[PRS] boknörd_ & WeasleyHufflepuff

Jag blev nästan tårögd av lättnad när jag såg Nemas huvud dyka upp ovanför vattenytan, vilket var ganskaonödigt eftersom att jag visste att hen klarade sig bra under vattenytan.
Det röda håret hade klistrat sig på kinderna och kläderna var genomblöta. Läpparna var vinklade i ett litet, lyckligt leende och jag räckte fram handen för att hjälpa upp henom på livbåten, men Nemas stolthet fanns kvar och en stor tidvattenvåg uppenbarade sig på vattenytan. Nema slängdes upp på sin orangea båt och det resulterade i att stackars jag blev dränkt.
Wait, de kanske var bra för min soptipp till hår?
Det blev i alla fall renare...
Jag vände mig mot Nema, som kramade ur håret och skakade på huvudet så att det röda hårsvallet for åt alla håll. Sedan vände sig hen mot mig med ett leende på läpparna.
En glimt skymtade i hens ögon.
"Var du orolig för mig Haz?"

Hon tittade på mig. In i mina ögon och sedan på mitt ansiktsuttryck. Rynkan mellan ögonen lättade men hon hade fortfarande en sån där blick. Den man inte kunde sätta ord på.
Jag log nyfiket. Men lät leendet återgå till samma vanliga.
Nu rodnade hon och för en gångs skull flinade jag inte. Jag kände mig bara....lycklig. Och ville inte rubba det. Trotts att jag visste att vi behövde sticka i morgon för skinnet. Och getpojken då.
Hazel slog ned blicken, men lyfte sedan huvudet lika snabbt.
''Nema?'' Var det enda hon sa, och jag nickade envist. ''Jag vet inte. Det verkar bara så knäppt.''
''Vad är knäppt?'' svarade jag. Det kändes som första gången vi pratade. Inga spydiga kommentarer eller nedlåtande toner. Vi lyssnade på varandra.
Men nu sa hon inget. Jag visste inte varför. Och jag tänkte inte pressa ut henne det.
Istället öppnade jag min ryggsäck-som Clarisse snällt nog hade brytt sig om att rädda- för att leta efter någonting att ha på sig.
Jag hittade ett par shorts. Mörkblåa med lappningar. Någon tröja hittade jag inte.
''Damn it''

Jag kunde inte låta bli att flina den här gången.
"Nema, watch your mouth", påpekade jag. Inget svar från min kompis, hen himlade bara med ögonen. Flinandes rotade jag fram en tröja med trycket Halvblodslägret och en pegas på och kastade den till Nema.
Hen tog emot den, log och viftade med handen.
"And now, if you don't mind, så ska jag byta om", sade hen och jag flinade.
"Ut, då!" sade Nema otåligt och blängde lekfullt mot mig. Jag log stort mot henom och gav Nema en slängkyss innan jag stängde dörren efter mig, medveten om Nemas röda kinder.

Två minuter senare kom Nema ut igen - i torra kläder och hen hade satt upp håret i en slarvig tofs.
"Jävlar, Hazz", var det första hen sa. "Hur lång är du egentligen?"
Jag hade inte lagt märke till att tröjan var skrynklig och dolde det mesta av Nemas shorts - och ändå var jag ju inte så mycket längre än henom.
Men så var ju min tröja för stor också.
"Äsch, det är ju du som är kort", flinade jag till svar.

Jag himlade, smått irriterat.
''Knappast. Jag är normalt lång'' sa jag, och hade ingen lust att ta upp något om min längd, så jag bytte otåligt ämne.
''Jag kan råka smutsa ned tröjan, och jag har inte pengar, så då får du ta tillbaks den eller klara dig utan''
Den var lång, och jag irriterades över det. Jag motstod lusten att riva av det långa tygstycket som inte gjorde annat än att hindra mig från att röra mig normalt. Jag hade aldrig fattat hur man stod ut att bära klänning. misstolka mig inte, för det var rätt schysst på vissa. Men jag själv bar det aldrig. dels för att jag inte stod ut med det instängda, och dels för att det verkligen inte var min grej. jag höll mig till dem där behagliga shortsen och dem lösa T-shirtarna.
Men Hazel flinade bara. ''Visst'' var det enda hon sa.

Min t-shirt på Nema såg ju nästan ut som en klänning när den lossnat ur hens shorts, lade jag märke till.
En annan sak jag också lade märke till var att Nema var väldigt irriterad över det.
Och en grej som gjorde mig irriterad var att jag glömt kameran hemma. När Nema gått ut ur "hytten" klev jag in och stängde dörren efter mig.
Duns, sa det, och jag hade ett litet utrymme för mig själv där jag kunde byta om.
Jag drog fram ett par shorts - Nema och Hazz match, yay! - och en av Halvblodslägrets orangea t-shirtar.
Bortsett från hår-och ögonfärgen var vi nästan identiska. Lite olik längd och kroppsbyggnad, men så var det väl med tvillingar också?
(Bortsett från Apollon och Artemis såklart, man såg knappt att de var från samma släkt)
"Tadaa!" utbrast jag när jag klev ut ur hytten. Jag log och slängde med håret. "Vad tycker du Nemis?"

