Divergent

Sol skrattade tillbaka och lipade hon med, som hon hade gjort förr till honom då de träffats.
"Ja, jag vill inte se ut som en fridfull, jag bytte av en anledning." muttrade hon men såg på honom.
"Du ser mycket bättre ut sådär." sa hon och rörde vid hans muskulösa arm.
"Har du någon tatuering?" frågar hon sedan, hon visste att de tappra hade det.

Kai log och såg på Sol med förstående ögon. Han tyckte inte oom de fridfulla särskilt bra. "Tack!" sade han och log stolt över sina kläder. Hon frågade honom om tatueringar. Kai log. "Jag är egentligen för ung för att få skaffa, men jag har ett par." sade han och drog av sig tröjan. På axeln hade han de tappras märke. På ryggen, längst upp hade han en örn med utfällda vingar och på ena nyckelbenet hade han en lustig krumelur som tycktes slingra sig som en orm över hans hud.

Sol satte sig upp och rörde dem försiktigt med lätta fingertoppar som vandrade över hans varma hud. Kai var stor och muskulös, en avbild av en tapper, men ändå var han mjuk till sinnes.
"De är fina." sa hon beundrande då hon alltid beundrat de tappra, velat vara som dem. Hon drog håret ur ögonen och hennes humör ändrades något, hon såg hemsk ut så vad spelade det för roll vad hon hade på sig? Hon såg hemsk ut vilket som.

Kai ryckte knäppt märkbart till av Sols beröring men lät henne röra hans tatueringar. Hennes fingrar var mjuka och kittlades när de rörde sig över hans rygg och uppåt axeln. Han var själv väldigt stolt över sina tatuwringar, han älskade allt de representerade. "Du är fin Tack." sade Kai lågt och kände hur Sols fingrar försvann. Han öppnade ögonen som till nu varit slutna och såg in i Sols ögon. Han log vagt mot henne. Efter en stund kom Kai på sig själv och ställde sig generat upp. Han tog på sin tröja igen."Kom igen nu, klä dig så går vi ut."

Spänningen mellan dem kändes tydligt men då han ställde sig upp blev allt som vanligt igen. Hon suckade men gjorde honom till viljes och ställde sig upp. Hon letade bättre och faktiskt fann hon ett par svarta byxor, hela hon lyste upp. De var så snygga, de var tighta gick längst benen och svarta såklart. De fridfullas kläder var ofta stora, luftiga och mjuka för att ge ett ja....fridfullt intryck. Hon drog på sig dem och sina röda skor vilka hon älskade. Sedan drog hon av sig pyjamasjackan och stod där med bar överkopp förutom bh:n och såg på alternativ att ha upptill. Trots att hon inte hade några muskler på kroppen och var smal så att revbenen syntes lätt hade hon en smidig och välformad kropp.

Kai visste inte riktigt vart han skulle se då Sol plötsligt började byta om. Så drog hon av sig tröjan och Kai fick hålla sig för att varken sra efter andan eller stirra. Han stirrade stint ner på sina skor och försökte låta bli attttänka på det han "råkat" se av Sol. Sådana här situationer var för honom helt nya, ingen hade någonsin varit utan ens strumpor nära honom. Kai kunde knappt andas. Han hoppades innerligt att Sol kunde välja tröja snabbt.

Sol hittade snart en röd tröja som inte heller den var fluffig och stor utan följde hennes konturer. Hon gillade rött, ja det gjorde hon särskilt nu med svart inblandat, då hon fick välja själv och hon slapp se så söt och snäll ut, så fridfull.
Då hon fått på sig tröjan såg hon upp och såg på Kai fick hon ett roat leende på läpparna, han var nog inte så världsvan som han verkade.
"Kommer du då?" sa hon och väntade på honom Frida hade sagt att hon måste till en läkare sedan med sitt huvud, men nu frukost gissade hon.

Kai rodnade lätt och såg på Sol med hopskrynklad mun. Han nickade kort och gick raskt ut ur huset. Det varinte det lättaste attthitta, men snart satt de i matsalen och åt lite bröd och ost och drack mjölk. Det fanns gröt också, som Kai åt även det. Han var hungrig som alltid på morgnarna och var snabbt klar. Han lutade sig tillbaka i stolen med en suck. "Så vad har vi idag att göra?"

Sols självförtroende, humör eller om det var båda verkade växa med kläderna. Hos de fridfulla var hon ingen hon var en gömd bland de alla och inte blev det bättre för henne att leva osjälviskt vilket blev ännu mer osynlig med deras levnadsätt och kläder. Nu med nya kläder på ett nytt ställe och med Kai försökte hon finna sig själv och kanske tyckte hon om sig själv förutom håret då.
Maten eller snarare frukosten var underbart god, vad hon hade saknat ordentlig mat och faktiskt åt hon vilket hon brukade skippa hemma.
"Jag ska till en läkare, Fridas order." mumlade Sol fram då hon drack det sista av mjölken.

Kai nickade, "Gäller håret antar jag?" kommenterade han undrande och lät blicken glida upp och ner för Sol. Han själv hade gärna tränat lite, men han visste inte om det fanns något ställe där man kunde träna.