[PRS] Back to shcool

Resten av lektionen går, och inte ett ljud hörs från Jace. Han sitter bara och stirrar ut genom fönstret och ser allmänt frånvarande ut. Jag är såklart lättad, men ändå väldigt förvånad eftersom detta sällan händer. Han tystnade, bara sådär. Direkt efter att jag fick ögonkontakt med honom så kändes det som om hela han bara, slocknade på nåt sätt. Och så var det ju det innan Ms Walter kom in. När han sa till Edward att hålla käften, precis innan jag hann upprepa vad jag sa. Det skulle jag inte ha gjort, jag agerade på ilska p.g.a att han förolämpat Rachel, så det hade inte hållt i det långa loppet. Så han nästan, hjälpte mig.
Äsch, jag överanalyserar säkert igen. Varför skulle han hjälpa mig?

*riiiiing
skolklockan ringer och det är äntligen dags för att spela fotboll!
"Asså ska vi sticka då till fotbollsplanen eller?"säger jag till Jace
"Bro, asså jag är ledsen måste fixa med....ehummm....matten...."
BRUH!?!? MATTEN?!
"Men hallå! Asså bry dig inte om den där jävla matten du kommer ju ändå inte bli någon vidare "mattematist"!"
"Men jag måste annars kommer morsan reapa mig!"
"Aja...." säger jag men innerst inne täbker jag att det är något konstigt med honom idag. Varför börjar han vara snäll mot Ren helt plötsligt?

När skolklockan ringer går en rusning av lättnad genom kroppen. Äntligen var det över! Jace lämnar klassrummet under tystnad och Edward och några till springer efter och ropar på honom.
Jag reser mig upp och samlar ihop mina saker. Jag vänder mig om för att gå och prata med Rachel, men hon står borta vid sin plats och pratar med Niki. De ser ut att ha trevligt, så jag bestämmer mig för att lämna klassrummet och styr stegen mot mitt skåp. Precis innan jag hinner sätta på mig hörlurarna som hänger kring halsen så ser jag en tjej gå förbi. Det är egentligen inget särskilt med henne, men i hennes jeans sitter ett bälte. Ett identiskt bälte till det som hon brukade ha. Ett svart läder bälte med nitar. Åh, dem nitarna kommer jag så väl ihåg.
Jag blir kallsvettig igen och ansiktet vitnar. Skriken och smärtan kommer tillbaks och spökar i mitt huvud och jag blir återigen mycket medveten om ärren på min rygg.
Ugh, kan den här dagen bli mycket värre? Först den där drömmen som ledde till en sömnlös natt, och sen så måste jag sitta bredvid Jace, som sedan beter sig som en idiot på lektionen. På bara några sekunder har mitt humör gått från ganska lättad över att lektionen var slut, till att vara deppig och trött på livet.

Iallafall tänker jag inte mer på Jace utan går till fotbollsplanen med de andra grabbarna. Vi spelar ett tag innan jag ser någon komma gående förbi. Ugh, Ren. Vad ska han göra här? Asså chilla! Han kommer nog bara hit för att prata med Jace. Åh Jace! Jag är sååååå otroligt lycklig för att du skyddade mig mot den mest populäraste och snyggaste killen av alla på hela den här skolan! Eller... Tanken slår mig som ett hårt slag i magen... Vet han? Vet han om min hemlighet?

När lektionen är slut skyndar jag mig fram till Ren
"Klaga inte nu, men vi sitter vid det 'populära bordet' på maten idag"
Ren bara stirrar på mig som jag vore galen
"Snälla.........." säger jag lågt "Det är min typ ända chans att komma nära min crush"
Han suckar tungt men nickar

Men nej, Rachel kommer och snackar med honom, puh! Jag trodde nästan att han skulle typ spionera på oss eller nått. Om han skulle gjort det var det nog bara för att kolla på hur man spelar fotboll och är snygg, för han, njaaaaa, han behöver lite, asså, hjälp med det.Iallafall fortsätter brosen och jag spela tills det är dags för mat.

