Den stora vildmarken

Jag somnade och drömde mardrömmar.
Jag vaknade med ett ryck när jag hörde Sam skrika.
- Sam? Frågade jag.

Jag satte mig käpprak. Underlaget var hårt... kände efter med händerna... jag låg på en stor sten.
Det var helt mörkt:
"Var är jag?", frågade jag.

Jag gick fram till Sam.
- Du är i grottan, sa jag.
Jag satt mig bredvid honom.

"Julia..." sade jag tyst. "För det är väl du?"

- Ja det är jag, sa jag.
Jag tog Sams hand och kramade den.
- Varför försvann du? Frågade jag.

"Jag vet inte... jag vet inte vad som hände...", sade jag. Jag kände mig totalt förvirrad... det sista jag mindes var... något om en grotta. Och mat?
Jag höll kvar Julias hand i min.
"Var är Ali?", frågade jag.

- Hon sover och jag vill inte väcka henne, sa jag.
Jag strök undan Sams hår och kollade på min bror.
- Så du minns inget, sa jag.

Jag kände på min panna... där var något klibbigt.
"Vad... vad är det där? Vad har hänt???", frågade jag.
Jag kände mig mer och mer panikslagen...
Huvudet bultade och ena benet värkte.

- Sam ta det lugnt få inte panik, sa jag.
Jag tag fram lite papper och torkade bort blodet från Sams panna.
- Så nu är det inte klibbigt längre, sa jag.

Jag lade mig ned igen. Försökte minnas.
"Den här skogen är underlig", sade jag.
"Hur menar du?", frågade Julia.
"Jag vet inte... allt är likadant men ändå inte. Jag vet inte..."
Jag kunde inte minnas att jag någonsin känt mig så förvirrad. Skogen mindes jag... men det var något mer... något jag inte kunde forma tankarna till att minnas.
Kände med handen på pannan igen...
"Vad var det som skadade mig?", frågade jag.