Privat mellan CD och EG

Adelaide

Efter en ganska kort men härlig frukost beger sig Adelaide och Eira tillbaka mot uppehållsrummet.
"Första lektion?" Frågar Eira och Adelaide ler lite, Eira har alltid så svårt att komma ihåg lektionstiderna och vilket elevhem vi har det med. Adelaide skakar på huvudet.
"Att du aldrig ska lära dig.." Muttrar hon lite men fortsätter snabbt vidare med svaren Eira söker. "Försvar mot svartkonster, Ravenclaw och den startar om fem minuter." Stressen stiger i bröstet på Adelaide och hon börjar snabba på stegen mot uppehållsrummet och Eira följer snabbt efter henne.

De hade ganska tur. Flåsande kommer de springande i korridoren där försvar mot svartkont-salen ligger. När de kommer fram till Melissa och Jennifer kan Adelaide se hur de skakar av skratt.
"Äsch, ut med det bara!" Säger Eira andfått och lägger ena handen på Adelaides axel för att andas ut lite.
"Ni.. Ni skulle bara sett hur roliga ni två såg ut!!" Utbrast Jennifer och tillsammans med Melissa bröt hon ut i skratt. Adelaide tittar lite på Eira och rycker på axlarna när deras lärare kommer gående genom lektionen. I ögonvrån ser hon Eira vinka till sin kusin, Rasmus och Adelaide gör det samma innan hon försvinner in genom dörren till lektionsalen.

Hedvig

Jag och Pen går fram till bordet Rasmus sitter vid. Han reser sig upp och ger Pen en snabb kyss, lägger armen om hennes midja och vi sätter oss ner.
"Var är Garett?" frågar Pen. För ett ögonblick misstänker jag att han skolkar. Tänk om han faktiskt gör det?
Men Rasmus nickar mot ett bord längre bort. Garrett sitter och pratar med några killar i Ravenclaw, utan att kasta minsta blick mot vårt bord.
"Jag visste inte att han hade kompisar i Ravenclaw", säger jag lågt. Rasmus bara skakar på huvudet.
Sedan kommer det elever inspringandes genom dörren. Rasmus kollar dit och vinkar. Jag vänder på huvudet för att se vem han vinkar till, och ser Adelaide med sina kompisar.

Känner Rasmus Adelaide?

Han måste sett min undrande min, för han böjer sig fram och säger:
"Min kusin. Berättade Pen...?"

Är Adelaide hans kusin?

Jag nickar.
"Adelaide?" säger jag förbryllat.
"Eira, Eira Johansson", rättar han och skrattar. "Adelaide är ju hennes kompis, så vi säger ju hej och så."
Men fortfarande, Rasmus känner Adelaide. Adelaide gillar Rasmus mer än vad hon verkar gilla mig.
Plötsligt kommer professor Lupin in i klassrummet och jag kommer på att ta fram mina böcker. Sedan börjar dagens lektion, som - till Penelopes besvikelse - inte handlar om duellering.

Adelaide

Adelaide sätter sig ganska självklart tillsammans med Eira, Melissa och Jennifer. Men tanken slår henne om Gordon. Dem har inte riktigt pratat sedan deras dejt. Hon skakar lite på huvudet och ler och tänker att hon borde leta upp honom sen. Sedan börjar Lupin prata och Adelaide börjar fokusera på lektionen.

"Vilken rolig lektion!" Utbrister Eira när dem kommer ut från lektionsalen. Adelaide skrattar lite, det var länge sedan hon såg Eira så här upprymd efter en lektion.
"Inte visste jag att du kunde tycka om lektioner så mycket!" Säger hon och skrattar tillsammans med sina kompisar. Hon ser hur Eira tittar sig bakom axeln hela tiden och hon följer henne med blicken. "Du vill prata med Rasmus, right?" Frågar hon och ser Eiras förvåning.
"Ja, det skulle behövas..." Eira tittar sig bakåt igen. "Äsch, det kan jag ta senare." Säger hon sedan och viftar lite med ena armen. Adelaide rycker på axlarna och tar Eira under armbågen och fortsätter ner i korridoren.

Hedvig

När lektionen är slut och vi reser oss upp från bordet bara väntar jag på att höra Pens duelleringsklag. Vi samlar raskt ihop våra saker då nästa lektion börjar om tio minuter. Inte förrän vi kommer utanför dörren kommer det.
"Jag vill duellera!"

