Ett plus ett är lika med fyra

Zuko tog med sig en av väskorna och följde efter henne. Han stirrade tillbaka på folk som stirrade på dem. Han motstod impulsen att sätta eld på dem. Han var tvungen att hantera sitt humör. Han såg imponerat på Aravis när hon handlade.

Aravis log tillslut och vände sig mot honom, "Så, då bör vi klara oss och vi kan jaga och samla på vägen för att dryga ut kosten." sa hon och började gå tillbaka till hästarna med Zuko och satte sedan upp, "Trevligt folk det här." muttrade hon ilsket och väntade på att Zuko skulle bli klar.

Zuko nickade.
"Du vet bäst" sa han, när han rest med sin farbror hade han alltid handlat varorna. Zuko satte upp på sin häst och såg på Aravis.
"Visst är det, det är så man har god lust att sätta eld på deras marknad" sa Zuko och tände en låga i handen.

Aravis skakade på huvudet, "Nej, gör inte det. Det finns även oskyldiga här, barn till exempel." sa hon och hennes ögon fylldes med sorg då hon tänkte på hennes slaktade folk. "Om du måste, ta på något föremål så ingen skadar sig." sa hon bara vände sedan om och började sakta rida ut från staden.

Zuko suckade.
"Ibland är folk för hederliga" muttrade han och släckte lågan, han hade kunnat kontrollera den så att det inte hände något men han lät bli. Han red efter Aravis och såg på omgivningen.
"Vart skall vi rida?" frågade han.

Hon skakade på huvudet, "Inte precis, min fars arme slaktade allt mitt folk brutalt, barn, kvinnor, män ja alla." sa hon och såg sedan framåt, "Över slätten? kanske finns svaret på andra sidan." sa hon och såg över den vidbreddade slätten framför dem.

Zuko nickade bara. Han kände sig elak men han struntade i det. Det var människor han inte kände, han hade svårt att ha förståelse för människor som han aldrig träffat.
"Ja det kan vi göra, det är nog bästa vägen" sa han.

"Tror jag med." sa Aravis och satte fart på stoet, stoet vars namn hon ännu inte kommit på. De red över slätten men den verkade vara oändlig, tycktes aldrig ta slut, men vände man sig om såg man inte byn. Det var i alla fall positivt det.

Zuko tittade på Galagi och skänklade sedan på honom och han sprang snart fram i full galopp över den oändliga slätten. Zuko såg rök längre fram och undrade vad som kunde hänt. Han skyndade fram och efter någon timme kom de fram till en nerbränd by. Zuko satte av och gick in i askan och la händerna på den.
"Det brann för fyra timmar sedan" sa han.

(Hahaha xD tänkte på denna nu "Den är grön dom stack för två timmar sen." från Ice Age xD)

Aravis red i galopp efter honom och snart var de ikapp dem hon stannade stoet och såg ner på Zuko innan hon hoppade av med rynkade panna. Lukten av bränd by och troligtvis döda människor fick henne att må dåligt. "Vem?" sa Aravis med kvävd röst som hon försökte hålla stadig och visste att Zuko lika lite som hon visste det.