Gryffindor Keeper

TAAACK!♥



DU ÄR BARA BÄST!♥

Yes it is, you can!!♥



GRATIAS!♥



TACK!

Tack, har ändrat det nu

BLUBB BLUBB

(Neh, inte spam)

_{Skrivet av JossiMarauder:}
BLUBB BLUBB

(Neh, inte spam)

Tack x)♥


Här kommer nästa kapitel, jag kommer inte att uppdatera lika ofta som jag gjorde i början eftersom att jag hellre vill att kapitlen ska vara lite längre och bättre än om jag bara slarvskriver utan inspiration för att kunna lägga upp ett kapitel.

Enjoy!


Kapitel sexton (Sophies perspektiv)

En flicka i slyterinklädnad med hår precis likadant som Janice’s vände sig om och tittade förvånat på mig, det var inte Janice.
“Förlåt” sade jag snabbt “jag trodde att du var någon annan”
Jag började gå omkring i slottets många korridorer, det var väldigt tomt på folk här, vart var alla? En kall vindpust fick mina tänder att dallra av kyla. Jag gick fram till ett av fönstrerna och tittade ut över Hogwarts marker, allt var täckt av snö. Det var alltså därför det var så tomt här, det var jullov. Jag vände mig om och började att gå i motsatt riktning, mot lärarrummet.
Jag höjde handen och knackade lätt på dörren. Inifrån hördes steg och professor McGonagall öppnade dörren.
“Miss Hyde” sade hon förvånat när hon såg mig “Är du tillbaka nu?”
“Ja professorn” svarade jag “Jag kom nyss”
Hon nickade. Sedan ändrades hennes blick och hon såg alldeles förskräckt ut.
“Kom” sade hon snabbt och tog tag i min handled.
Hon ledde mig uppför trapporna och fram till dörren som ledde till sjukhusflygeln. Jag svalde tungt. Professor McGonagall knackade på dörren och madame Pomfrey öppnade den så snabbt att man kunde tro att hon hade stått där och väntat på oss.

Hon ledde oss längre in i rummet fram till två sängar bakom ett förhänge, hon drog undan det och jag flämtade till när jag såg Gabbies livlösa kropp.
“Är hon…” började jag och svalde tungt,
“Nej” sade madame Pomfrey “bara avsvimmad”
Jag suckade lättat och gick fram och satte mig på sängkanten. Jag strök henne över håret, hon var alldeles kall. Jag kände något kletigt mot min hand och tittade förskräckt på den, den var röd av blod, på sidan av Gabbies huvud syntes ett rött sår.
“Vad har hänt?” frågade jag och kände hur paniken steg inom mig.
“Vi vet inte” svarade madame Pomfrey “Jag hörde en lätt knackning på dörren och gick för att öppna, vid mina fötter låg miss Gryffindor och mr Dawkins avsvimmade.
Jag tittade bort mot den andra sängen, där låg en pojke med blont långt hår, även han var avsvimmad. Jag hade inte lagt märke till honom först, bara till Gabrielle.
“Hur länge har de varit här?” frågade jag och kände hur tårarna började komma, jag torkade mig diskret i ögonvrån.
“Bara en halvtimme” svarade madame Pomfrey, hon tittade medlidande på mig “du kan få tio minuter för dig själv” sade hon sedan och tog med sig professor McGonagall till sitt kontor. Jag strök Gabbie försiktigt över det smått blodiga håret och tog hennes hand i min, jag kände hur tårarna rann ner för mina nu våta kinder.
“Åh Gabbie” sade jag och lade mig ner över hennes slappa kropp.

Tio minuter senare kom madame Pomfrey tillbaka med professor McGonagall hack i häl. Jag hade slutat gråta nu och torkade mig i ansiktet med tröjärmen.
“Jag har skickat ett medelande till dina föräldrar och meddelat dem att du stannar här över lovet” sade McGonagall.
Jag nickade tyst och reste mig upp i sittande ställning. McGonagall visade med handen att det var dags att gå och jag släppte motvilligt Gabbies kalla hand. Jag gick långsamt efter McGonagall mot dörrarna och vände mig om för att få en sista blick av Gabbie innan madame Pomfrey åter igen drog för förhänget. Jag gissade att vi var påväg till Ravenclaw tornet och blev förvånad när McGonagall började gå ner för trapporna, min mage kurrade högljutt och jag insåg att det nog var lunchtid. Mycket riktigt, vi klev in i Stora Salen och jag gick och satte mig på kanten av Ravenclaw bordet och tog för mig av potatis och rostbiff. Jag åt några tuggor men sen kunde jag inte få i mig någor mer, det ända jag kunde tänka på var Gabbie. Jag kände hur tårarna brände bakom ögonlocken och jag svalde hårt.
“Inte gråta, inte gråta” sade jag tyst för mig själv.
Men det gick inte att hålla tillbaka, jag reste mig hastigt upp och gick med snabba steg mot utgången. Jag sprang upp för trapporna utan att passera en ända människa, alla var nog och åt lunch eller ute och lekte i snön.

Jag skyndade upp till Ravenclaw tornet och klev in i uppehållsrummet. Jag stannade och tittade bort mot den lilla soffgruppen framför brasan och såg Alice Cartwright, en fjärdeårselev som sov i samma sovsal som jag, sitta i en av de blå sofforna och läsa. Hon vände sig om och sken upp när hon såg mig.
“Hej Sophie!” sade hon glatt och vinkade.
Jag kände en brännande tår rinna ner längs min kind, vände mig om och skyndade upp för trappan till sovsalen.
“Sophie?” hördes Alice röst och sedan fotsteg i trappan när hon skyndade efter mig.
Jag slängde mig på sängen och begravde huvudet i kudden. Jag hörde hur dörren öppnades och kände när Alice satte sig bredvid mig på sängen.
“Vad är det?” sade hon och strök mig mjukt över huvudet.
“Låt mig vara” sade jag med gråten i halsen och puttade bort hennes hand från mig.
“Vad har hänt?” fortsatte hon utan att bry sig om att jag uppenbarligen inte ville ha henne där.
“Jag sade låt mig vara!” snäste jag och kastade täcket över huvudet.
Jag kände hur hon långsamt reste sig och gick därifrån. Tårarna rann ner för mitt ansikte och tio minuter senare sov jag oroligt och vaknade efter en timme av att min mage kurrade eftersom att jag knappt hade fått i mig någon lunch.

GURKAAAA!♥
Men var det inte Sophie som gick i Hufflepuff? Eller är jag helt ute och cyklar? xD

TAAACK!♥

Haha, nej, Lesley går i Hufflepuff, Sophie i Ravenclaw, Gabbie och Janice i Slytherin och Heros i Gryffindor x)

Ja juste!
Har Lesley varit med än #trög xD

Ja, senast var i förr-förra kapitlet x)

Åkaaaaj!♥

FETT AZUM!!!♥
Jag älskar hur du gör allting så verkligt!♥

Omg känn dig bevakad wawew