befann sig i rummet hörde steg utanför och snart tittade tre huvud in
"Tänker ni stå här hela dagen eller?" sa Harry roat och Sirius log mot sin gudson
"Ja vi måste åka nu" sa Ron och Cara nickade
"Lika bra att ni åker via flampulver eftersom ni inte kan transferera er." sa Sirius och de styrde stegen mot en brasa.
"Jag åker först" sa Ron och var snart borta, Harry och Hermione försvann efter honom och Cara gick mot spisen men vände sig sedan om innan hon klev in i spisen och såg allvarligt på de båda
"Ni måste prata med Harry snart" sa hon och de nickade. "Men prata ordentligt med varandra först" sen steg hon in i spisen och de sista ord de hörde var "Kråkboet" sen försvann hon efter de andra tre. De gamla vännerna var nu ensamma i huset igen och Sirius visste inte om han skulle vara glad för att Remus nu kunde flytta tillbaka eller för att Harry nu skulle vara borta i nästan ett år. De båda männen steg in i köket och Sirius tog bort kopparna och Remus dukade sedan fram för middagen Kraken lagat.
"Vi borde kanske göra som Cara sa och prata med Harry" sa Remus försiktigt samtidigt som han tog en bit kött
"Ja jag antar det, men jag är rädd för att han inte ska uppskatta det" sa Sirius och suckade och Remus förstod vad han menade. De åt upp maten under tystnad och lämnade sedan rummet och gick upp mot sovrummet och la sig tyst ner på sängen, ingen av dem visste vad de skulle säga. Remus funderade en stund innan han harklade sig
"Sirius om det nu skulle vara så att Harry inte gillar det så tänker jag inte stå i vägen för er…om det är så att han inte vill ha mig här så flyttar jag ut" sa Remus försiktigt och Sirius satte sig rakt upp i sängen
"Men jag vill ha dig här" sa han bestämt och Remus log svagt
"Jag vet det, men jag vill inte stå i vägen för dig och Harry, han behöver dig mer och jag kan inte leva med mig själv om ni måste skiljas åt på grund av mig! Jag vill inte att Harry ska hata dig" sa varulven lågt och undvek sin älskandes blick
"Remus John Lupin, du skulle bara våga gå någon stans! Jag vill ha dig här och ingen annan stans! Om Harry inte gillar det så får vi helt enkelt hålla det hemligt" sa Sirius och la sig bredvid Remus och kramade om honom.
"Ja du har väll rätt, förlåt mig" sa Remus
"Jag förlåter dig" sa Sirius och placerade små lätta pussar i varulvens nacke och somnade sedan med armarna runt honom rädd för att han skulle ge sig av. Remus låg dock vaken, han visste att Sirius skulle bli ledsen i fall han gav sig av, men han skulle hålla vad han sagt, om han skulle komma i vägen för Sirius och Harrys relation skulle han försvinna ur deras liv även om det skulle krossa hans hjärta att behöva lämna Tramptass. Men han ville inte vara i vägen, tänk om de skulle sluta så här? att han var tvungen att lämna Sirius, Remus började falla i en orolig sömn och de sista han tänkte var, det kan inte sluta så här, eller?

jätte azum

tack så mkt nu ska jag bara bestämma mig för hur mr Potter ska reagera xD

OH MY ROWLING!!

Äntligen så bra den är

tackar ja jag är riktigt nöjd med kapitlet kul att du gillade det

Gud vad bra men jag är orolig, tänk om de gör slut

Jag säger inget, ni får helt enkelt vänta och se!

Men men! Jag kommer aldrig förlåta dig i fall du särar på dem nu!

Haha det kmr du visst och den som väntar får se

tänkte samma sak, vill inte att dom ska göra slut!!!
btw jättebraaa