prs mellan awesome Elin och mig :3

Åska var något av det bästa jag visste. Jag var inte ett dugg rädd.
- Är du rädd för åskan?, frågade jag och flinade. Regnet smattrade mot plåttaket. Det var så skönt att sitta och lyssna på regnet.
Plötsligt släcktes lamporna. Strömmen hade gått, och det var då lite mindre bra. Men jag kom ihåg att det fanns en ficklampa i ett skåp i köket och stearinljus i pappas skrivbordslåda.

Jag ryckte till ännu en gång när strömmen gick. Fan vilken mardröm.

-Ja,jag är rädd,sa jag. Nu tyckte han säkert att jag var en fegis. Jag släppte honom för att verka lite modigare. Jag flinade.

-Fast bara lite,sa jag

Jag reste mig.
- Jag kommer snart, mumlade jag och gick mot köket. Jag var tvungen att känna efter med händerna för att hitta vägen, det var kolsvart, men så småningom började ögonen vänja sig vid mörkret.
Jag tände ficklampan och gick tillbaka till mitt rum och satte mig brevid Alexandra på sängen igen.

Jag log. Ljuset från ficklampan gjorde mig lite lugnare. Jag såg på honom.

-Är du rädd för nåt?,sa jag tyst.

Jag ryckte på axlarna.
- Jag kommer inte på något, sade jag och lade ficklampan på sängen.

Jag vände mig mot honom och log. Jag la min hand på hans kind och smekte hans hud.

-Du kanske är rädd att jag ska gå hem?,viskade jag tyst

Jag ryckte på axlarna.

Jag tog hans hand. Den var varm och mjuk.

-Jag gillar dig verkligen,sa jag


Jag flyttade mig lite närmare honom.

Jag log.
- Jag gillar dig med, sade jag lite nervöst. Hon gjorde mig nervös och jag vet inte om det var positivt eller negativt.

Jag böjde mig fram och kysste honom. Ingen vanlig kyss,en djup kyss. Hans läppar kändes underbara och jag tänkte inte släppa taget. Han får knuffa bort mig om han inte vill.