(prs)Mellan mig och Yes

Elias hittade ett kryp in rum där inte kurger kunde komma in han kröp in i rummet och satte sig och surade varför var Sofia en sån fegis varför var hon en sån patetsisk tjej?

Hon kände hur arg hon var på Elias. Varför behövda han skrika på henne. Visst det kunde hända att hon hade lätt att få panik, men varför var han tvungen att vara så elak för det?

Elias kände innerst inne att han inte borde ha skrikit men vad hjälper det nu? Han hade bråkat med sofia och hade gått ifrån henne när det viktigaste var att håla ihop han suckade han ville inte sammarbeta med sofia

Sofia la sig ner på golvet och tittade upp i taket.
Det ända som var viktigt nu var syrran.
Det var ända anledningen hon hade till att fortsätta kämpa, vilket hon kanske skulle få göra ensam nu.
Hon hade ingen aning om vart Elias hade tagit vägen och tänkte inte leta efter honom.

elias viste att han nu skulle sköta allt själv sofia kunde man inte räkna med han suckade ilsket och märkte sedan att kruger inte kunde ta sig in i detta rum heller det var bra nu kunde han sitta och hoppas att han kom på något

Det ända råd dom hade fått följde dom inte. Smart. Hela idén med att skicka iväg 2 fjortonåringar ensam att besegra en massmördare var ju genial. Tänkte Sofia. Det kändes ännu jobbigare när det var 2 fjortonåringar som vägrade samarbeta.

Elias såg ut i igenstans att skicka iväg två tonåringar på ett såndanthär uppdrag var hellt och hållet fel de borde knabbt har kommit hit tänkte Elias för sig själv

Varför gick jag med på det? Seriöst, trodde jag verkligen att jag skulle ha en chans att klara det. Tänkte Sofia.

Varför kom hanens hit varför gick han med på detta tusen frågor snurrade runt i huvudet på Elias

"Vad gör jag nu då?" Frågade Sofia rakt ut i luften. Som väntat fick hon inget svar.