Monster High School 2

Métima såg den blonda tjejen storma iväg. Han rykte på axlarna och gick efter alla andra varelser. Han kom in i den stora salen, den imponerade honom inte, Det som imponerade honom var alla varelser, han log stort och spanade över folkmassan medans han letade efter någon som han kände igen.
Då fick han syn på den blonda flickan som han träffat i kupén. Han såg lite besviket att Isolde inte satt bredvid henne.
Bordet var nästan tomt, så han gick fram och satte sig bredvid henne.
"Vilket ställe va? Vad hette du nu igen?"

Chi~
En flicka som ser ut att vara i min ålder slår sig ner ett par platser ifrån mig. Hennes hår är lång, blont, och rätt lockigt. Jag tittar bort från henne och lägger mina händer i knät.

Jag undrar var den där skepskiftaren tog vägen?

~Rosie

Jag ser pojken men rött hår som jag träffade i kupén sätta sig bredvid mig. "Vilket ställe va? Vad hette du nu igen?" frågar han. Jag tittar på honom och rycker på axlarna. Vad hette det nu igen? Jag tänker med kommer inte på namnet.

''Rosie'' säger jag och sträcker fram handen, ''Jag presenterade mig inte förut''. Jag ler stort mot pojken.

Alec ~
Jag slår mig ner vid ett slumpmässigt bord för att inte bli nerknuffad igen och märker genast vem som sitter där. Jag spricker upp i ett leende.
"Tjena! Det verkar som om ödet vill att vi ska bli vänner", flinar jag mot Chi och lägger huvudet på snedden.
Då märker jag att en annan tjej, med fint blont hår också sitter vid bordet.
"Hej!", hälsar jag och ler mot henne.

"Jag är Métima" han lutade sig fram och skakade hennes hand. Hela salen var fylld med sorlet från hundratals elever. Métima vände sig om och såg en pojke och en flicka sitta på andra sidan av dem. Flickan var söt, men hon såg dyster ut. Pojken sade något till henne och log, men Métima kunde inte höra vad han sa. Sedan vände sig pojken till Rosie.
Métima vände sig om igen, i änden av salen fanns ett stort podium. Där satt några personer som han antog var lärarna.

~Rosie

''Hej'' hälsar jag och ler artigt. ''Jag heter Rosie'' fortsätter jag och skrattar klingande.
Jag skakar ner håret på ryggen och sätter det ena benet över det andra.

Chi~
Jag kan inte låta bli att fnissa vid pojkens kommentar. "Jag antar det" säger jag och ler. Det här var väl inte så farligt?

Marlyn

Jag är en utav de sista att gå in i salen så jag sätter mig vid ett bord som verkar ha plats. Jag ser tjejen som var så dyster förut, hon verkar gladare och jag ler mot henne, jag vet inte om hon ser mig för hon sitter och pratar med en kille som sitter mitt emot. Av någon anledning så känns det som om vi har setts förut men jag kan inte minnas från vart. Jag hör tt en kvinna harklar sig vi bordet där lärarna sitter så jag vänder mig dit för att lyssna.

Clea

Mina tankar virvlade huller om buller. Jag blev så chockad av den blonda flickans förvandling. Jag hade inte ens kunnat uttrycka mig. Min vanliga reaktion hade nog varit att chockat utbrista (skrika) "vaaa?!".
Från flicka till kille.
Jag hade börjat tänka på det sättet. Flicka, pojke, flicka, pojke. Jag hade lärt mig hur tjejer såg ut och hur killar såg ut. Jag hade lärt mig att jag är tjej. Där jag bodde fanns det bara "tjejer". Vi har, vi kan kalla det ägg, på ryggen så vi förökar oss på ett helt annat sätt än dem flesta. Det finns inte många av oss. Vår "ras" har inget namn men vi bor under marken. Det finns många små byar men inte många stora. Att tänka på mig själv och dem andra som raser kändes fel. Jag kände mig inte annorlunda från dem andra. Det var mer som om alla var samma ras. Plötsligt insåg jag att jag stod nästan helt ensam kvar vid tåget. Jag sprang efter några elever som gick i en grupp tillsammans mot byggnaden. När jag öppnade dörren till salen där vi skulle samlas så visste jag att jag hade kommit in i helt fel tidpunkt. Dörrarna knarrade högt och en kvinna vid lärarbordet såg surt på mig då jag hade avbrutit hennes tal. Jag såg hur folk från alla håll vände sig om mot mig och jag skyndade mig fram till närmaste bord för att slå mig ner medan jag tittade ner i golvet av skam. Det skulle inte förvåna mig om det var det här jag skulle bli känd för, flickan som alltid kom försent. Men det skulle i alla fall vara sant. Jag tittade upp mot kvinnan igen då hon hade börjat prata. Jag skrattade lite smått för mig själv.

~Isolde
Jag klev in i salen och kollade mig omkring. Personer stirrade på mitt hår och jag suckade. Som om dom aldrig hade sett en tjej med ormar som hår tänkte jag och gick genom salen mot ett bord där det satt några få personer.