Medieval rollplay [PRIVAT Emma07 & Zora]

Novalie såg direkt på drottnigne och såg tjärenboamsig
-För bort drottningen snälla order av prisnens
sa hon och kvinan löd direkt och gick till drottningen och började föra bort henne.

Novalie sågsnabt på Dora noch fick upp tröjantyst och fick upp det nu och grimserar då det var djupt

Luke hade sprungit iväg, in i skogen ochkoladle runt och stannar vid minneslundenoch morrar till. Väst hade förstört den. Nu gick det åt pipna! han skrek rakt ut och snart skakar marken och han mumlar en formel ochsodlater samlas, han var en mäktig druid met var däröfr han inte fick leka med de andra druid brnen heller. Snart mumlar han något och direkt började soldaterna gå förbi hono och gå in i striden. Luke suckar och gick mot slottet, han ville inte göra sig sedd som magiker.

Armen steg snart in i striden

Han ser hur Novalie grimaserar.
"Är det illa?" frågar han. Han hade först tack vare adrenalinet inte känt av såret särskilt mycket, men nu gjorde det ont. Samtidigt ser han bort åt det håll som de tagit hans far, och undrar hur det gått för honom.

Mikken ropade order åt de utav kungens soldater som stred, befallde dem att samla sig och ställa upp sig. Snart märker han hur fler soldater har gett sig in i striden, på deras sida. Vad i hela friden? Det var bra för dem iallafall, varför det hände fick de ta senare. Istället fortsatte han att ropa order. Det var inget soldaterna var ovana med - han kunde ofta få ropa order vid träning och strid då han hade en av de starkaste rösterna. Snart får han även syn på sin son som verkade komma ifrån skogen.
"Jag sade stora salen, inte skogen!", ropar han till sonen.

Novalie såg på honom dirket
Illa? Det e djupt
S hon och började tvätta det.

Luke hörd och suckar
-jag lovade inte
Ropade han tillbaka och gick snabbt mot slottet

Han svor tyst till då hon började tvätta såret, då det sved, och lite över sig själv för att han missat motståndarens slag.
"Hur går det för far?", frågar han, lite oroligt över honom och också lite för att dra tankarna till något annat än smärtan.


Mikken skakar på huvudet åt sonen, hinner inte med att bråka med honom nu, utan istället vänder han sig snabbt till nästa fiende. Han var skicklig med svärdet, han hade ju tränat både Doran och hans far och många fler, men västerns män var också skickliga.

Novalie lyssnar
- jag vet inte my lord
Sa hon tydt och tog sprit och la det i trasan och vadar såret.

Luke kom in i slottet och såg sin lord och smet dit.
Lyssna på mikken nästa gång
Sa ahb

Den här gången svor han högt när hon baddade såret, men satt still så gott han kunde. Han skrattade till över Lukes ord då han kom dit.
"Vart har du varit? Jag trodde att du skulle vara här", sade han till honom, nyfiket.

Luke log till mot sin vän
-Behövde göra ärende
sa han och novalie suckar
-han hätmade örter till mig, jag behöver för fixa drycken åt lady Frejas dörmmar
sa hon och Luke nickar och gav Novalie dem och hon la dempå platsen ohc såg på Doran tyst
-Är du okeu?
fårgade hon tyst och fick kolla såret tyst genom pila bredvid det.

Om Novalie inte grejat med axeln hade han ryckt på axlarna.
"Det gör ont, men annars är jag väl okej", svarar han innan han istället ser på Luke.
"Hur gick det för Mikken? Och om du ändå är klar med att hämta örterna kan du väl gå och se hur det går för far?" frågar han honom. Det irriterade honom att behöva sitta här, när han egentligen ville iväg och hjälpa till.

Novalie lyssnar på honom och nickar tyst
-Det e arderlin
sa hon mjukt och tog bangage och la komrpress på och började lägga om och hon var ju tuvngen stäcka sig lite över honom så hennes kind snuddade vid hans. Hon sa inget om det utna fixade klart

Luek nickaro hc bugade snabt ick mot kugne

Doran lyssnar och försöker sitta så still som möjligt medan hon lägger bandage, då han är otålig att komma ut till striderna igen, och se hur det går för hans far. Han hade iallafall tur att det inte var svärdsarmen. Han kände hur hennes kind rörde vid hans.
Han ryckte till då han hörde hur dörrarna öppnades, han var på helspänn. För ett ögonblick fruktade han att Västern tagit sig ändå dit, men såg sedan lättat att det var Mikken, som dock såg väldigt arg ut. Han gick rätt fram till Luke, tog tag i halslinningen till hans tröja.
"Order är order, och gjorda för att åtlydas!", nästan ryter han åt Luke, och med hans starka röst kunde Doran lätt höra vad han sade, såg något förvånat på dem, samtidigt som han räknade ut att om Mikken kom hit, så var antagligen striderna avslutade och vunna.