Reversed roles(Dragon Fantasy)

Jack matade henne vidare och var glad att hon åt, och att hon inte ens sa emot längre. Hon behövde det, hon var mager som han. Men han hade till och med ätit lite.
"Träna?" sa han sedan och bleknade lätt. Han var rädd att han skulle bli mosad av vakterna om han tränade med dem, han var inte stark, möjligtvis snabb bara".
Då hon svarade honom var han tyst en stund innan han fortsatte mata henne, snart var skålen tom. "Jaha..." mumlade han bara.

"Du behöver inte, bara ett förslag. Jag vill bara att alla ska lära sig självförsvar." sa hon med bestämdhet och slöt åter ögonen då hon ätit klart, förvånande att hon ätit.
"Förlåt, men du verkar bara genomgod." sa hon och försökte förklara. Men han var svagare än henne med.

Jack ställde ifrån tallriken då soppan var uppäten och var nöjd med att ha fått i henne allt. Han strök henne över håret igen så hon skulle somna. "Jag vet...Men jag är nog inte rätt person att lära sig, jag är svag" mumlade han.

"Svag är kvinnor med, varför tror du att det blir våldtäkter och män slår sina barn och fruar? Sen kan man bli starkare, men du gör som du vill." mumlade hon fram och hade därmed avslöjat något om sitt liv innan hon somnade tungt i hans knä, hon älskade detta.

Jack sa inget mer utan bara strök henne över håret tills hon somnade. Han drog sig undan och la täcket över henne innan han städade upp i hennes rum, fixade med kuddar och allt. Tillslut tog han brickorna och la dem i köket innan han gick och la sig.

Sabina sov lugnt till nästa morgon och vaknade av strålande solsken. Hon klev upp och märkte att rummet var städat och inga skärvor låg kvar. Jack verkade vara duktig han, hon klädde sedan på sig och nynnade glatt på en sång. Hon var som en helt annan person idag.

Jack hade redan vaknat och klivit upp. Han hade till och med gjort frukost och ätit. Då kom han bärandes på en bricka med frukost och knackade på hos Sabina, han hoppades hon inte var vred idag, som hon varit dagen innan.

Sabina öppnade med ett soligt leende då han kom.
"God morgon Jack." nästan sjöng hon och släppte honom in. Hennes ögon var än svarta av sorg och smärta, men hon verkade definitivt på bättre humör.

Jack såg förvånat på henne men klev in. "Godmorgon Miss Sabina" sa han och ställde brickan på hennes säng. Han bugade sedan lätt för henne. "Mår ni bättre?".

Sabina log, ett leende som aldrig nådde ögonen, men hon log.
"Mycket bättre." sa hon och satte sig på sängen och såg på honom.
"Vad är din högsta önskan?" frågar hon helt plötsligt.