Livs liv på Hogwarts

Kapitel 22!!!!!!

Jag och Remus släppte inte förens några sjundeårselever började peka på oss. Men vi hann inte prata för Lily drog med mig och satte sig långt bort från Marodörerna hon kunde.

Jag och Remus hann inte prata alls den dagen. För han hade prefektuppgifter och på lektionerna hann vi inte prata alls.

När jag utmattad la mig i min säng hittade jag en liten lapp med en fin handstil på.
Möt mig vid sjön efter skoldagen// Din Måntand
Jag log, men mitt leende bleknade. Nu eller aldrig, nu skulle jag berätta vad jag vet.

På hela nästa dag kunde jag inte konsertera mig. Jag kunde bara tänka på bästa sätt att säga till Remus att jag visste att han är en varulv..

Jag gick långsamt ner mot den frusna sjön. Remus stod och väntade på mig.
-"Hej" säger han nervöst.
-"Hej" svarar jag.
-"Eh.. Jo jag trodde... Ja jag trodde.." Stammade han.
-"Vad?" Frågar jag milt.
-"Jag trodde att du var arg på mig.. För att jag inte dök upp.." Fick han fram.
Nu eller aldrig.. Tänkte jag. Nu skulle jag berätta det.

Oj! Vilket kort kapitel...... Hehe..

Good

Kom igen nu Liv, du klarar det, du klarar det! *Håller tummarna för att hon ska klara det*

Supermegmugglisbra! Kapitel förresten!

jättebra!!! jag måste få veta om hon säger det eller inte, så himla spännande

Nice

Bra!!!!

Kapitel 23!!!!!!!!

-"Det var jag.. men det hände nåt.." Säger jag stelt.
-"Vad?" Frågar Remus och börjar bli lite mer spänd.
-"Eh......... jaggickiniengångochjagsågenhundsiluettochjagblevjätteräddsennästadagjickjagtillDumbledore" säger jag snabbt.
Remus stirrar på mig, verkar inte ha hört orden.
-"Kort sagt..... Han, Dumbledore alltså sa att ja, att du är.. Du vet....är en varulv..."
Det blev en lång paus och tystnaden är olidlig.
-"Jag vet inte..." Börjar han men jag avbryter honom.
-"Det vet du visst!" Säger jag med en liten argare ton än jag egentligen menade. Han suckade... Verkade ge upp.
-"Jaja....jag är en varulv säger han i viskande ton.
Jag kan inte låta bli att le. Jag hade klarat det! Och han hade inte flippat ur....

Eftersom jag hade klarat av att prata med Remus så var det mycket lättare att koncentrera sig. Däremot var det omöjligt att Inte snegla på honom då och då.
Veckan flöt på och det var snart dags för min fösta match i quidditch. James var stenhård och detaljerade varje felsteg vi gjorde.

Jag satt i det halvfulla omklädningsrummet. Det hördes surr runt omkring men jag kunde bara tänka på att Om fem minuter startar matchen.

Förlåt att det blev ett så kort kapitel...

Bra

Yeesss Du klara att säga det!

Urdupermugglissuperbra! Sorry för att det blir ungefär likadana komentarer

du är jättebra på att skriva, längtar till nästa♥