Prs mellan yerawizardthea & syrup

"Men... Äh jag har inget bra svar på det..." säger jag och gör en min. Åh gud jag kan inte sluta titta på honom..

Jag skrattar till, makar mig bort mot vägghörnet och vänder på mig så att jag sitter lutad mot den och kan se henne rakt framför mig.
"What's next?" frågar jag och ändrar så att jag sitter i någon form av skräddarställnig, fast ändå inte.

((Du, det här är jättesvårt/konstigt att rolla det här när man vet mer om dig på riktigt xD Kan vi inte göra så här, att vi spolar fram typ två månader? XD ))

((Vi gör så))
Jag hade precis haft min sista lektion för dagen och var på väg till biblioteket. Alla som jag mötte log jag åt, jag var extremt glad. Allt var bara fantastiskt! Jag hade befunnit mig i den här bubblan i två månader nu, ända sedan jag träffade Moller. Han bara gjorde mig extremt glad, vad han än sa. Nu skulle jag träffa honom och plugga trollkonsthistoria i biblioteket.

Då min sista lektion för dagen, trollformellära, ställts in på grund av sjukdom har jag befunnit mig i biblioteket i snart en och en halv timme. På denna tid har jag både pluggat på till nästa veckas prov i Örtlära (något som jag nästan aldrig gör) och läst något kapitel i en skönlitterär text om någon drake av något slag. Biblioteket är tomt varpå tre till som sitter lite längre in i en klump. Jag slänger en blick på klockan och undrar om hon verkligen inte borde vara här snart, hennes lektion slutade ju för tio minuter sedan. Fast i och för sig, slottet är ju stort. Dock har jag för mig att hennes sista lektion var Förvandlingskonst vilket i stort sett bara ligger någon trappa ner och sedan ut.
För att göra mig i ordning för hennes ankomst lägger jag tillbaka boken om draken i bokhyllan och tar sedan fram min trollkonsthistoriebok och inväntar henne med ett stort leende på läpparna, bara av tanken.

Jag nästan skuttar fram av längtan. Jag vill ju träffa honom nu! Men snart så, bara några hundra meter till. Jag fattar själv inte hur jag kan sakna honom så mycket. Vi träffades ju senast vid frukosten. Precis då jag tänker detta kommer det någon bakom mig. Personen tar tag i min midja och skriker "BU!" jag hör direkt vem det är. Det är min bror Elis.
"Vad vill du nu?" undrar jag irriterat med hjärtat i halsgropen. Han lyckas alltid skrämma mig.
"Nejmen jag bara såg dig och ville vara lite jävlig.." säger han, flinar brett, vänder sig sedan om och går. "Slytherinare" mumlar jag när han har gått utom hörhåll. Nu blir jag ju sen.. Jag skyndar på stegen och efter några minuter är jag framme.
"Moller?" frågar jag lågt. Jag hade tänkt skrika men kom på att bibliotekarien är en sur typ. Jag behöver inget svar, för där sitter han. Jag skyndar fram till honom och kramar honom bakifrån.
"Hej sötis" viskar jag i hans öra.

Hon överraskar mig faktiskt då hon smyger sig på bakifrån, men det gör så att jag bara mår ännu bättre då hon uppenbarar sig. Hela jag ryser av hennes omfamning, och inte minst då jag känner hennes andning mot min hud då hon viskar.
"Hejsan" viskar jag tillbaka och vänder mig om mot henne samtidigt som jag klappar platsen bredvid mig som ett tecken på ayt hon kan slå sig ned. "Jag har saknat dig"

Så fin är en tanke som går runt i mitt huvud ett antal gånger just momentet då han vänder sig mot mig. Jag pussar honom lätt på munnen och sätter mig ned.
"Har du haft en bra dag?" undrar jag lågt men glatt. Vill inte störa bibliotekarien, jag har blivit utkastad nog många gånger. Jag ler lite smått och säger "Jag saknar dig varje sekund jag inte är med dig" sedan tittar jag ned på min klädnad och rodnar. Jag har fortfarande inte vant av mig med att rodna. Fjärilarna är fortfarande kvar i magen, de har funnits där ända sedan första gången jag såg honom. Jag ställer ned axelväskan på golvet och öppnar den. Mitt hår är ivägen då jag letar efter pergament och bläck, så jag sätter upp det i en slarvig knut. Såsom jag oftast har mitt hår.

Jag nickar som svar.
"Har du själv haft en bra dag?" frågar jag och makar mig obetydligt lite närmare henne, precis så att våra armar snuddar vid varandra. Biblioteket är ett av mina favoritställen just för att man har en anledning till att sitta nära Thea men också för att det är så lugnt och tyst och fullt med böcker här. Som ett paradis, ungefär. Jag kan inte annat än rodna tillbaka då jag ser att hon gör det. Även fast en tidsperiod på två månader passerat så har jag inte vant mig vid hennes underbara små detaljer. Blir lika fascinerad varje gång hon lägger huvudet på sned eller ler.
"Ska vi börja då?" frågar jag viskande och slår upp boken jag har framför mig.

"Nu är den bättre!" säger jag med en övertygande röst. När våra armar snuddar i varandra så går det en ilning i hela mig.
"Ja vi börjar!" säger jag.
Efter 10 minuter har jag hunnit göra hela läxan, jag har aldrig haft det svårt för historia. Varken mugglarhistoria eller trollkonsthistoria. Så jag lägger huvudet på sned och tittar leende på honom. Jag skulle kunna göra det här hela dan!

Jag ser i ögonvrån att Thea är färdig med sin läxa, så jag suckar lättat och slår igen mina böcker också. Egentligen har jag varit färdig ett tag, men då jag inte ville stressa henne har jag fortsatt att läsa i boken.
"Vad händer nu då? Fortsatt uppehåll här, eller ska vi ta en promenad?" undrar jag och lägger ner mina böcker i min axelremsväska.