Vi går i tystnad påväg mot fängelsehålorna för dagens lektion i Trolldryckskonst.
"Vad ska vi göra?" säger jag lågmält.
"Vadå?" svarar Pen.
"Om Garrett", säger jag och håller fortfarande rösten låg. Garrett ska också ha trolldryckskonst, och jag vet inte hur långt ifrån oss han är. Jag kollar kvickt över axeln men hinner inte se honom, då jag är rädd att han ska se mig.
Pen stirrar ner på sina skor och verkar lägga mycket koncentration på varenda steg hon tar.
"Jag vet inte", suckar Rasmus tillslut.
Jag tar Pens hand, men kommer på att hon redan håller i Rasmus', vilket får oss att se jättetöntiga ut, så jag släpper handen och ger henne en snabb kram istället.

Vi kommer fram till trolldryckssalen och professor Snigelhorn släpper in oss. Dagens lektion handlar om Skönhetsdrycken, och är faktiskt riktigt intressant.

(Borde det inte va snape??)

Adelaide

"Nästa lektion?" Frågar Eira ännu en gång och Adelaide kan inte låta bli att le.
"När ska du lära dig schemat egentligen?" Svarar Adelaide med en liten suck ovh börjar rota lite i väskan.
"Varför lära mig schemat när jag lika gärna kan fråga dig?" Eira flinar och Adelaide tittar menande på henne medan hon hör Jennifer skratta i bakgrunden. Adelaide hittar tillslut schemat och tar upp det och synar det snabbt.
"Hmm... Trollformellära, Slytherin." Svarar hon sedan enkelt och börjar kolla lite i väskan efter sin bok. Vilket hon märker att hon glömt. "Bara jag som glömt min bok?" Frågar hon snabbt och inser att det visst bara var hon. Hon säger snabbt att hon bara ska hämta den och att dem ses om några minuter igen.

Adelaide springer nästan genom korridorerna för att hinna till Hufflepuffs uppehållsrum och skäller på sig själv hela vägen. Hur kunde hon glömma den? Hon skakar lite tafatt på huvudet och stannar andfått framför porträttet för att säga de tre orden. Dem glider ur henne enkelt och hon fortsätter in i uppehållsrummet där hon träffar Gordon.
"Gordon!" Flämtar hon och Gordon står framför henne med ett stort leende. Han går mot henne.
"Hej Adelaide, borde inte vi gå till trollformelläran?" Frågar han och lägger en hand på Adelaides axel som gör att det känns som om en elektrisk stöt går genom kroppen.
"Jo.." Säger Adelaide tyst. "Men jag glömde min bok." Hon ler lite och försvinner upp i sovsalen för att hämta den och inte långt går dem hand i hand genom korridorerna mot Trollformelläran.

Hedvig

Efter trolldryckskonsten har vi ett ämne till, sedan lunch.
"Hedvig, talmagi om tjugo minuter", säger Pen och nickar mot mig när vi kommer upp från fängelsehålorna.
"Yes", säger jag. "Vad har du, Rasmus?"
"Skötsel och vård, tror jag", säger Rasmus långsamt och tar upp sitt schema för att kontrollera. "Japp." Han stryker sina fingrar genom Pens hår. De är så gulliga tillsammans att jag måste titta bort eftersom jag ler som en idiot.
"Vill du gå ner till sjön?" säger Rasmus mjukt till Pen. Pen ser glad ut, sedan öppnar hon munnen och kollar på mig.
"Hedvig kan komma med", ler han.
Jag skulle gärna gå ner till sjön med dem, och det är väldigt fint att han säger att jag får. Men jag vet att det är bättre om de får vara själva, bättre för oss alla. Så jag bara ler ett tandlöst leende och säger:
"Gå ni. Pen, om du har dina grejer så kan vi väl ses om tio minuter, en kvart?"
Pen nickar och ler, tar Rasmus händer och ser kärleksfullt på honom, guppar glättigt mellan tåspetsarna och hälarna.
"Vi ses vid lunch då, Hedvig?" säger Rasmus, och hans blick tackar mig. Jag vet hur mycket han älskar henne.

Påväg mot toaletterna ser jag Garrett. Han står vid ett fönster, ensam. Eftersom han är vänd bortifrån mig kan jag inte läsa hans rygg och se hur han verkar må. Han kanske funderar över saker och ting. Jag vill verkligen att han och Rasmus ska bli sams. Att han och Pen ska bli sams. Att vi ska bli det. Men jag kan inte ens riktigt avgöra hur sur jag är på honom.
Min blyga sida träder fram och säger åt mig att fortsätta mot toaletterna innan han ser mig. Men jag vill inte vara blyg.
Han verkar så ledsen.

Jag tar ett steg närmare.

Men jag avskyr det han gjorde mot Pen.

Jag går ytterligare närmare.

Han verkar inte ångra det han gjorde, direkt.

Jag öppnar munnen för att säga hans namn.

Pen är fortfarande arg på honom. Är inte det här som att välja mellan Garrett och Pen?

