Nya halvgudar

"Skönt att höra", log Nathaniel tillbaka. Han gillade verkligen att se Estelle le, och han bestämde sig för att se till att hon log så ofta som möjligt.
"Vill du fortsätta springa ett tag till? Vi skulle kunna göra det tills du blev trött på riktigt", föreslog han. "För tro mig, du kommer bli trött förr eller senare. Och på ett sätt vore det bra att se hur mycket du klarar av nu"
Han gäspade till, och flinade sedan snett. "Jag är visst fortfarande inte helt vaken", skämtade han. Han drog en hand genom sitt hår och såg ut över träningsarenan. Han studerade alla som höll på med olika former av vapenhantering.
"Fast om du vill så kan vi även testa något annat?" sa han och slog ut med handen. "Kanske lite på klätterväggen från Hades, eller varför inte testa på något vapen?". Han flinade snett.

Estelle såg på honom och log försiktigt.
"Det spelar ingen roll vad vi gör. Men du verkar trött så du kanske inte borde ta ut dig så?" sa hon och kastade en blick mot det han nämnde.
Klätterväggen såg spännande ut, men inte något hon skulle klara av, det trodde hon inte i alla fall. Vapen lät dock väldigt lockande, men hon visste inte.
"Varför är det bra? Varför är det bra att jag ska bli trött?" frågade hon med rynkad panna. Men det kanske var bra? Se hur mycket hon klarade av som han sa.
"Bestäm du." sa hon slutligen och flinade åt Nathaniel. Han hade solen bakom sig och det tycktes skina om honom. Han var vacker i hennes ögon och så vänlig att hon bara ville gråta. Aldrig förr hade någon varit så snäll som han var mot henne förr.

Nathaniel log mot henne. "Det är ingen fara med mig, kommer inte ta ut mig själv bara för att jag är lite sömnig", sa han och flinade sedan till. "Fast det är ju ganska tråkigt att springa"
Han såg på hennes rynkade panna och la en hand på hennes axel.
"Så vi vet hur mycket du klarar av, så jag inte råkar pressa dig för hårt av misstag senare", förklarade han. Han tryckte hennes axel lätt innan han lät handen falla igen. Han såg sig om på träningsarenan och försökte bestämma sig för vad han skulle låta Estelle testa först.
"Vad säg som att testa att skjuta lite pilbåge?" frågade han med ett snett leende. "Det är nog ändå det jag bäst kan visa"
Han funderade på att springa tillbaka till stuga sju och hämta sig egen pilbåge, eftersom det var den han sköt bäst med, men han antog att det fick duga med en träningsbåge. Ifall nu Estelle ville prova på det.

Estelle log lite och ryckte inte till nämnvärt då han tog i hennes axel och det var ett tecken om något. Ett tecken på att hon litade på honom men att den tilltron var skör och kunde väl gå åt andra hållet.
"Ska du träna mig senare?" frågade hon gillande och såg på honom. Hon ville inte bli av med honom och var glad om hon fick behålla honom på det viset.
Hon ser bort mot de som tränar med pil och båge och drar sedan handen fundersamt genom håret och nickar sedan.
"Låter underbart med. Du verkar vara ett proffs på det." log hon och hennes ögon tindrade. Det här kunde bli kul och det var något hon länge velat prova på sedan hon sett Sagan om ringen.

Nathaniel kliade sig i nacken och gjorde en liten grimas.
"Jag tänkte fråga Keiron om jag fick fortsätta hjälpa dig med träningen. I alla fall till en början, tills du har kommit in i lägret ordentligt", sa han och log ett försiktigt leende. Det lät som Estelle gillade idén. "Oftast får man ett träningsschema och tränar med sina stugkamrater, men jag tänkte att du kanske ville vänta med det, tills du har byggt upp lite egen styrka. Dina förutsättningar är ju lite annorlunda"
Nathaniel ser på Estelle när hon drar handen genom håret och han mindes hur det kändes att dra handen genom det. Hur lent det hade varit. Han skakade på huvudet åt sig själv, och log sedan åt Estelle.
"Jag är helt okej", sa han ödmjukt med ett snett leende. "Vissa av mina syskon är mycket bättre". Han tänkte på Anna som kunde träffa kunde klyva en fluga mitt itu när den flög i luften ovanför henne.
"Men då testar vi lite bågskytte då!" log han och började gå bort mot bågskyttebanan.

Estelle nickade, det lät klokt det han sa. Hon visste att hon inte var tränad, inte som de andra, inte alls egentligen.
"Varför ska vi träna ens?" frågade hon tillslut. Det var något hon inte förstod. Visst var det bra och så och alla behövde väl det. Men här verkade den mesta av fokusen ligga på det, Estelle förstod det inte.
Estelle log mot honom förstående, hon själv brukade dra sig från beröm sådär.
"Om du med okej menar väldigt bra och säkert bättre än de flesta så håller jag med dig." säger hon gillande och följer efter honom till bågskyttebanan. Hon var faktiskt spänd över det hela, på film hade de fått det att se så enkelt och coolt ut.
"Så, får jag se dig först." säger hon leende för att se hur bra han verkligen var.

