Denices sjunde år tillsammans med Marodörerna [ SV ]

Imorgon kankse
Just nu är min kusin här

mer !

Hälsa din kusin från mig!

Det ska jag göra;-)

jätttttebra!!! vill ha mera!

Ledsen om det blev ett sent kapitel.

Kapitel 18

Jag vaknade,steg upp och klädde på mig.
Jag tittade ut genom fönstret. Det såg ut att bli en fin dag. Men det var Sirius som först kom upp i mina tankar. Vad om Sirius jag tänkte på,visste jag själv inte utan bara han...
Jag gick ner och höll nästan på att krocka med Sirius som stod där och väntade.
Jag blev röd om kinderna.
- Hej, sa jag.
- Hej...öhm,jag sa att jag kunde vänta på dig, sa han.
Jag nickade.
- Här, sa han och gav mig min skolväska.
- Åh,där var den, sa jag och låtsades som om jag hade letat efter den.
Det blev en pause och sen gick vi ner till frukosten.
Lily och Mathilda vinkade direkt till oss från Gryffindorbordet. Det såg ut som om de hade väntat hela tiden.
Vi gick dit och jag slog mig ner mellan Lily och Mathilda.
- Så vad ska vi göra idag då? frågade jag Lily.
Hon tittade på mig som om jag var lite konstig.
- Lektioner...såklart ,sa hon.
- Åhh...jusste, sa jag.
Lily slängde en sista lite orolig blick på mig och sedan började hon fortsätta att äta.

Efter frukosten gick vi alla mot trollkonsthistorian.
Jag försökte på varje lektion i ämnet konsentrera mig men proffessor Binns var helt enkelt för tråkig så jag la mig ner och sov och jag var säker på att jag inte var den ända.

- Denice!
Jag blev så rädd att jag svängde med ena handen och den slog mot någonting.
Jag slog upp ögonlocken.
Där stod Sirius nerböjd och med händerna mot sin mage. Hans ögon var hårt hopknipna.
James skrattade i bakgrunden.
Jag rusade fram till Sirius.
- Förlåt så mycket,jag sov! sa jag och försökte hjälpa honom på något sätt.
- Det gjorde du nog, sa Sirius svagt och reste sig upp och tittade på mig.
- Inga dåliga nävar du har, fortsatte han.
- Förlåt, sa jag igen.
- Det gör inget.
Sirius tittade sedan över min axel. Jag vände mig om och såg James nästan ligga på golvet av skratt.
- Stilig kille kan man få,men när de blir män kan man aldrig veta, hörde jag Lily mumla och hjälpte James upp.
Mathilda,Remus och Peter hade redan gått.
Vi gick också sedan och på vägen hörde jag några tjejer mumla:
- Där är Sirius, ska du fråga då?
- Nej... jag vet inte, förra gången du vet,blev inte riktigt rätt då.
Det hade varit Sirius ex och hennes vän.

Något kändes fel med Sirius ändå.

Efter middagen sa Mathilda:
- Ska vi gå till biblioteket?
- Aa, visst... , började jag
- Nej!
Det var Sirius som hade sagt det.
Alla kollade på honom.
- Jag menar, jag behöver prata med dig,Denice, sa han.
- N-nu?
Han nickade.
James visslade kort och tittade på oss med hans vanliga retliga blick.
- Jahapp,men då tycker jag att de ska få pratas vid då, sa Lily och föste James ut.
Mathilda, Remus och Peter följde efter med en undrande blick på oss.
När vi var ensamma i korridoren sa Sirius:
- Så, ehm, ska vi gå ut.
- Visst, sa jag och vi gick ut,ganska avskilt från alla andra som hade håltimme och satt ute.
- Så,ehm, varför vill du inte gå ut med mig, sa Sirius tillslut när vi hade kommit fram.
- För att... du..., började jag.
- Jag vadå? Förresten så vet jag att du tänkte på mig när du frammanade din Patronus, sa Sirius.
- Det kan du inte veta säkert...
- Jo det kan jag för att du tittade på mig då.
Sirius lät väldigt säker.
Jag vet inte varför men jag tittade bakom Sirius axel och såg Sirius ex , Jenny, som vi hade stött på imorse. Hon stod och pratade med några kompisar.
Då slog det mig,som om det hade varit självklart hela tiden.
- Jag gillar verkligen dig, sa han och tittade på mig.
Jag tittade på honom även om jag ville låta bli.
- Nej, det gör du inte, sa jag och backade ett steg.
Men han tog ett steg frammot.
- Jo,det gör jag.
- Nej! Nej, det gör du inte!
Min röst var högre än den brukade vara.
- Varför tror du det?
- Är det inte självklart?Hur många tjejer har inte du varit ihop med?
Han stirrade på mig.
- Vad...vad menar du? Jag...älskar dig.
- Nej! Det gör du inte! Patronusen är ett exempel!
Varför kunde jag och inte du!
- För att jag inte tänkte på det!
Han drog fram sin trollstav och ropade:
- Expecto Patronum!
En silver hund bröt ut från hans trollstav.
Jag iaktog den tills den försvann.
- Ser du?
Jag stod där.
Det var ett bevis men ändå inte.
- Snälla, Denice...
- Jag vill inte! Du är en hjärtekrossare!
Min röst var ostadig och hes.
Han sa inget för han visste att det var sant.
- Du kan inte bara,bara tro att du kan leka med mitt hjärta hit och dit! JAG GILLAR VERKLIGEN DIG SIRIUS!
Jag var nära tårar nu.
- Jag vet att du hatade mig förut, sa Sirius
Jag nickade.
- Men varför då,gav jag inte upp försöket ? Varför fortsatte jag och fråga dig när det fanns tusen tjejer!? Varför fortsatte jag när jag visste att du hela tiden ignorerade mig?
En tår rann nerför min kind.
Jag slängde en blick mot Jenny och sedan gick jag därifrån snabbt.
Sirius ropade efter mig men jag vände mig inte om.
Jag sprang till uppehållsrummet med tårar rinnande nerför mina kinder.
Lily var glad när jag kom genom porträtten.
- Så,vad ville han..., Lily avbröt sig själv när hon såg mitt ansikte.
Mathilda hade också sett det och reste sig upp.
Jag ville inte prata med dem så jag sprang upp till min sovsal.
Jag kastade mig på sängen och la kudden över huvudet.
Sirius hade rätt men ändå var det hopplöst.

Åh.... :o neeeeeej :o bli tillsammans kyss varandra ni ÄLSKAR VARANDRA :'( *gråter*

SUPERBRA KAPITEL SKIT BRA SKRIVIT.. ett stavfel hittade jag som jag minns "pause" stavas "Paus"

Mer?? (a)

mer

JUSTE