Magic Bounty (PRS)

(Okej, så Jenna och dem är inte nära nu? Bara Annas bror?)

(Tja hon kan vara nära om du vill, men annars är det bara Annas bror^^)

(Okidoki! Då fortsätter jag)

Peter stirrade på mannen vid bilen.
Han var väldigt lik Anna. När hon kallade honom Sam och han kände igen henne och till och med kramade om henne gick det upp för Peter att de var släkt.
Förmodligen var det hennes bror. Hennes överbeskyddande, äldre bror som letat efter henne. Peter svalde.
Han visste inte vad han skulle göra.
Skulle han ställa sig upp och låta honom se honom?
Skulle han gå fram och introducera sig?
Skulle han kanske bara stanna kvar i buskarna?
Till slut bestämde han sig för att stanna och vänta.
Om Anna ville att hennes bror skulle träffa honom så tänkte han vänta där han var och låta henne bestämma.

(Förlåt att jag var så dålig att förklara det förut xD)

Anna kunde inte tro sina ögon. Men hennes bror var verkligen där och kramade henne. Hon kände hur tårarna dök upp i hennes ögon. Hon ville inte gråta nu dock. De var tvungna att komma undan så kvinnan och mannen inte skulle hitta dem.
"Anna! In i bilen! Vi kör så fort så vi kan så kanske vi når byn inatt!". Hon nickade och vände sig mot buskarna. "Men först, Sam, låt mig presentera Peter". Hon log svagt mot Peter och väntade på att han skulle ställa sig upp. Sam såg något förvirrad ut men nickade bara. "Okej, hoppa in! Nu!". Han drog Anna mot bilen och nickade till Peter. Då alla av dem satt säkert inne i bilen så gasade Sam och vände om och körde så gruset flög iväg.

(Ingen fara, jag var lite trög också Cx)

Peter var nervös, men ställde sig upp när Anna nickade till honom. Till hans lättnad verkade Sam inte bry sig så mycket om honom och han skyndade sig att hoppa in i bilen.
Han grävde in naglarna i sätet när han körde iväg.
Det var första gången han åkte bil.
Bilar var ovanliga numera och bara de rika hade råd med dem. Peter undrade hur Annas bror fått tag i en, men brydde sig egentligen inte. Hursomhelst tyckte han inte om att åka bil. Han blev illamående och farten skrämde honom trots att han visste att den var nödvändig för att de skulle komma undan Jenna.

Anna sa inget på ett tag. Hon tog bara på sig bältet och stirrade ut genom fönstret. Hon gillade inte hur hennes bror körde, men hon visste att det var nödvändigt ett tag. Men tillslut kunde hon inte vara tyst.
"Sam! Sakta ner lite! Du kommer köra av vägen annars!". Sam saktade ner något och kollade på dem genom backspegeln då de båda satt där bak. "Så, Anna, vem är han? Du sa Peter, men varför är han här? Det enda mamma och pappa sa till mig var att du skulle komma hem igen, men att det kunde bli problem. Jag lånade Lors bil då och for iväg för att hitta dig". Anna log. Hon var väldigt tacksam att hennes bror hade gjort det.
"Peter..Han är min vän. Han var jagad av polisen, även fast han inte förtjänade det, så jag tar med honom till vår by". Hon log mot Peter nu och la en hand över hans som hade borrat ner sig i sättet.

Peter var tacksam för det Anna sade, men han skämdes över att hon inte kunde berätta hela sanningen.
Han ryckte till när hon lade sin hand över hans och tvingade sig att slappna av något. Han hade fortfarande på sig huvan, så Sam hade inte sett hela hans ansikte än och Peter hade inte lust att visa honom det när han körde, ifall han skulle känna igen honom. Han riktade sin uppmärksamhet till världen utanför fönstret. "Vi har åtminstone en chans att hinna till byn före Jenna nu", mumlade han och hoppades att Anna skulle kunna höra det genom jackan.

Sam sa inget utan bara nickade. Han koncentrerade sig på att köra bara. Även om han saktat ner körde de fortfarande väldigt fort. Anna försökte slappna av mer och tittade på Peter igen. "Ja det har vi" mumlade hon tillbaka och kramade om hans hand hårdare. "Allt blir bra då vi når byn". Hon slöt ögonen. "Jag tror jag ska försöka sova lite mer...Det är bara morgon men vad ska man annars göra?". Och även fast det guppade och skumpade så sov hon snart tungt.

Anna somnade. Peter sneglade på henne och såg sedan upp på Sam. "Såå... Sam? Är det kort för Samuel?"
Han visste inte vad han skulle säga.
Han var tvungen att göra ett bra intryck på honom.
Visa honom sin goda sida, innan han fick veta om den onda.

Sam såg på Peter genom backspegeln. "Nej, det är bara Sam, kort för ingenting". Han fortsatte köra och sneglade på Anna. Hon hade redan fallit i sömnen så hennes huvud vilade på Peters axel. "Hon verkar lita på dig, jag hoppas du har gjort dig förtjänt av det" muttrade Sam och drog en hand genom sitt röda hår.
"Du verkar ha gett henne väldigt mycket trubbel så vitt jag ser det i alla fall....I alla fall av det jag har hört. Du är jagad av polisen? För vad?".