Roll spel med PeLo

Jag kollar i Dracos varma ögon där han står. Han kysser mig en gång till länge innan jag hör ett skrik jag hoppade till. Draco så förskräckt på mig.

-Vad gör du? han kollade frågande på mig
-Hörde du? någon skrek
-Jag hörde inget..
-Jo jag svär någon skrek jag tänkte efter Penel! Hon måste vara den enda personen som måste ha skrikit men hon skulle ju upp till sällskapsrummet. Jag sprang ner till stora salen och ut på gårdsplanen framför entrén då ser jag hur vingfågel flyger det är konstigt tänkte jag. Draco tog tag i min arm.

-Vart ska du? han såg orolig ut.
-Jag måste ner till Hagrid han såg frågande på mig
-Varför?
-För att vingfågel flyger där borta jag pekade på pricken som flög i luften
-Har dom inte dödat det där förbannade odjuret?! Draco blev arg
-Nu får du skärpa dig skrek jag till honom innan jag sprang ner mot Hagrids stuga så jag ser Cedric stå där och kolla upp mot den flygande pricken då fattar jag det är Penel. Jag sprang ner mot stugan och Cedric ser mig komma och drar sin trollstav och riktar den mot mig. Draco kommer efter runt hörnet...
-Penel! skriker jag

Jag ser Dakota komma springande på väg mot Hagrids med Draco efter sig, sen hör jag henne ropa mitt namn.
- Förlåt Dakota viskar jag tyst för mig själv. Jag lägger mig ner på Vingfåle och gråter, själskärande, hjärtkrossande. JAg låter Vingfåle flyga vart han vill, jag bryr mig inte. Jag vill bara bort, bort från allt, bort från Cedric.

Vingfåle flyger med mig över den förbjudna skogen, över den svarta skön och runt skogen på andra sidan. Han cirklar runt, runt innan han sjunker i höjd och landar mitt inne i den mörka skogen, solens strålar tränger inte ner till marken för träden växer så tätt. Vingfåle landar mjukt och sjunker sedan ner till marken, jag drar mig av mot sidan och lägger mig på marken med ryggen mot Vingfåle och mitt huvud på hans framben.

- Hur kunde det bli såhär Vingfåle? Viskar jag tyst medan tårarna strilar tyst ner för mina kinder. Vingfå¨le avger ett litet vibrerande ljud innan han lägger sitt huvud på marken bara någon centimeter från mitt...

Jag ser mig förskräckt runt om kring mig vart är hon, jag började gråta jag kände hur Draco la en hand på min rygg

-Hur är det? han såg orolig ut han tog bort en tår som föll ner från mig kind.
-Jag måste hitta henne jag ställde mig upp och började gå mot Cedric istället för att gå mot den förbjudna skogen. Han höjde trollstaven men då hörde jag hur Draco utropade
-Expelliarmus! trollstaven flög i luften och Draco fångade den.

-Kan jag få tillbaka min trollstav?! spottade Cedric fram
-Du din äckliga idiot! har du inte fattat att hon inte vill se dig eller?! jag var så rasande på honom och med dom orden hängande i luften så sprang jag in i skogen.

-Dakota nej! hörde jag Draco skrika men jag struntade i honom jag måste hitta Penel..

Jag hör hur något rör sig i skogen, jag blir direkt på min vakt. JAg drar långsamt ut min trollstav från min ficka. JAg höjer den försiktigt. Då rör sig buskarna rakt framför mig, Vingfåle reser sitt huvud och tittar på mig, sen reser han sig upp och jag gör samma sak. MEd en ahnd på Vingfåle riktar jag trollstaven mot busken, den rör sig, någon kommer fram. Det är en centaur, jag känner igen honom, det är Kili som hjälpte mig tillbak till Hogwarts när ajg ramlat av Vingfåle tredje gången jag flög på honom.

- Penelope? Vad gör du här? Du är inte säker här det finns monster i dessa skogar... Han mörka stämma får mig att rysa av välbehag. JAg känner mig genast säker igen.
- Förlåt jag...
- Gråter du, Penelope, varför?
Det är inget, bara en dum kille. det är fjantigt faktiskt. Säger jag och skäms över mitt beteende. Hel plötsligt galopperar Vingfåle iväg, jag ropar men ahn kommer inte tillbaka.

