The choosen one(PRS Dragon Fantasy)

Lia nickade sakta och tog sig fram till Mark. Hon lutade sig mot honom. "Så de dödar alla kvinnor här?" mumlade hon även om det var uppenbart, alla verkade vara som galna då de såg henne.

Mark nickade och la en arm om hennes axlar. Inte som han ville ha något, begärde något, mer som han ville vara snäll, skänka värme.
"Bränner alla." suckade Mark och stirrade in i elden.
"Det är hemskt, oftast kan man låtsas att de inte är människor, då går det enklare. Jag kan gissa att det var så soldaterna gjorde med Judarna, tillslut var de inte människor." han visste inte vem han talade till, bara talade. Något hade han lärt sig i skolan på barnhemmet.
"Varför rymde vi ens? Hon hade levat nu." mumlade han och verkade vara försjunken i minnen.

Lia nickade igen och slöt ögonen. Hon blev lite varmare skön nog, hon saknade värmen och bekvämligheterna på båten, eller till och med i rummet.
Hon lyssnade på Mark även om hon inte riktigt förstod allt han sa. Tillslut såg hon upp på honom. "Det som har hänt har hänt...Det går inte att ändra på. Vi får fokusera på att leva i nuet" sa hon mjukt innan hon la huvudet mot hans axel. Hon slöt ögonen och en stund senare sov hon.

Mark svarade inte bara höll om den sovande kvinnan och stirrade in i elden som brann ner. Han ville eller kunde inte sova dessutom var det bra om någon höll vakt. Leva i nuet hade han väl alltid gjort? Alltid för dagen, för att kunna överleva och nu hade han varit orsak till sin systers och bästa väns död, den enda han hade nu var Lia.

Lia sov djupt hela natten och vaknade tidigt nästa morgon. Hon såg yrvaket upp på Mark och tog sig sakta upp. "Godmorgon" mumlade hon och sträckte lite på sig. "Tack för din värme" sa hon sedan och log lite.

"God Morgon." sa Mark och sträckte på sig gäspandes, han hade inte sovit alls och suttit i en obekväm ställning för ryggen. Han såg på henne.
"Får jag besvära dig men, ärren på min rygg behövs ses över." sa han ursäktande och något smärtsamt for över honom, vetskapen om Johannes.

Lia nickade. "Jag kan se på dem". Hon satte sig på knä bakom Mark och drog försiktigt undan hans tröja och synade piskrappen. "De ser bra ut...Inte så rött och svullet..." sa hon sedan leende. Hon släppte hans tröja igen och kände på bandaget på sin axel, det var ömt än.

"Tack." sa han och log halvt.
"Där ser du det nödvändiga att hålla efter sår." sa han och började utan att fråga linda av om hennes arm och synade såret.

Lia skulle säga något då Mark plötsligt lindade av henne bandaget. Hon satt tyst och då han lindat upp det såg hon på det. "Är det där bara eller dåligt?" frågade hon osäkert då såret var lite rött och i det var det någon vätska.

"Med tanke på omständigheterna, bra." sa han och tvättade det innan han lindade om det igen och pekade på hennes mage (?) där vargen rivit henne.
"Få se." sa han kort, han kunde tvinga henne med våld annars det visste hon.