Populära bordet. Det innebär alltså antagligen Niki, Lydia, Jace, Edward och några mer sportkillar. Det sista jag vill är att sitta på samma bord som Jace och Edward, men Rachel verkar väldigt gärna vilja sitta där, så jag måste ge mig ändå. Hennes crush? Vem kan det vara? Det är antingen Niki eller Lydia, den saken är säker. Hoppas det är Niki i så fall, för Lydia är bara en bitch. De verkade komma ganska bra överens på lektionen i och för sig...
Nej, Lydia är inte Rachels typ. Det är definitivt Niki.
"Men du är skyldig mig en tjänst efter det här!" säger jag lågt.
Hon rodnar av glädje och nickar.
"Men du, gå i förväg du, jag glömde lämna en grej i skåpet förut." säger jag sedan.
"Ok!" svarar hon bara och börjar gå mot matsalen.
Jag går längs korridoren och kommer fram till mitt skåp. När jag öppnar det så faller en lapp ut framför mina fötter. Förvånad plockar jag upp lappen och väcklar ut den.
"Var försiktig med att käfta emot Ed. Det kan sluta riktigt illa, tro mig. Du hade tur att jag var där just då, men det kommer jag ju inte alltid vara.
/Jace"
Av frustration skrynklar jag ihop lappen i handen. Vadå "tur att jag var där just då"? Jag klarar mig utan honom! Och andra sidan så har han ju rätt... Det kunde slutat illa, och det jag gjorde var fel.
Men jag har ett eget ansvar för mina handlingar! Jag behöver ingen Jace som hjälper mig!
Jag slänger in boken som jag glömde lämna i skåpe, stoppar lappen i fickan och börjar gå mot matsalen. Ugh, jag måste sitta med honom också! Varför!?
Jag stannar upp och tar ett djupt andetag. För Rachels skull. Just det. För att göra henne glad.
Lugnare fortsätter jag gå mot matsalen

När grabbarna och jag kommer till matsalen ser jag Lydia och Niki vid ett bord.
"Ej, grabbar, ska vi sätta oss där eller?"frågar jag
"Okej men asså var är Jace då?"frågar Joseph (en i fotbollslaget)
"Han skulle plugga någon jävla matte"
"Matte? Bruh, hoppas han inte blir en pluggis" säger Ryan (en från basketlaget)
"Han håller ju på att försvara Ren hela tiden" säger jag
"Du menar han med japanskt face?"frågar Joseph
"Aa"
"Herre gud vad weird!"säger Cameron (från fotbollslaget)
"Ja, och han pratar om honom hela tiden!"
"Killen håller på att bli dum i huvudet"säger Logan (från ishockeylaget)
"Aa, men nu går vi till Niki och Lydia" säger jag och börjar gå mot bordet

Jag går in i matsalen precis efter sportöntarna och går symbolikst förbi dem och sätter mig vid deras bord. Niki ger mitt ett leende och Lydia knuffar till mig på ett nästan vänskapligt sätt. Edward där emot ser ut som nån har slagit honom i ansiktet.
Men han samlar sig och går fram till oss.
"Hej mina damer!" säger han (och ler sitt äckliga titan leende)
"Hej kisama" svarar jag
"Äh va?!"
"Japanska......." muttrar Lydia och ler

Jag kommer in i matsalen och ställer mig i kö. Jag är inte det minsta hungrig, men jag tar ändå ett äpple. Nåt måste jag väl äta. När jag kommit till slutet av kön så kollar jag mig runt för en plats att sitta, som om att jag försöker lura mig själv att jag inte redan har en plats att sitta. Vid ett bord längst bort vid fönstret sitter Rachel och vinkar åt mig att jag ska komma. Bredvid henne sitter Niki, Lydia, Edward, Logan och Joseph. Jag har inget val, jag måste gå dit. Med lite skakiga knän går jag fram och sätter mig ner på andra sida Rachel. Jag säger hej till henne, och hon ler och säger hej tillbaka.
"Och vad fan för du här?" frågar Edward och kollar på mig. Vad svarar jag på det? Jag vägrar att erkänna det, men Jace har rätt, jag borde inte käfta emot.
"Jag bjöd in honom att sitta med oss" svarar Niki plötsligt och tittar på Edward.
Det tror jag inte riktigt på, det var nog snarare så att Rachel frågade om jag fick sitta med dem, men det var ändå snällt av henne att säga så.
"Sluta vara så taskig och låt honom vara nu!" säger hon sedan lugnt med en ganska dömande blick.
Edward ser bara surt på mig och svarar inte.
"Var är Jace?" frågar Lydia sedan.
"Äh, han sa att han skulle plugga nån matte" svarar Edward och suckar.
"Jace!?" Lydia brister ut i skratt.
"Ah, jag vette fan var det är med honom..."
Jace...
Jag märkte inte ens att han inte var här. Var kan han vara? Jag tvivlar på att han faktiskt pluggar. Tanken på honom får mig att tänka på lappen igen, som får mig att ilskna till. Då slipper jag honom i alla fall.
Helt plötsligt så kommer nån småspringande emot oss.
"Sorry att jag är lite sen"
Det är Jace