David och Ella Potter (Marodörernas tid)

MEEEEEEEEEER NUUU PLÅGA OSS INTE!! 21478

WO HO! MEEEEEEEEEEEEEEEEER! AWESOME AWESOME

Nu var ni VÄLDIGT snabba finisar! ♥ TACK!!!
Här kommer då MER!
♥


Kap. 22

Ella

Jag vinkade till David att han skulle komma närmare, jag stod redan framme vid början på den ogästvänliga skogen och tittade vaksamt in. Jag möttes av en näst intill vacker syn, problemet var bara vilka som stod för den. Med ryggen vänd mot mig stod Peter, hans tunna hår spretade åt alla håll då han mumlade någonting innan han försvann.
Han försvann.

Men, hur då? Spöktransferens? Det verkade inte som ett möjligt alternativ, de gick ju faktiskt bara sitt fjärde år på Hogwarts. Men det verkade ju som enda förklaringen. Då slogs jag av en tanke. Man kunde inte använda sig av transferens innanför Hogwarts område. Hur hade ha…
Jag såg någonting röra sig bland löven. En svans stack upp genom de och med ens sköt en råtta upp i luften.
-De är animagusar!
Jag blev genast tvungen att, tillsammans med David, som nyss kommit fram, dyka ner bakom ett par ormbunkar.

-James, vi borde verkligen gå längre in i skogen! Jag uppskattar verkligen att ni gör det här för mig…
-Så varför står du då här och gnäller? Ville James veta.
-Men…
-Kom igen, Remus, inga barn går hit. Det finns ju varulvar här inne, du vet! James skrattade och blinkade charmigt med ena ögat mot Remus. Denne såg inte direkt övertygad ut men verkade gå med på saken för stunden. Plötsligt hördes ett litet plopp och Peter dök upp i sin normala skepnad. Han log nervöst mot James och Remus.
-Jag tror jag börjar få kläm på det nu, pep han. Fast jag kan fortfarande inte se med ena ögat.
-Det är bara att fortsätta träna! Sa James glatt. Kolla här!
James transformerades omedelbart till en kronhjort. Den hade små markeringar runt ögonen där brillorna brukade sitta. Jag hade aldrig sett något liknande. Aldrig i hela mitt liv.
Men jag förstod självklart vad detta innebar, de skulle bli haffade. Och då menar jag inte av någon lärare. I alla fall inte någon vanlig.
James skulle kunna bli tagen av Malom.
Och det värsta var att den hemska mannen skulle kunna få det att se ut som en olyckshändelse. För Malom, visste om att de var ute på egen vift. Det var nämligen hans flintskalliga ansikte som sneglade fram bakom ett träd i andra änden av gläntan.



Hoppas ni gillade det!

meeeeeer nu snälla

Ååå nu blir det spännande! mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer!

MEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEER

Toppen, som vanligt!♥

Meeeeeer!!!! Gud vad spännande! Awesome kapitel Plorran!!

♥ Plorran

Förlåt om det tog stor plats men....

Åh är så lycklig möttes av massor av nya kapitel när jag loggade in, TACK ♥
Omg det var så spännande i slutet, den där Malom skrämmer livet ur mig, du beskriver honom så läskigt 80
Gaah måste ha mer 83