- Fint, hur sjutton ska jag ta mig tillbaka nu då...?
- Du kan rida på mig. Säger Kili och vänder sig om så att jag kan hoppa upp. Hans rygg är bred och otroligt bekväm att sitta på.
- Det kommer ta ett tag innan vi är tillbaka, det tar längre tid att färdas på marken än i luften. Säger han innan han sätter av i galopp.

Efter ett tag lägger jag mitt huvud mot hans rygg och sluter mina ögon. JAg följer med i gunget av galoppen och hovslagen får mig att bli trött. Det är fortfarande ljust ute men jag är dödstrött. Efter ett tag somnar jag på Kilis rygg.

När jag vaknar galopperar han fortfarande, jag slingrar mina smala små armar runt hans muskulösa midja och låter tårarna flöda igen, jag måste bli av med dem, efter ett par minuter är vi vid kanten av skogen. Jag kan se slottet på avstånd.

- Klarar du dig härifrån? Frågar Kili medan han stannar vid kanten av skogen. Jag klättrar ner från honom och ger honom en hård kram.
- Tack Kili, tack så hemskt mycket. Han vinklar upp mitt ansikte och torkar bort de nya tårarna som runnit under galoppen.
- Ta hand om dig nu Penelope, nästan gång du behöver mig, blås i den här. Säger han och ger mig en flöjt som han haft runt halsen.
- Tack. Jag vänder mig om och börjar gå mot Hagrids hus. Jag vet att det tar minst 20 minuter för mig att gå dit men jag tar det ändå lugnt, även om solen har börjat gå ner...

Jag gav upp och gick tillbaka och satt mig bredvid Draco där han stod han hukade sig ner bredvid mig och jag lutade mitt huvud mot hans axel och jag kände hur en tår rinner ner på min kind. Vart är du Penel. Draco la en arm runt min midja och drog mig närmare honom. Jag drog in hans lukt i näsa och kände mig glad att han var där men ändå inte för att Penel är borta...

Jag kan se Vingfåle flyga över mig och jag ser att han flyger mot Hagids hus och att han sjunker, jag tror att han landar på gräsmattan utanför Hagrids hus, vad ska Ced tro när jag inte är med Vingfåle?

Cedric sprang till vingfågel som hade landat framför huset men penel var inte där.. Jag bara kollade på vingfågel och såg att hon inte var där så jag lutade mig mot Dracos axel igen och hoppades på att Penel skulle komma snart... innan det mörkna

Jag var ganska nära Hagrids nu, kanske två minuter innan ajg kommit upp för kullen och kan se det, jag hör Ced ropa mitt namn, han låter galen, livrädd rent utsagt. JAg ökar på stegen lite men precis innan jag kommer till kullens kant så saktar jag ner och drar några djupa andetag. jag tar de sista stegen för att komma över kullen och se Hagrids hus och Cedric. Dakota och Draco är också där, Dakota sitter lutad mot Dracos axel och han håller om henne. De passar så bra ihop. Till skillnad mot mig och Ced, det kanske inte är meningen att det ska bli vi? tänker jag.

Jag börjar gå långsamt mot dem.

Jag öppnade ögonen och ser att Penel kommer gående på kullen jag reser mig häftigt upp och springer emot henne. Draco ramlade på rygg men reste sig hastigt upp. Jag kastar mig runt Penels hals och säger

-Hur i hela fridens namn vågar du göra så där mot mig?! jag var så arg på henne för att hon hade gått in i skogen men ändå så glad att hon var tillbaka.
-Strutsamma du är iallafall tillbaka jag log mot henne. Då kom Cedric fram till oss

Dakotas kram var den bästa på länge, även om hon skällde på mig så var det utav omtanke. Jag kramar henne tillbaka.
- Förlåt Dakota, jag, förlåt.

Jag ser att Cedric kommer mot oss, jag viskar i Dakotas öra,
- Jag måste prata med honom, vi måste lösa det här. Kan du gå bort till Draco och ge oss en minut. Om det ser ut som om han sårar mig så får du gärna använda din fina magikunskap igen på honom. Jag ler lite mot henne när jag säger det sista.