Ghost Hour [Rollspel]

(Jag har inget att skriva just nu, men värst vad detta rollspelet var "tyst"...)

[Håller med]

"Åh, fy, helvete. Är du seriös?" Säger Aden som ser ut att ha extrema kväljningar. Han är helt blek och verkar redo att spy vilken sekund som helst så Bridie lägger nästan genast tillbaka plankan. Ögon, det var åtminstone ett matchande par. Såpass hade bilden klistrats fast på hennes näthinna att hon kunde komma ihåg det. Det var inte ett omatchande par.
"Vem lägger ett par ögon lite fint under en planka!?" Fortsätter Aden som vänt sig bort och avbryter sig själv då och då genom ovälkomna kväljningar. Bridie har lite problem med att inse vad som händer. Vem som helst skulle väl ha det? Kanske? Hon har blicken fäst på plankan men det tar ungefär två minuter till innan hon inser att det finns ett fint litet kuvert fastsatt på den. Birdie trär med darriga händer av den och öppnar det. Aden ligger kvar där han ligger.
Välkommen till Ghost Hour, ingenting du ser eller hör eller som finns här går att lita på.

Under det korkade meddelandet finns en vaxstämpel med initialerna GH, som säkerligen stod för Ghost Hour.
"Nu sticker vi, snälla syster-yster?" Frågar Aden med tindrande hundvalpsögon.
"Japp, vi sticker." Aden blir extremt glad och hoppar upp från sin liggande position och rusar till dörren. Men det är Birdie som öppnar den och går först ut.

Erin gick ner till sovrummet. Hon skrek av skräck när efter att öppnat dörren.

Hennes styvpappa stod precis innanför. De blodsprängda svarta ögonen såg mot henne.

"Erin...", sa han. Han greppade hennes handled och klämde hårt. "Hälsa din mamma när du kommer till helvetet"!
Erin sparkade och slet för att dra sig loss. Han försökte dra henne in till rummet. Men för att inte bli dödad tog hon upp köttyxan i andra handen och högg honom på armen.
Inget skrik hördes.
Istället var han borta.

Just det, tänkte hon. Ghost Hour brukade inte bara släppa in livsfaror, de brukade även skrämma deltagarna med illusioner.

(De som väntar på någon kanske kan försöka hitta en anledning att sticka därifrån eller något?)

Birdie ser sig om aningen och liksom fortsätter nedför korridoren.
"Hey! Bridie! Vi behöver nog ta medicinen." Säger Aden plötsligt och kommer ifatt henne.
"Ja! Hur mycket är klockan egentligen?" Frågar hon, en gång på morgonen och en gång på kvällen.
"Kanske två eller tre på morgonen?" Frågar och svarar Aden aningen. "Morgon oavsett." Fortsätter han med en axelryckning och letar i sina fickor och drar upp sin pillerburk. Bridie letar i innerfickan och tar ut sin burk innan de tar upp två var och sväljer dem.
"Ah, kan vi leta upp en säng eller något?" Undrar Aden som en sorts följdfråga.
"Ja, var tror du vi hittar en?" Frågar Bridie.
"Vi kan titta in i något av rummen, kanske?" Svarar Aden.
"Smart!" Skrattar Birdie och börjar öppna dörrar och titta in.

Efter chocken så la Erin sig på sin säng för att vila.

Hon hade ingenstans att fly egentligen så hon tänkte bara ligga där ett tag. Men efter en stund vaknade hon förvånat. Hon hade somnat. Bara för att hon blundade i några sekunder..

Hon såg att dörren öppnades och där stod någon.

En rödhårig kvinna som var svartklädd med gula jeans. Hon såg ut att prata med sig själv.

"Vem är du"? Frågade Erin misstänksamt.

(Om det var okej så menade jag Birdie.)

(Awesome. ;D)

Bridie lägger huvudet på sned och blir aningen överraskad av den andra personen som stått i rummet. Det har ju bara varit hon och Aden under senaste tiden.
"Jag är Bridie, men kallas Birdie." Säger Birdie leende.
"Åh! Säng! Ses senare syrran!" Säger Aden med inte ens så mycket som en nick åt den andra innan han kramar sin syster som lutar sig aningen åt sidan som om hon måste stödja en vikt som inte finns där och Aden vandrar iväg mot sängen och lägger sig där. Bridie följer honom halvt om halvt med blicken men ser på tjejen igen. "Och vem är du?" Frågar hon med en vänlig ton.

"Erin Carlson", sa Erin.

Hon kämpade för att inte visa sin misstänksamhet. Det var inte så lätt att få det till ett leende, men lyckades koppla bort misstänksamheten en aning och började låta en gnutta trevlig.

"Vem pratar du med"? Frågade hon.

Hon reste sig upp ur sängen. Det var viktigt att hon inte somnade igen.

"Aden, han är rätt oförskämd." Svarar Bridie och Aden skrattar för sig själv. Birdie pekar på ett ställe bakom Erin då Aden lyckats lägga sig i sängen utan att störa Erin, en skill som Birdie är rätt avundsjuk på då Aden lyckas smyga och rusa var han vill utan problem. "Fast han behöver sova, vi borde verkligen byta piller." Säger Birdie och lägger först nu ned medicinerna i innerfickan igen. "De vi har är för starka för honom." Fortsätter hon förklarande eftersom hon inte vill att Erin ska tro att hon är någon sorts drogare.

Erin kunde inte se någon annan i rummet än Birdie. Men hon sa inget mer om det utan nickade som om hon höll med.

Erin dolde köttyxan i klänningen. Hon ville inte att Birdie skulle tro att hon var någon som mördade folk.

"Har du sett några fler i huset"? Frågade Erin. De hon nu sett var en galning och dennas medhjälpare, och personen som hon dödade av misstag.