PRS

-För att du var med Oliver!! Fyfan för dig! du vet hur mycket jag tycker om Oliver!!, sa jag med tårar i rösten

- Det var ju inte jag!, det var han som började prata med mig, sade jag och sneglade bort mot Oliver och Dean som båda såg förvirrat på oss. De hörde antagligen allt vi sade.

-Nej! Jag såg hur han tittade på dig! Fyfan för dig!, sa jag högt.

Jag såg bort mot Oliver och Dean, sedan på Ewan igen.

-Du kan dra åt helvete!, sa jag och gick gråtandes därifrån.

Jag började också gråta. Jag tog snabbt mina saker från mitt skåp och började springa hem. Jag hörde Oliver ropa efter mig, men brydde mig inte. Han hade ju sabbat allt.
Jag bodde tre kilometer bort, och jag var helt slut då jag kom hem igen. Jag var ensam hemma och gick in på mitt rum. Jag smällde dörren efter mig och det var så skönt att bara få smälla och kasta skaker, att få ut sin ilska.

( Älskar längre inlägg )


Jag låste in mig på skoltoaletten. Mitt smink hade runnit ner för hela mina rödgråtna kinder. Jag tog papper och vred igång vattenkranen. Jag höll pappret under vattnet och började torka bort sminket. Tillslut var allt smink borta. Jag suckade och torkade ansiktet torrt med mer papper.

Sedan tog jag upp min sminkväska och sminkade om mig igen. Nu såg det ut som att jag inte ens hade gråtit.
Jag log lite. Jag tog sedan upp min mobil och loggade in på Facebook. Jag tog bort Ewan som vän.

Jag satte mig på sängen och suckade. Mina kinder var röda och håret klibbade fast vid mina våta kinder. Jag kastade en snabb blick på mig i spegeln. Mina ögon var röda, jag var så jävla ful. En tjej som såg ut som en kille, alla trodde ju att jag var lesbisk. Jag hatade mig själv just då. Allt var ju egentligen mitt fel. Det var jag som blev arg på Violette för att hon ville hjälpa på sitt sätt. Jag hade väl iallafall ha kunnat säga att hon inte behövde hjälpa mig på ett lite snällare sätt. Men sen blev det ju allt det där med Dean och Oliver. Jag önskade att jag hade sagt nej åt Oliver, kanske skulle han då ha frågat Violette istället och hon skulle ha sagt nej åt Dean.
På något vis trodde jag att Dean då skulle ha frågat mig. Han hade ju sett glad ut när Violette sade att jag var kär i honom, men han trodde ju också att jag var lesbisk först. Dessutom visste han väl knappast vad jag hette. tankarna snurrade i mitt huvud och jag hade minst hundra frågor att ställa, men de skulle nog aldrig få något svar.

Jag suckade och la sedan ner mobilen. Jag låste upp toalettdörren och gick ut. Jag såg bort i korridoren och fick syn på att Oliver satt kvar där med några kompisar. Jag tvärvände och bestämde mig för att gå åt det andra hållet. Jag hade en lektion kvar. Matte, men jag hade absolut ingen ork kvar i kroppen för det. Speciellt inte nu. Jag började gå mot bakdörren av skolan. Jag gick ut och möttes av den molniga himlen. Min jacka hängde kvar i skåpet, det var kallt nu med bara linne. Jag huttrade lätt. Men jag ville inte gå tillbaka och hämta jackan nu. Mitt skåp var precis där Oliver och hans kompisar satt. Och jag ville inte träffa honom just nu..inte Dean heller. Och verkligen inte Ewan!

Jag lade mig ner i sängen och stirrade rakt upp i taket. Tankarna rullade på i mitt huvud. Jag undrade om jag och Violette någonsin skulle bli vänner igen, och isånafall; när? Jag var egentligen inte sur på henne för det som hade hänt först, att hon ville 'hjälpa' mig och kallade mig bitch. Egentligen var jag bara sur för att Dean gillade henne. Jag suckade och försökte tänka positivt, och på något helt annat, men det gick inte riktigt.

Jag började gå från skolan mot tågstationen. Det var 6 minuter kvar tills tåget skulle komma. Jag suckade och satte mig på en bänk. Jag tänkte på Ewan. Hon hade varit min bästis i över tio år, och nu var hon bara en falsk bitch.

Jag satte på lite musik för att muntra upp mig själv lite. Alla mina problem blev som bortblåsta varje gång jag lyssnade på musik.