Amnesia and revenge

Samantha darrade lätt, hennes hals sved hemskt och hon hostade till igen och satte handen för, den färgades lätt röd den med. Hon såg upp på pigan med och såg på henne. Hon visste att hon minst varit ett halvår hos dem, varför hade hon gjort något sådant? För hon fattade mer nu.
Då såg hon mot Cale och såg hur rasande han var och blev rörd för en sekund innan hon sakta och darrigt satte sig upp och tog hans hand med den som inte var blodig. "Vi...vi måste förhöra henne" kraxade hon fram innan hon sjönk ner igen. "Hon kanske jobbar för någon". Hon fortsatte hosta men dolde det igen med sin hand.

Cale kunde inte ens svara Samantha, upprörd som han var. Han skulle inte kunna hålla sig från att strypa den där kvinnan. Den andra pigan kallade på hjälp, och en massa andra tjänare kom snabbt och drog iväg med den klrthåriga pigan. Sammanbitet reste sig Cale upp. Utan att säga något gick han ut och in till sig. Där inne tog han tag i närmaste sak - i detta fall en vas - och kastade den i väggen.

Samantha hörde hur en massa folk kom och sedan hur det blev tyst och lugnt i rummet. Och bara lite efter det hörde hon ett högt kras i närheten och slog upp ögonen.
"Cale?" sa hon men han var inte kvar. Pigan kom fram och en annan kom in med som hade soppa, vatten och mer handdukar. De tvättade av henne blodet och gav henne vatten och soppa.

Cale drog sönder kuddar och vaser och en del annat, tills hantillslut lade sig ner och vrålade ljudlöst mot sin säng. Sedan somnade han, utslagen av sin egen ilska.

Pigorna och doktorn tog hand om Samantha även om det inte fanns så mycket att göra. Tillslut somnade hon utmattat och läkaren vände sig till pigorna. "Jag kommer tillbaka imorgon, men det är nog inte mycket mer jag kan göra. Hon måste få ur vad den än nu hon har i kroppen innan hon kan må bra, men om det är för mycket hon har fått i sig redan...". Han tystnade innan han nickade till dem och gick ut ur rummet och mot Cales. Han stannade utanför och knackade på, han skulle berätta för honom med.

Cale vaknade med ett ryck av knackningarna. Han reste sig upp och öppnqde.

Läkaren såg på Cale och sedan in bakom honom lite där han såg röran av allt han förstört. "Det finns ingenting jag kan göra för miss Samantha för tillfället, hon måste få ut vad det nu är i maten hon har i sig på något sätt och efter det borde hon må bättre" sa han och suckade lätt. "Men...Det finns en chans att det inte blir så, att hon inte får det ur sig.." mumlade han innan han vände sig om och började gå. "Och då har jag ingen aning vad som händer".

Cale nickade stelt och stängde dörren efter doktorn. Han såg ut att vara lika trött som Cale kände sig. Cale såg sig om i rummet. Han blundade trött när han såg röran. "Det här var ju smart gjort!" Muttrade han, och började plocka upp och städa upp.

Samantha sov tungt hela natten och det var inte fören en piga tittade till henne på morgonen som hon vaknade. Hon fick vatten och lite mer soppa. "Jag känner mig hemsk än...Det är som om jag håller på att ruttna innefrån" mumlade hon. Sedan bad hon pigan att hämta Cale och hon gick genast iväg. Hon ville prata med honom om pigan som förgiftat henne. Pigan hon skickat knackade snart på Cales dörr.

Cale som hade börjat komma in i städningen lite mer suckade frustrerat när det knackade på dörren. Irriterat svängde han upp dörren. "Vad?" Snäste han. Han var på riktigt illa humör just nu.