Våga erkänna!

Åh har längtat efter att få kapitel snabbt och smidigt hela tiden. Så är jag borta en helg hos någon trevlig pojk också kommer man hem till en trevlig Austen och omg vad gör Draco han kan inte bli tillsammans med Pansy igen bara för att denya sina känslor för Austen ju. #wtf
#really
#no
#Nope
#no

Sluta destroya mina feels när de äntligen läkt lite. (a)

Fruktansvärt bra som alltid. Gillar att Draco är tillsammans med Pansy igen, det blir mer spännande så! Längtar så mycket tills nästa del

Nej, Draco, inte gå tillbaka till Pansy... Du kanske inte kan få Austen, men du kan hitta nån annan trevlig flicka (I volunteer as tribute!), eller pojke (Drarry... heh)

Men superbra kapitel som vanligt!

Skönt att de inte bråkar mer! Men dumma draco gick tillbaka till pansy

Kapitel 25
Allting är verkligen som vanligt igen. Blaise och Daphne tjafsar över något idiotiskt som Blaise sagt eller gjort. Crabbe och Goyle säger inte särskilt mycket utan iakttar bara oss andra med sina små ögon som nästan är dolda mellan deras tjocka panna och knubbiga kinder. Sen har vi Draco. När Draco inte är med oss så står han i en mörk korridor med Pansy och när han är med oss så är Pansy som en igel på honom. Som jag sa, allting är som vanligt.
- Jag har tråkigt.
Pansys gälla röst får det att skära i mina öron och jag förstår verkligen inte hur Draco klarar av att ha henne så nära sig. Jag antar att det är så när man är kär. När jag tänker efter så har jag ännu inte hittat någonting med Anthony som stör mig.
- Gå och hitta på någonting då, säger Draco.
- Men jag vill ju vara med mig, säger Pansy och putar surt med underläppen.
Han ger henne någonting som jag tror kan liknas med ett leende men säger inget mer. Daphne ger ifrån sig en hög och irriterad suck, vilket avslöjar att hon inte längre orkar tjafsa med Blaise. Han ler ett överlägset leendet och njuter av den mördande blicken som hon ger honom.
- Pansy har rätt. Jag har också tråkigt, säger Daphne.
Vi tittar förvånat på henne. Till och med Pansy ser ut som om hennes ögon ska ramla ur huvudet av förvåning.
- Jag har en kortlek med knallkort i kofferten, säger jag.
Men det verkar inte vara någon som är särskilt sugen på att spela kort.
- Det är synd att det inte är någon snö ute. I så fall kunde vi ha haft snöbollskrig, suckar Blaise.
Snön försvann lika fort som den kom och ersattes utav det vanliga regnet. Pansy viskar någonting i Dracos öra och han nickar. De ställer sig upp och hon tar tag i hans hand och drar med sig honom till sovsalen.
- Diskret, muttrar Daphne.
- Du är bara avundsjuk, säger Blaise.
Hon ger honom en mördande blick och jag suckar. Det verkar som att de kommer starta ännu ett tjafs.
- Avundsjuk? På Pansy och Draco? Är du helt efterbliven Zabini? Jag är inte avundsjuk. Om jag är någonting så är det äcklad. Äcklad! Vem vill frivilligt vara så nära Pansy?
Blaise.
- Blir inte så sur Greengrass. Jag menar att du är avundsjuk på att de är tillsammans och du är singel. Jag är säker på att du inte ens har kysst en kille.
Jag, Crabbe och Goyle tittar storögt på dem. Vad fan kommer hända nu? Daphnes ansikte skiftar till en lite rödare nyans och jag kan se hur hon kokar av ilska.
- Och om du nu mot all förmodan har gjort det så var det säkert inte särskilt bra.
Det finns ingen som njuter lika mycket utav att pressa på en persons känsliga ställen och göra dem ilskna som Blaise gör. Han är störd på det sättet. Daphne ger ifrån sig ett morrande ljud och innan jag hinner hindra henne har hon kastat sig över bordet. Det ser ut som när ett lejon attackerar en antilop. Skillnaden är att lejon brukar bita sina offer. Och det gör Daphne inte med Blaise. Hon kysser honom. Jag står som förstelnad och tittar på det som pågår. Alla i sällskapsrummet tittar åt vårt håll och det är så tyst att man skulle kunna höra en nål landa på golvet. En evighet, ungefär flera sekunder, senare ryggar Daphne tillbaka som om någon drog henne bakåt. Hon andas häftigt och torkar sig i mungiporna. Blaise sitter med bakåtlutad med ögonen uppspärrade.
- Jag skulle kalla det där en jävligt bra kyss. Eller vad säger du? frågar Daphne.
Han nickar stelt och mumlar någonting som inte går att höra. Daphne tittar på mig.
- Ska vi gå och se ifall vi hittar några andra att umgås med? frågar hon.
Jag nickar. För chockad för att kunna säga någonting. Med bestämda steg går hon mot dörren och efter att jag gett Blaise en oroande blick, han ser fortfarande ut att vara i chock och kommer nog inte kunna prata på en stund, följer jag efter Daphne.
- Det där var intressant, säger jag när vi har kommit en bit i korridoren.
