Varför vill alla rolla privat? Jag vill ju också rolla!!!

Liam kollade medlidande på åsnan. Den var spinkig, med kala hudfläckar. Hela gnistan i Grumpy's ögon var borta. Hade han glömts bort? Blivit lämnad i ett skjul för att dö? Han skakade på huvudet, de skulle nog aldrig den gamla mannen göra. Men ändå kunde inte tanken försvinna. Han gick bredvid åsnan.
"Vad tror du hänt med den?" frågade han osäkert och kollade på Kevin lite smått oroat.

- den är ju gammal, och har kanske någon sjukdom. Svarade Kevin på Liams fråga och såg på åsnan. han gav den en sockerbit som han hade glömt i fickan efter att ha tagit den från något kafé.
Han fortsatte gå. det såg ut som om det skulle börja regna snart. Marken var fuktig av nattens frost.

Då Zelia var ganska säker på att åsnan skulle dö om den tvingades att bära mer, bar hon sin egen packning. Än hade de långt att gå innan de ens nådde bergets fot, men dagen hade fortfarande bara börjat.

Liam sneglade på den nu, trötta åsnan. Han hade sitt bagage. Inte för att han hade så mycket till bagage, bara en ryggsäck. Han var lite förväntansfull och nästan stolt över att få vara med. Vara en av de utvalda.

Kevin såg på klockan- de hade startat för under en timme sedan, men det kändes som en evighet. Kevin suckade och tog en klunk av vattenflaskan som han hade tagit med sig. Han hörde ett buller- det var åskan. Kevin såg upp på himlen och såg en blixt som lös upp himlen för en stund.

Zelia tittade upp på himlen med en bekymrad blick. "Vi får sätta upp tältet ikväll. Det kommer att regna". Hon rös vid tanken på de skadliga vattendropparna. "Vi har inte presenterat oss för varandra... Jag är Zelia", sade hon med ett blygt leende.

Kevin såg på Zelia. Haan tyckte inte att han hade sett henne eller hört hennes namn.
- Jag heter Kevin. Sade Han och sträckte fram sin hand till Zelia. Han kände en kall vatten droppe som landade på hans hand. Han aktiverade sitt "vattenskydd" och såg på de andra. Hoppas att de har regnrockar. Tänkte Kevin.

Zelia nickade åt Kevin och ryckte till när hon såg vattendroppen på hans hand. "Eeek! Regnar det? Skydda mig, skydda mig!" skrek hon och tog skydd under den förvånade åsnan.

Kevin skrattade.
- Kanske jag kan lägga skyddet över oss alla fyra ? Jag kan prova. Sade Kevin. Han spännde alla muskler i hela kroppen och koncentrerade sig på skyddet.
Han kände hur något for ut ur honom. Som om en del av honom hade gått bort. Han såg förvånat på på Zelia och de andra. Han hade lyckats.
Kevin log och lyfte stolt på huvudet.

Zelia sträckte ut en hand och blev förtjust över att hon inte blev blöt. Leende steg hon ut från under åsnan och sade tacksamt: "Bra gjort Kevin".