PRS mellan amanda1104 och Fellrendión

"Tyst med dig! Jag försöker vinna tid" mumlar Aily och räcker fram en hand för att hjälpa henne upp på fötter. Hon känner Lokes blick på henne och undrar om han kommer ihåg att hon har armbandet på sig.
"Loke vet om armbandet" mumlar hon.

"Okej, men varför inte låtit mig drunkna, jag vet att de ändå dödar mig snart! Och min arm smärtar", sa Ruby. Det smärtade så hemskt i vingen.

"Tror du verkligen gudarna litat på mig om jag låtit dig drunkna. Och dessutom är du min vän!"

"Hur tar vi oss härifrån"? Frågade Ruby. Hon hade så himla ont i vingen att hon knappt kunde tänka på något annat.

"Ingen aning" muttrar Aily.

(Jag vet inte vad jag kan skriva)

[Det börjar stå ganska still för mig också...]

"Vi är framme!" ropar någon plötsligt. Aily ser sig omkring och ser gudarnas hem komma inom synhåll.
"Oh, nej" muttrar Aily.

Ruby klev av båten sist och lyckades sno åt sig ett horn. Hon återfick mänsklig form och tutade högt i hornet för att gudarna skulle höra det. Fast samtidigt var hon lite orolig eftersom att det var ändå fortfarande skog och en lång bit i vägen så man visste aldrig om de skulle höra eller inte.

Men Nagelfars passagerare fick i alla fall ont i öronen.

Sedan sprang hon iväg och försökte rymma från de andra.

Ingen lyckas komma ikapp Ruby. Aily hade gärna sprungit efter Ruby men Loke har lagt en hand på hennes axel så hon kunde inte.
"Nu skyndar vi oss så att vi kan..." resten av Lokes ord dränks av ett åskmuller. En blixt träffar marken bara någon meter bort och Aily ryggar förskräckt.
"Hel, ta Aily tillbaka till skeppet" säger Loke och Hel nickar.
"Men..." börjar Aily men Hel tar hennes hand och drar henne med sig mot Nagelfar.

Ruby skyndade sig genom skogen. Smärtan i armen var fruktansvärd men gudarna var tvungna att varnas.

Hon fortsatte springa. Hon visste att hon var förföljd, men hon var tvungen. Spring, spring, spring var det enda hon kunde tänka på.