Någonstans innanför mitt medvetande dyker en bild av Pen upp.
Jag stänger munnen och backar. Jag vänder på klacken och börjar gå mot flickornas toalett.
"Hedvig?"

Adelaide

De kommer fram igenom korridoren och Adelaide hör Eira prata med Laura längre fram. Hon släpper Gordons hand och han drar henne intill sig. Hon lutar sig mot hans bröstkorg och ler lite. Hon drar sig ut ur hans grepp lite och ger honom en snabb puss på kinden innan hon går därifrån. Hon hör busvisslingar och ser förvånade miner men hon kan inte vara gladare när hon går och hälsar på Laura och Stacy.

Trollformelläran gick jättebra. Livet var verkligen på topp just nu. Skrattandes försvinner Adelaide, Stacy och Laura vidare mot stora salen. Julie försvann iväg direkt efter lektionen, inte för att det gjorde Adelaide något. Tillsammans med Laura och Stacy går Adelaide till stora salen.

((Du ändrade lite tidsform nånstans där i men jättebra inlägg!))

Hedvig

Jag stelnar till. Jag vill inte vända mig om. Men jag måste. Det var Garretts röst, ingen annans.
Jag antar att det inte är någon idé att dra ut på det.
"Hedvig?" säger han igen. Han låter dyster på rösten. Jag tar ett djupt andetag, utan att det hörs, och vänder mig om.
Jag vet inte riktigt hur jag ska "bete" mig, men jag ställer mig med armarna i kors.
Garrett bara står där. Med armarna hängandes längst med sidan och öppna händer. Hopknipen mun och sorgsen blick.
"Jag är ledsen", säger han tungt.
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Jag går närmare samtidigt som jag kollar ner i marken.
"Har du sagt det till Pen och Rasmus?"
Jag kollar upp för att se hur han reagerar på frågan. Han vrider på sig, lägger händerna på huvudet, och slår sedan ut med armarna. Han behöver inte öppna munnen för att jag ska förstå.
Först är jag tyst för någon sekund.
"Hade du tänkt berätta det för dem?"
Han vänder sig om och går och sätter sig i fönstret. Jag vet inte om han hoppas på att jag ska sätta mig bredvid honom, men han borde i alla fall förstå att det är inget han kan begära.
Vi står - och sitter - i tystnad. Jag vet inte för hur länge, men det kan inte vara allt för länge för plötsligt tar han ton.
"Jag har inga ursäkter. Inga. Jag var en idiot."
Och då vet jag faktiskt vad jag ska säga.
"Du var en idiot", upprepar jag.
Vi undviker att se på varandra under den stela tystnaden. Åtminstone undviker jag att se på honom, jag vet inte vad han gör.
"Jag måste gå", säger jag till mina skor.
"Okej", mumlar Garrett.
Jag kommer inte på något att säga så jag går i rask takt mot flickornas toalett så att jag hinner möta Pen innan lektionen börjar.

Adelaide

"Hejdå!" Ropar Adelaide över axeln och försvinner bort från Laura och Stacy mot Hufflepuffs sällskapsrum. Hon ser Stacy vända sig om och le. Hon fortsätter fram mellan elever och bord och kommer slutligen fram till Jennifer och Melissa. Hon slår sig ner med en suck.
"Värst var nära ni tre blivit!" Säger Melissa men tittar inte upp på Adelaide.
"Va? Vad menar du?" Adelaide skyfflar ner några potatisar på tallriken och tittar upp på Melissa.
"Ja, du har blivit skitbra kompis med dem ju?" Svarar Melissa.
"Men vad är felet med det? Dem är ju jätteschyssta?"
Melissa suckar men svarar inte. Adelaide rycker på axlarna och känner två händer på dem och hon vänder sig om.
"Hej, har du sett Rasmus?" Eira ler lite smått och tittar sig omkring. Adelaide kastar en snabb blick på Ravenclaw-bordet men hon ser honom inte, så hon skakar på huvudet.
"Nej, faktiskt inte. Men han kommer nog snart."

Hedvig

Efter talmagin möter jag och Pen Rasmus och går till stora salen. Jag funderar på om jag ska berätta om Garrett, men det blir nog bäst i att låta bli.
"Några intressanta djur idag då?" frågar Pen och ger Rasmus en kyss när han lägger armen om henne.
Jag kan inte förstöra den glädjen, kolla bara på dem. Om jag nämnde Garrett kanske det skulle förstöra deras dag. Men Pen är min bästa vän. Åh, jag vet inte.
Klockan tolv sätter vi oss ned vid Ravenclaw-bordet. Jag skyfflar upp lite potatissallad och tar en grov brödbit men en massa frön i. Vid ansynen av turturduvorna framför mig tänker jag på den där fantastiskt vackra, omänskligt perfekta prefekten i Hufflepuff.