Flygande giraffer!

Elionora haltade vid Mattias sida men försökte gå rakt. Hans arm om henne var skrämmande och hon vågade inte ens möta Mattias blick.
Elionora stammade fram några ord och såg sedan på Karl, vad ville han att hon skulle säga? Kunde inte han då göra det?

Karl märkte att Elionora var så illa tilltygad han hon inte kunde säga det. Han harklade sig och sa högt. "Det har kommit fram att en av mina egna tjänare, har gett sig på min fru när jag varit borta...". En del drog efter andan och folk började viska. "Nämligen...Mattias!" Han pekade på honom och Mattias blekande då ett par vakter tog tag i honom och släpade fram honom. "Du ska som straff få piskrapp, sedan ska du skickas med slavskepp härifrån, må du aldrig komma tillbaka".

Elionora såg ner i marken, hon ville inte se det hela. Hon vinglade till och tog tag i Mattias, den enda som fanns som stöd. Men hon visste för allmänheten skulle han spela den älskvärde och ömsinte maken han inte var. Han gjorde alltid så och hon sminkade sig alltid för att dölja, därför visste ingen förutom tjänstefolket.

Eftersom Karl spelade la han armen om Elionora igen och kysste hennes hjässa och såg spelade arg. "Fram med piskor". Vakterna band fast Mattias vid en påle och drog av honom skjortan innan en vakt med piska kom ut. "Piska honom tills jag säger stopp". De började och Mattias sa inte ett ljud bara tog emot det.
Karl drog under tiden upp Elionoras ansikte. "Se på" väste han lågt.

Elionora försökte vika undan med ansiktet men kunde inte. Tårarna trängde fram genom igenmurade ögonen. Men hon hörde vart slag och ryckte till som om det var henne de slog.
"Snälla sluta, jag gör vad du vill." bad hon Karl lågt med tårarna rinnandes längst kinderna.

Tillslut kunde inte Mattias stå ut med smärtan längre, han lät ut ett vrål, han rygg och armar var blodiga men de slog än. Tårar rann nerför hans kinder och Karl struntade i Elionora och sa inte stop fören Mattias hade svimmat av smärtan.
Folket skingrades och började gå hem till sig och kvar var den blodiga och avsvimmade Mattias och även en tjock man som hade häst och vagn. Det var slavhandlaren.

Då alla gått rev Elionora sig fri från Karl och försökte ta sig till Mattias. Men på grund av hennes haltande ben hann hon bara en bit innan hon snubblade ner för trappan och hamnade i en hög av smärta längst ner då hon fallit för alla steg.
"Nej, nej." kved hon fram.

Karl struntade i Elionora och bara gick förbi henne och till slavhandlaren. "Ta med honom, sälj honom i något land långt borta" sa han och gav honom en påse med mynt innan några vakter bar Mattias till vagnen och la honom där. Slavhandlaren nickade leende och tog pengarna innan han satte sig på hästen och åkte iväg med vagnen och Mattias.

Elionora tog sig darrande upp och höll sig i räcket då hon såg vagnen med Mattias avlägsna sig. Tårarna rann sakta ner för hennes kinder. Egentligen hade det varit bättre om de aldrig setts då hade inte Elionora vetat vad kärlek och värme var.

(Ska vi hoppa nu tills han kommer tillbaka? Tänkte att det skulle gå några år och kanske båda Karl och hans bror är döda och Mattias köper huset och allt och ska hämnas xD)