Hazel hoppade ut ur den lilla hytten. Hon hade nästan likadana kläder som mig, förutom det att t-shirten inte var en knäklänning, och att shortsen var en aning ljusare. ''Schysst Hazz'' Flinade jag ''Vart fick du inspirationen ifrån?''
Det var ett skämt, att vi faktiskt såg så lika ut var komiskt.
''Well, du vet. Bara en liten blåsfisk'' Svarade hon.
''Oh sure''
Hon vände sig om, för att sedan spänna fast svärdet i bältet hon bar runt midjan.
''Vi måste fortsätta i morgon va?'' mumlade hon och jag nickade när hon vände sig mot mig igen.
''Jag skulle inte klara av att Luke fick tag på skinnet. Och Clarisse skulle väl ta åt sig äran för det mesta. Ja, det måste vi väl'' sa jag. Men jag brydde mig för en gång skull inte om äran. Jag ville bara få slut på att jämt och ständigt vara medveten om att kunna bli ett huvud kortare varje dag.

Jag log mot Nema, nickade och gäspade.
"Ska vi typ vila nu eller nåt? Båten kan vi väl fixa imorgon?" föreslog jag och tvinnade ett hårstrå runt fingret.
Nema ryckte på axlarna och jag flinade.
"Kom då, du har väl inget emot att vi ligger skavfötters?"
En rodnad spred sig över Nemas kinder, ljut rosa.
"Självklart inte", mumlade hen och gick in i den lilla hytten med de orangea, plastlikande väggarna. Den långa väggen med bänken var plastig och hård. Jag tog fram min tjocktröja och mina andra Halvblodslägret t-shirts. Jag drog fram en pläd från väskan som jag inte ens visste att jag hade och lade den som liggunderlag.
De tre återstående t-shirtarna plus min tjocktröja gjorde jag kuddar av.
"Klar", meddelade jag och log mot Nema.

Hazel hade fixat den lilla hytten. En mörkröd filt täckte det hårda plastgolvet, och hon hade fixat två knutar av t-shirtar, som antagligen skulle fungera som kuddar. Wow Nema, du är så kreativ! Not.
Men det såg faktiskt rätt bra ut. Sådär mysigt som när man tältar i vardagsrummet.
''Jag ska se till så att allt är ok där ute'' mumlade jag och stack ut ur hytten. Den kalla kvällsluften slog emot mitt ansikte och jag rös då mina bara armar knottrades.
Vid horisonten speglades månens ljus i det stilla vattnet, inga moln syntes på himlavalvet. Det var så vackert att jag velat stå kvar och betrakta naturens farligt vackra gåvor. Eller, det var väl gudarna, men den tanken skulle förstöra..sååå, jag struntade i det.
Jag hade faktiskt inte tänkt fixa något, jag ville bara komma ut, ut i kylan och så var jag nyfiken på stjärnorna.
Istället för att stanna kvar, titta på stjärnbilderna jag lärt mig som liten, öppnade jag dörren till hytten och klev in.
Det var inte mycket varmare än ute, men något varmare var det.
Hazz hade lagt sig på filten och lutat huvudet mot en av dem hopknutna tröjorna.
Jag lade mig mittemot, så att vi låg skavfötters-precis som hon hade sagt.
Hon hade knutit en kudde till mig med, den var lite tjockare, och inte i samma orangea färg som Hazz'es.
Värmen strålade ut från henne. Knuten till kudde luktade Hazel...liksom sådär tryggt.
''Hej'' sa hon och log. Kinderna hettade sådär som jag hatade. Rodnad.

När Nema inte svarat på mitt hej utan fortsatte - rodnande - att stirra på mig, viftade jag med handen framför hens ögon. Vad hade jag nu gjort? Försökte hen hålla in skratt...?
"Jorden anropar Neoma, jorden anropar Neoma", sade jag och när Nemas blick blev fokuserad igen log jag mot henom.
"Nemis, jag vet att jag är snygg, men så snygg är jag ju inte!"
Jag hade förväntat mig att Nema skulle skratta eller säga något, men hen vände blicken mot sina händer och rodnade ännu mer. En stel tystnad stannade kvar i luften.
"Så", började Nema och vände tillsist upp blicken igen. "Vem gillar du då?"
Jag granskade henom; ville så gärna berätta, men höll tyst.
"Gissa", sade jag istället.
Nemas ansiktsuttryck blev besviket i en sekund.
"Percy?" föreslog hen och jag skakade frenetiskt på huvudet.
"Vid gudarna, usch nej!" ropade jag och var nära på att lägga till 'nästan'. "Du då? Connor?"

Jag dolde lättnaden. Hon var inte kär i Jackson. Inte för att det var en nyhet, man ville bara få något bekräftat.
''Du Då? Connor?'' frågade hon sedan och jag glodde in i hennes ögon som om hon var tokig.
''Fyfan nej!'' rös jag och kunde inte låta bli att flina. Hazel såg på något sätt lättad ut när min vänstra mungipa som automatiskt gled upp i ett smile.
''Vem är det då Hazz?'' Undrade jag.
Hon granskade mig en gång. Sådär hon gjort på sistone tiden.
Hazel suckade. Tittade in i mina ögon och jag tyckte mig se en glans. ''Vad tror du Nema?''
Rösten var envis.
Jag behövde knappast säga något. Det kändes fult att förstöra stunden. Längst in visste jag.
Så istället för att svara på hennes fråga svarade jag på en outtalad.
''Hazel Brooks. Dig Hazz.''
Nästan viskande.
Och trotts att jag inte sagt att det var jag som var kär i henne, så fattade hon.