ORP: The 4 elements

Zoey
"Kysser min flickvän!", hör jag Johannes skrika, och springer genast dit. Där hittar jag Miranda och Johannes. Ilskan väller upp inom mig.
"VI ÄR FAN INTE IHOP!", skriker jag och rusar fram till Miranda. Jag tar tag om henne, och kysser henne intensivt. Johannes bara gapar. Jag tar Mirandas hand.
"Jag tror Alex och de andra har kommit", säger jag och ler.

Viola:
Deras flin bleknar bort och tittar nervöst på varandra, förutom Alex då.
Han greppar om min handled och vrider om min arm.
Rörelsen går snabbt och han är oturligt nog as stark.
Jag skriker av smärta och faller ihop på marken med gråten i halsen.
Han tar tag i mitt hår och trycker det bakåt.
Jag försöker dra mig loss och flämtar av smärta.
Hans bruna ögon färg har förvandlats till svart. Hatet strålar ut från honom.
"SLÄPP MIG DITT ÄCKEL!", skriker jag och han skrattar, helt utan glädje.
"Så, vilka element har ni?"
Jag försöker få fram kraften men det gör för ont.
"Jord", snyftar jag och han släpper.

Miranda
Jag ska just slå till honom när Zoey sliter bort mig från honom, kysser mig. Jag kan inte låta bli att skratta och ger Johannes fingret innan jag kramar Zoeys hand och börjar gå bort från honom.
- Där fick han. Fnissar jag. Nu ska vi bara mosa de andra också. Så hör jag Violas skrik och rusar bort mot dem. Väldigt korkat av mig. Alex ser oss, ler och kommer fram till mig. Han rycker tag i mitt hår och granskar mig innan han puttar iväg mig mot sina vänner som snabbt tar tag i mina armar och låser fast dem i järngrepp.
- Flatan kan ni ta. Säger Alex oberört.

Zoey
Jag skrattar högt och kramar hennes hand.
"Vad fan gör du!?", morrar jag när jag ser vad Alex gör. Han skrockar.
"Inget särskilt, eldflicka", säger han.

(Alex har eld, va?)

(Aa tror det)

Viola:
Jag skakar och reser mig på fyra ben men känner genast en spark i magen.
Luften går ur mig och jag ser Hugo i ögonvrån.
Han stinker av magi så det blir lätt att blocka hans befallningar.
Jag samlar mig och reser mig snabbt upp och sparkar honom mellan benen, slår honom i ansiktet och ger honom en örfil.
"DIN FCKING BITCH!", skriker han och håller sig om skrevet och stönar av smärta.
"Asshole", mumlar jag och vänder blicken mot Micke som springer mot mig. Elden sprakar i hans händer och han skjuter ett klot mot mitt ansikte.
Jag hoppar precis undan och andas andfått och gnyr till när min arm träffar gruset.
Han sätter sig över mig och jag tänker panikslaget.
GÅ AV MIG. GÅ AV MIG. GÅ AV MIG. GÅ AV MIG NU! han går faktiskt av mig och jag knäar honom. Han säger ett "ouff" och knäböjer sig medan han håller om sin mage.

Miranda
Jag skrattar igen när Viola slåss mot killarna, mitt undermedvetna säger mig att det är en konstig reaktion men hon är riktigt bra. En av killarna som håller fast mig slår till mig över käken och jag tystnar tvärt, gnyr till.

Zoey
"FEGISAR!", skriker jag och kastar mig över Alex med händerna fulla av eld. Alex skrockar, och kastar av mig. Jag hostar.
"Ge upp, eldflicka", viskar han och slår mig. Han slår mig blågul över hela kroppen. Hans skratt är det sista jag hör, innan jag tuppar av.

----------------------------------------------------
Kim Potter, skype? c:

Miranda
Nu går de fan för långt. Jag sliter mig ur deras grepp och rusar fram till Zoey. De ser lite skrämda ut nu när hon har tuppat av, och snart flyr de. Jag spottar efter dem.

Cat:
Alex går mot mig och jag behöver inte läsa hans tankar för att veta vad han ska göra. Jag backar men en eld flammar upp bakom mig. Alex flinar. Han tar tag i min handled och håller den i ett järngrepp. Jag försöker dra mig loss men det går inte. Alex drar mig närmare och han viskar i mitt öra:
"Och vad har du för element, då?"
Jag svarar inte utan riktar all min kraft åt att tränga sig i hans hjärna. Han ser förvånad ut för en sekund men blockerar mig.
"Jaha. Vatten." Med sin andra hand ger han mig en hård örfil och jag kvider till. Sedan sparkar han mig i magen. Jag ramlar ner på marken och han böjer sig ner över mig, tänder en eld i sin hand.
"Försök aldrig mer läsa mina tankar. Har du förstått?", säger han. Jag svarar inte. Han skjuter det lilla eldklotet mot min kind. Den träffar och jag skriker av smärta.
"Har du förstått?", frågar han.
"J-Ja", snyftar jag. Elden slocknar på min kind men kvar finns ett brännmärke. Alex reser sig upp.
Jävla mördare, tänker jag.