ORP: The dark war

Amicia

Jag orkade knappt bry mig om vad de pratade om. Sakta började jag undra hur mycket jag egentligen sovit i veckan. Jag skakade av mig känslan.

Quinn

Jag nickade förstående.
"Jag tror inte jag riktigt känner så heller. Du bara... Liknar mamma så mycket. Förlåt", sa jag tyst och gick tillbaks till mitt rum. Quinn, du är inte kär i henne. Eller är du? Jag kom fram till att jag saknade mamma så otroligt mycket, att jag förmodligen inte var förälskade i henne.

Isoud ~
"Okej.." Sade jag förvirrat.

Amicia
"Vart är lammet?" Frågade jag Isoud och började gå igen.

Isoud ~
Jag stannade till. "Jag.. Jag vet inte."

Amicia

Jag stod och tittade på Isoud en stund.
"Ska vi gå och leta?" Frågade jag efter en stund.

Grace

Jag blev generad när Marie sa att jag var en trevlig människa. Det hade ingen utom min mamma sagt förut, och jag vet inte ens om hon verkligen tyckte det. Jag hade känt mig så söndertrasad, över mammas död, hungern, livet på gatorna. Inga pengar, ingen mat. Alltid kallt på nätterna. Men nu - nu kände jag mig som en del av världen igen. Pajbitarna jag fått av Marie hade mättat mig, jag hade haft roligt där på torget och Marie skulle dessutom skaffa mig nya kläder. Jag kände mig hedrad på något sätt. Inte bara för att Marie var prinsessa, nej, för att någon överhuvudtaget verkade bry sig om att göra något för mig. När vi gick där, mot slottet, mindes jag att jag faktiskt befann mig i Murgor. I den motsatta staten. Mamma skulle älskat det, tänkte jag med halvt ett leende och halvt tårögd. Och mamma skulle definitivt älskat att jag gick här, på väg mot slottet i Murgor, tillsammans med Murgors prinsessa. Hade någon sagt det till mig - fast ingen tilltalade mig någonsin - en vecka tidigare hade jag höjt ett ögonbryn och trott att det hela var ett skämt.

Marie:

"Okej, vänta här", sa jag och skyndade mot mitt rum.
Jag letade upp en vacker blå klänning som borde matcha Graces blåa ögon.
Efter att omsorgsfullt ha valt ett par passande skor sprang jag ner igen och räckte det till Grace med ett leende på läpparna.
Det här skulle verkligen passa henne fint.
Bara fixa till hennes hår så skulle hon bli riktigt tjusig..
"Tyvärr så har jag inga pojkkläder", sa jag lite nervöst till pojken.
"Som sagt, doktorn är på tredje våningen, dörren längst bort i höger. Om någon stoppar eller säger till dig, säg att du är en gäst av Marie"

(Hoppar ur rollet, förlåt )

---

Grace

Kläderna var underbara. Det vackraste jag någonsin hållit i mina händer. Den blå klänningen var len och graciös, sådant som passar en av de rika i kvarteren. Skorna var i samma blå nyans, med en liten men ändå inte obehaglig klack. Jag strök med handen längs tyget, kände dess svala yta mot fingertopparna. Men till slut började jag flacka med blicken efter någon avskild plats att byta om på.