Lumos :3 & LeoisLazyy

Benjamin vände blad i boken han läste och följde raderna med blicken. Solen måste ha gått upp eftersom han knappt behövde ha lampan tänd längre. Det lätt grönaktiga skenet räckte gått och väl för hans ganska mörker vana ögon. När rummet tillslut var nästan helt upplyst bestämde han sig för att lägga boken åt sidan och byta om. Efter att ha rotat runt i kofferten ett slag bestämde han sig för en svart polotröja och ett par svarta byxor. Han bytte skyndsamt om och slängde pyjamasen på sängen i en hög. Som vanligt bokstavligen hängde kläderna på honom men han orkade inte bry sig om det.

Hailey gick fram till kofferten, rotade fram en vinröd, stickad tröja och ett par mörka jeans. Hon bytte om i tystnad. De andra sov fortfarande, vilket var komiskt då de lagt sig först kvällen innan. Hailey drog händerna genom håret så det låg över axlarna innan hon stoppade staven i bakfickan. Hon kvävde en gäspning innan hon lämnade sovsalen och uppehållsrummet. Korridorerna var tysta, och hon kunde inte se någon heller.

Uppehållsrummet låg i tystnad vilket gick Benjamin smått nyfiken över vad klockan egentligen var. Han höll upp armen framför sig så att han kunde ta sig en titt på sitt armbandsur. Sju. Hade han på riktigt vaknat klockan sju på en söndag. Vad hade han ens att göra uppe så dags på morgonen? Med en suck lämnade han uppehållsrummet och stegade ut i den fortfarande bittert kalla korridoren. Han hade ändå inget bättre för sig, så han kunde lika gärna passa på att gå en promenad. Inomhus. Inte en chans att han tänkte sätta sin fot utanför slottet på minst en vecka efter vad som hänt innan.

Haileys fotsteg ekade i de långa, tomma korridorerna. Då och då rörde sig häxor och trollkarlar i deras porträtt, muttrandes mer för sig själva än för någon annan.
"Respektlösa ungdomar. Försöker sova.." , sade en av dem, en häxa, efter en kvarts strosande i de halvmörka korridorerna. Hailey himlade med ögonen. Det var ju inte så att de behövde vila inför någonting. Hon skakade på huvudet innan hon började gå ner för trappan mot den femte våningen och förbi det tysta ravenclawtornet.

Benjamin hade inte riktigt någon koll på var hann befann sig i slottet eller hur länge han strosat runt som en osalig ande. Efter att ha vandrat genom ytterligare en korridor stannade han till vid ett fönster och lutade sig närmare glaset. Det snöade fortfarande och med tanke på hur mycket snö som täckte marken utanför måste det ha gjort det hela natten. Han andades ut rakt på rutan så att ångan bildade en målarduk åt honom. Utan att riktigt fråga sig själv om det var tillåtet eller ej började han rita ett väldigt fult träd. Det skulle ju ändå försvinna...

Hailey sjönk ner på golvet längs väggen mittemot ett klassrum och drog upp trollstaven ur fickan. Utan att tänka på vad det var hon gjorde så började hon kasta gnistor med hennes trollstav som studsade mot glasdörren mitt emot. En viss person dök oinbjudet upp i hennes tankar, och hon visste inte riktigt varför. En kille med korpsvart hår, isblå ögon och ljus hy. Hailey rynkade på pannan och skakade på huvudet för att driva tanken på Benjamin ur hennes hjärna.

Några minuter passerade och efter att ha lämnat sina fingeravtryck över i princip hela fönstret vände han det ryggen med en suck. Vad barnsligt egentligen, att stå och måla i imman på ett fönster. Han himlade med ögonen åt sig själv och lade armarna i kors samtidigt som han med högljudda steg började gå tillbaka samma väg som han kommit. Det hade gått nästan en hel kvart sedan han funnit korridoren konstaterade han genom att snegla lite på sin klocka. En hel kvart av hans liv - bortkastad. Han stannade till när han rundat ett av hörnen och höjde ett ögonbryn vid åsynen av, en till synes uttråkad, Hailey Jule. Och han som trott att inte en levande själ utom han själv var vaken.
"Har du kul eller?" frågade han och ställde sig snett framför henne. "Med gnistor och en bekväm plats på golvet och allt."

Hailey rycktes snart upp ur hennes funderingar och såg sig förvirrat omkring. Hon var nära att skratta, men tvingade ner begäret. Hur stor var chansen att Benjamin skulle dyka upp när hon precis slutat tänka på honom?
"Inte riktigt, men det kunde ha varit värre", log hon. "Du och jag fortsätter att stöta på varandra på de konstigaste sätten", menade hon.

Benjamin tittade på henne med lätt höjda ögonbryn.
"Du vet, det finns någonting som kallas för ödet och jag tror att det bråkar med oss ganska ordentligt", sade han och drog lite på munnen. Med ett knappt urskiljbart skratt tittade han snett åt sidan och fiskade upp ett hårspänne ur backfickan. Han drog bak sin fortfarande alldeles för långa lugg och fäste den med hjälp av spännet innan han vände sig mot henne igen.
"Vad gör du vaken såhär tidigt förresten?"

Hailey kvävde en gäspning i samma stund som Benjamin ställde frågan. Hon kunde inte hålla tillbaka det längre, utan var tvungen att skratta. Hon harklade sig.
"Erhm, Chess - min katt - väckte mig", menade hon med ett snett leende. "Du då?", undrade hon sedan. Hailey kollade ut genom det närmaste fönstret. Solen låg rätt högt upp på himlen nu, och det verkade ha slutat snöa för tillfället.