- Det var bara en kyss.
Hon rycker på axlarna samtidigt som hon säger det.
- Men det var din första kyss! Du hade din första kyss med Blaise Zabini! Låter den meningen inte lite konstig i ditt huvud?
- Det är ju någonting som han inte behöver få veta! säger Daphne i en hög ton.
Jag stannar och lyfter på ett ögonbryn. Min väninna stönar och himlar med ögonen.
- Okej, jag hade min första kyss med Blaise. Och? Bara för att du hade din första kyss med Anthony så betyder inte det att alla kommer ha det med sin drömprins.
Min mage ger mig en spark för att ge mig skuld över att jag inte berättat för Daphne att min första kyss inte alls var med Anthony. Utan med Draco. Ska jag berätta det för henne? Eller är det försent? Jag menar, det var ju ett bra tag sedan det hände. Det kanske är bättre om jag tiger. Men hon känner mig bättre än så. Jag ser med en gång att Daphne har märkt att jag tiger om någonting.
- Vad är det? Har det hänt något med Anthony?
Jag suckar.
- Inte direkt. Lova att du inte blir arg på mig.
Hon rynkar sin panna och lägger armarna i kors.
- Min första kyss hände inte på tåget hit efter jullovet som jag berättade. Jag hade min första kyss innan jullovet. Här på Hogwarts. Och om jag ska vara exat så var det faktiskt här nere i fängelsehålorna, säger jag.
- Jaha, och?
- Jag är inte klar.
Daphne håller ursäktande upp en hand men jag kan se hur hennes ansikte avslöjar att hon börjar bli lite orolig.
- Det var Draco som jag kysste. Draco Malfoy och inte Anthony.
Hennes ansikte slappnar av. Får hon en stroke? Men nej, där faller även armarna. Hon är bara chockad.
- Vad sa du?
- Jag vet att det låter jätte konstigt.
- Konstigt? Jag skiter väl fullständigt i hur det låter. Det som stör mig är att jag får veta det här nu och inte efter att det hände. Varför har du inte berättat det här?
- Därför jag vet inte! säger jag hispigt. Den där kyssen vände upp och ner på allting och du var i Irland hela lovet, så jag fick inte tag på dig. Och när vi kom tillbaka till skolan så var jag och Anthony tillsammans, så då tänkte jag inte mer på det.
- Du kunde ha skickat ett brev! Jag hade transfererat mig till dig så fort jag läst det.
- Jag klarade mig. Hermione är väldigt bra på att lyssna, säger jag.
Jag lägger handen för min mun så fort jag har sagt det. Helvete. Daphne drar efter andan.
- Hermione? Menar du att du berättade för smutsskallen men inte för mig?
- Jag var tvungen att få annat perspektiv på det hela! försvarar jag mig.
Det lyckas inte.
- Annat perspektiv? Så du menar alltså att mitt perspektiv inte är bra nog?
- Det var inte så jag menade Daphne. Du har hela tiden vetat om mina känslor för Draco. Om jag berättade för dig om kyssen så skulle du blivit överlycklig och sagt att det som vi väntat på i flera år äntligen hänt. Men eftersom Anthony fanns med i bilden så visste jag inte hur jag skulle göra. Så jag pratade med Hermione. Hon kunde se på det med andra ögon. Förstår du?
Daphne skakar på huvudet. Hon tittar överallt utom på mig.
- Det jag förstår är att du inte berättade om din första kyss för din bästa vän utan för en äcklig smutsskalle som du har lektion med då och då.
- Kalla inte Hermione för smutsskalle.
- Vad ska jag kalla henne för då? Din bästa vän? fnyser Daphne.
- Var inte dum Daphne. Du vet mycket väl att det är du som är min bästa vän.
Nu tittar hon på mig. Blicken är kall och mörk. En blick som jag aldrig fått utav henne förut. Daphne lyfter på sitt huvud så att hennes näsa pekar upp mot taket.
- Jag skulle inte tror det Austen. Jag skulle verkligen inte tro det. Vi är så långt ifrån bästa vänner som man kan komma just nu, säger hon.
Med en snabb snurr, som får hennes mörka hår att flyga runt, vänder sig Daphne om och fortsätter bort genom fängelsehålorna. Hon går iväg utta att titta bak på mig en enda gång. Snart kan jag inte ens se henne längre. Jag känner hur en ensam tår faller ner för min kind och jag torkar snabbt bort den. Jag tar tillbaka det jag sa. Allting är inte som det ska vara. Allting är förstört. Igen.
_________________________________
Draman återvänder! Hoppas ni gillar! Kommentera!

Jisses Daphne! Förstår dock hur hon känner sig.

Alltså åååh vad bra!! Hoppas det kommer ett till snart igen!!

Älskade kyssen mellan Daphne och Blaise, och Blaises reaktion efteråt! (shipping Daphise!)

Men tycker väl att Daphne överreagerade liiiiite... Hoppas det löser sig mellan dem snart

Längtar till nästa kapitel! ♥

Usch blir så irriterad på daphne!!
Tyckte dock om kyssen mellan henne och blaise

Vrf Daphne? Aja, kan föreställa mig känslan.

Shippar Daph