Medeltida hemligheter (prs)

Maximillian ville. Åh, han ville det mer än något annat i livet, men hans hjärta - som han noggrant delat så att det fanns en bit för varje person han älskade - hindrade honom. "Mor och far... de skulle bli dödade. Om inte av soldater så skulle de bli dödade av byborna. Alla skulle tro att du kidnappade mig, Rose", viskade han desperat och kände hur hans egna tårar trängde sig fram.
Sedan, från ingenstans, så fick han svaret på alla deras problem. "Låt mig arbeta lite, låt mig spara pengar, och sedan flytta med oss", sade han. Han och Alicia hade redan diskuterat att de inte kunde bo kvar på samma ställe efter allt som skett, så de hade beslutat sig för att flytta ungefär en dagsritt från sina hem.
"Både du och Hector?" Hans ord var inte tveksamma, men förvirrade. Hur skulle det då bli? Han visste bara att han inte ville ifrån Rose. Han ville heller inte ifrån Alicia eller Hector som kommit att bli Maximillians bästa vän. Han skulle givetvis kidnappa med sig Tobias också så fort han fick chansen.

(okej förlåt för att jag är trög men hur menar du? )

(Haha, nejdå xD Jag menar att ifall de plötsligt försvinner så kan det se misstänksamt ut då de tre personer i mörka kåpor plötsligt kommer, men ifall de talar om flytten för folk och folk vet om att de ska flytta så blir det mindre misstänksamt x3)

(ahh, logiskt tack!)

Rose nickade. Såklart hade hon inte tänkt på den delen.
"N-när flyttar ni? Jag kanske kan möta upp er på vägen?", viskade hon. Rose visste att hon inte kunde stanna länge till i stallet men hon ville inte lämna Max. Aldrig igen. Rose hoppade till när någon plötsligt red in i stallet. Nu är det kört, nu är det kört.. Men som tur var så var det bara Emily som log ursäktande.
"Jag är hemskt ledsen att avbryta er, men jag måste be min kampanjon att skynda på sig lite", sade hon. Rose nickade och visade en gest att hon kommer snart.

"Som sagt, vi behöver pengar", sade Maximillian med ett bistert leende. "Och nu med ringen så verkar det som om vi måste gifta oss först", lade han sedan tveksamt till. Han tänkte åtminstone vara ärlig.
Han såg även Alicia grimasera i ögonvrån.
"Om vi inte lyckas rentvå ditt namn först, såklart. Så att vi alla kan diskutera hur det blir", lade Alicia till. Maximillian visste inte vad han ville. Han älskade bara båda två och så enkelt var det. Även om det var det enda som inte var enkelt.

"Max..", sade Rose tveksamt. "Äkta Alicia. Det gör ont att säga det, men det är bäst så. Tänk på alla minnen ni har.. Jag vet att du älskar henne och jag vill inte att du ska behöva välja. Jag ger mig av nu. Ta hand om er."
Rose omfamnade båda innan hon satt upp på hästen och red ut från stallet. Bakom sig lämnade hon mannen hon älskade och med sig tog hon ett brustet hjärta.

Maximillian tappade hakan något.
"Så dåligt är det väl ändå inte att gifta dig med mig? Eller älskar du mig inte längre?" frågade Alicia med höjda ögonbryn.
Han tog hennes hand och log. "Självklart gör jag det... Men, vad gör vi nu? Vi kan inte bara låta henne göra så där. Halva kungadömet vill ha hennes huvud på en påle. Vi måste rentvå hennes namn på något vis."
"Älskade, vad sägs om att först gifta oss och sedan rädda kungadömet och hitta den riktiga häxan eller trollkarlen?"
Maximillian mötte till slut hennes blick. "En häxjakt var det jag försökte undvika, men verkar som att det är det som kommer ske", grimaserade han. Det var det enda han kunde komma på. Det var meningen att han och Rose skulle gifta sig. Men plötsligt, men ringen tillbaka så verkade inte som det längre. Han var ganska säker på att han ångrade att hann inte sprang efter henne. Men, han tvekade. Och Rose förtjänade någon som inte tvekade. Han tänkte åtminstone hjälpa henne som vän så mycket som han kunde.

Rose fann genast Emily och Björn.
"Det var Max, eller hur?", frågade Emily. Rose nickade innanför den varma dräkten. "Han är en stilig man, Rose. Du är lyckligt lottad."
Rose grinade illa. Hon visste mycket väl att Emily hade försökte vara trevlig men hon hade misslyckats. Det var Björn som bröt den pinsamma tystnaden.
"Jag tror att vi är färdiga här. Är alla redo att ge sig av?", Rose nickade igen. Innan de lämnade staden kastade hon en hastig blick över axeln och mot stallet där hennes älskare befann sig. Det ända hon ville göra var att galoppera till honom och kasta sig i hans famn, men nej, det verkade inte vara hennes öde.

(Jag har absolut ingen aning om vad jag borde göra??? XD)

(haha nejmen oj xD vi kanske kan hoppa fram i tiden? så kan Rose vara i Emily och Björns stuga under tiden som har gått? kanske när de ska flytta? du kan bestämma det om du vill )