Nathaniels min mörknade när Estelle ställde den frågan. Han funderade på hur han skulle säga det på bästa sätt, utan att få det att låta fruktansvärt, trots att det var de det var.
"Vi tränar för att förbereda oss", sa han långsamt. "Det är farligt att vara ett halvblod. Ute i den verkliga världen blir vi oftast attackerade av monster, vilket du märkt, och ifall vi inte tränar för det kommer vi inte överleva". Han gjorde en paus och mötte hennes blick.
"Trots det är det inte många halvblod som når vuxen ålder", sa han allvarligt. "Vi är inte odödliga, men det är monstren. Vi kan förgöra dem för stunden, och har vi tur slipper vi se dem nått mer under vår livstid. Men de kommer alltid komma tillbaka, förr eller senare. Det är därför vi tränar"
Han vände ryggen mot henne och började välja ut två bågar. Träningsbågarna var inte de bästa, men de dög. Han valde ut en åt sig själv och en åt Estelle och vände sig sedan tillbaka till henne. Han log ett svagt leende.
"Men du behöver inte oroa dig, här på lägret är vi säkra", sa han och räckte henne en båge. "Och du kommer få lära dig att försvara dig"
Han vände sig mot måltavlan, som stod 10 meter bort. Det var ett enkelt avstånd, och han spände vant bågen. Den kändes något obalanserad mot vad han var van vid. Han släppte pilen och den satte sig mitt i tavlan. Ungarna från Apollon brukade oftast öva på längre avstånd och mindre måltavlor, men den här var lagom för Estelle att börja på.
"Så", sa han och vände sig tillbaka till Estelle med ett leende. "Din tur"

Estelle var väl egentligen inte förvånad av det han sa, som om det var något väntat.
"Okej." log hon och mötte hans blick. Att inte uppnå vuxen ålder bekymrade henne inte och det helade verkade ganska angenämt att slippa livet tidigare. Fast just nu var livet bättre än på länge och Nathaniel var också ett halvblod, han ville hon inte förlora.
"Varför vill de döda oss då? Eller är det bara så?" frågade Estelle med en rynkad panna medan hon studerade hans rörelser då han spände bågen och sköt. Hon ville veta hur hon skulle göra rätt utan att fråga, utan att visa sig besvärlig för honom.
"Okej." sa hon och bet sig i läppen då det var hennes tur och ställde sig på platsen där Nathaniel stod och spände bågen innan hon släppte men den kom knappt fram till måltavlan. Estelle svor till, vad hade hon trott? Hon var kass och så var det.

Nathaniel studerade Estelle när hon spände bågen och släppte pilen. Den kom inte ens i närheten av att träffa måltavlan. Han log ett varmt leende när Estelle svor till, medan han funderade på sitt svar.
"Det handlar helt enkelt om att döda innan man själv blir dödad. Både för halvblod och för monstren", sa han och gick fram bredvid Estelle. "Vi kan inte samexistera. De ligger i monstrens blod att hata oss och andra gudomliga varelser. Vi är naturliga fiender."
Han lyfte sig egen båge igen, men han satte inte någon pil mot.
"Det var ett... helt okej första försök", sa han med ett flin och hoppades att hon inte skulle ta illa upp. För han menade inget illa med det. De enda som var naturliga bågskyttar och kunde skjuta utan större problem på första försöket var barn till Apollon, medan resten började ungefär som Estelle.
"Gör som jag", sa han och spände långsamt båge för att hon skulle se tekniken. "Tänk på att stå rak i ryggen och vara stark i bålen. Bågsträngen ska dras bak till örat och siktet ska vara lite över målet du ska träffa, efter som pilen kommer gå i en båge"
Han sänkte sin båge igen och nickade åt Estelle att testa.

Estelle nickade med rynkad panna. Hon förstod, men nu koncentrerade hon sig på att skjuta med pilbåge. Hon kände väl att detta inte var hennes grej, det krävdes alldeles för mycket koncentration och lugn från hennes sida. Det var något hon egentligen inte hade, inget som var naturligt för henne utan något som var framtvingat med slag från hennes far.
Estelle flinade tillbaka.
"Helt okej? Det var värdelöst, det träffade inte ens." flinade hon tillbaka, men sedan lyssnade hon på hans instruktioner, gjorde som han.
Hon ställde sig rak med ryggen och drog bågsträngen bakom örat. Hon bet ihop och siktade lite över mitten innan hon släppte och pilen for iväg. Det for med mycket bättre fart denna gång, rakare och med mer kraft. Den träffade till och med tavlan på raden näst längst ut. Något missnöjd var hon då hon velat ha den i mitten, men det var ju bättre än inget.
"Bättre denna gång." log hon snett och såg på Nathaniel för att vänta på bedömning.