Viktigt Bortglömda[SV]

GWAAAAAAAAAA!!!♥
Du skriver så bra så man dör♥ *dö*
NEJ. NEEEJ!!
VAR DET SISTA INNAN DU ÅKER??? D888
Vad ska jag då sitta och läsa och dö för? o"x
Du är bäst Amaanda♥
Tack för att jag får läsa den bästa FF på jorden♥
Och jag hittar som vanligt inga fel i din text c;

AWESOME kapitel som vanligt♥♥

Super bra som alltid, finns inget mer att säga än att du är grym på att skriva!

Du är min förebild!

DEN HÄR ÄR SÅ AWESOME

Vet inte vad jag ska skriva längre för att du gör så himla underbara kapitel!

Wooow! Tusen tack för alla kommentarer!
Förlåt att det inte kom något kapitel igår. Jag var med en kompis nästan hela dagen och sen så umgicks jag lite med min familj på kvällen

Jag åker imorgon, så det här kapitlet blir det sista ni får. Nästa kommer om ca. en vecka (då jag kommit hem!)
Fortsätta gärna skriva kommentarer Jag blir så sjukt glad då!
Och ännu ett tack för att ni är de finaste läsarna någonsin Tack tack tack tack + 100000

Here you go:

9 augusti 2021, 18:55

Wera

Efter ett dygn av panik, skräck och sorg står jag inte ut mer. Jag måste göra något. Om Cara verkligen är kidnappad av de svävande monstren så kan jag inte bara sitta här. Skräcken i drömmen kändes så äkta. Om Cara... jag kan inte ens föreställa mig vad hon måste gå igenom nu.
Att läsa i Harry Potter boken hjälper inte. När jag slutade läsa igår satt huvudkaraktärerna på ett tåg och åt godis. Jag förstår inte hur det kan hjälpa oss med någonting.
Jag startar upp min lilla macbook. Pappa köpte en till oss var. Jag vet att han inte gjorde det för att vara snäll. Det är en kompromiss. När pappa flyttade för en ”paus” i hans och mammas förhållande fick han dåligt samvete. Hans presenter kommer aldrig kunna läka de såren som revs upp i oss alla. Jag vet att det är mammas fel också, men hon försökte i alla fall få det att funka. Pappa bara stack.
Nu klickar jag på den lilla kompassen och kommer in på internet. Jag söker först på 'Harry Potter'. Det finns tusentals bilder på honom och hans vänner. Men inget som fångar min uppmärksamhet.
Nästa gång jag söker testar jag med 'Harry Potter 1'. Bilder på en liten mini-Harry ler mot olika bakgrunder. Jag förstår att det finns en film också. Det är nästan så att jag har lust att kolla på den.
Nästa sök är ”Harry Potter 2”. Jag hajar till då jag ser en husalf sticka fram huvudet mot en svart och lite mörkgrön bakgrund. Figuren är ganska lik Bonny, men ändå inte. Filmskaparna har inte riktigt lyckats avbilda varelsens riktiga utseende. Men trots det har de gjort ett väldigt bra jobb.
Jag stannar inte kvar länge vid de där bilderna, istället söker jag vidare med den tredje i serien. Jag klickar på en utav sökresultaten så att bilden förstoras. Det är verkligen stor skillnad på den här och den första filmens. Omgivningen är kuslig bakom Harry och hans två vänner. Det ser ut som de står i öppningen till någon slags tunnel eller liknande.
Men det är inte det värsta. Bakom flickan står det en man med ett sjukligt utseende. Han har stripigt hår och ett härdat ansikte. Det ser riktigt otäckt ut. Som om han spionerar på de tre vännerna.
Jag ska just söka vidare då jag ser det. En benig hand med långa klor till fingrar vilar mot en av tunnelns väggar. Jag zoomar in en aning. De skulle lätt kunna ägas av de otäcka männen i klädnaderna. Jag stänger med darrande fingrar ner fönstret och slår ihop datorn.
Jag vill inte kolla mer. Amy vet det här bättre än internet själv. Jag bestämmer mig för att ringa henne och fråga om hon vet vad handen... tillhör.
”Hallå?” Svarar hon.
”Är det du Amy?” Frågar jag, för säkerhetsskull.
”Ja.”
”Jag vet att jag inte känner dig särskilt bra men”, börjar jag osäkert. ”... men jag skulle vilja fråga dig en sak... om Harry Potter.”
”Okej”, säger hon. När hennes hennes röst sviker henne hostar hon diskret, och fortsätter. ”Jag ska försöka svara så gott jag kan.”
Jag tar ett djupt andetag. ”Det handlar om Harry Potter 3.”
”Harry Potter och Fången från Azkaban”, rättar hon innan hon kan hejda sig själv. Jag undrar om det bor en liten besserwisser någonstans därinne.
”Ja”, säger jag. Min blick fastnar på ett gammalt kort på Cara och mig. Vi håller armarna om varandra och ler stort mot kameran. Vi kan inte varit mer än sex år på fotot. Jag försöker svälja ner klumpen som satt sig i halsen. ”På en poster finns det en benig hand. Den fanns i bakgrunden... jag vet inte om det har med själva filmen att göra, eller om det bara är en grej för att göra det läskigare... Men vet du vad det är för något?”
Hon tänker efter en stund. Jag vet inte vad jag ska ta mig till när hon svarar. Om jag ska bli glad eller ledsen. Är det positivt om min teori är sann?
”Jag är inte säker, Wera”, säger hon långsamt. ”Men det kan handla om dementorer.”
Dementorer. Namnet får en rysning att gå igenom mig.
Jag minns inte hur vårat samtal slutade, bara att det gjorde det. Vimmelkantigt sökte jag upp det Amy gissat på.
Hon har rätt. Männen i klädnaderna är dementorer. Plötsligt är jag helt säker. Det är de som tagit Cara.

GAHH....
MEN DU KAN JU INTE SLUTA SÅHÄR...
>:C
Jaja, superbra som vanligt i alla fall.
♥
♥
♥
♥

Oh, spännande! Jag, och alla andra läsare, älskar det!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Det är så bra så man kan inte beskriva hur bra!!!!!!!!!!!!!!!

AAAAH!!! Kommer längta ihjäl tills nästa kapitel kommer. Jag kommer inte klara en hel vecka! Super braa!

Men, neej, sluta vara så bra. Sviker mitt löfte hela tiden genom att säga att inget dåligt kan hittas. Det är ju egentligen positivt, men jag vet hur glad man blir av kritik. Detta är något som jag kollat på, men egentligen inte har något behov av, då du berättar lagom mycket, men om du vill kan du ju förklara mer t.ex såhär;

"Jag startar upp min lilla macbook. Pappa köpte en till oss var. Jag vet att han inte gjorde det för att vara snäll. Det är en kompromiss. När pappa flyttade för en ”paus” i hans och mammas förhållande fick han dåligt samvete. Hans presenter kommer aldrig kunna läka de såren som revs upp i oss alla. Jag vet att det är mammas fel också, men hon försökte i alla fall få det att funka. Pappa bara stack."

På vilket sätt försökte hon få det att funka? Vad gjorde hon för att Wera skulle tycka att mamman gjorde mer rätt en pappan?

Jättebra annars, det var den lilla förbättringen jag kunde hitta. Har egentligen inget starkt behov av den förbättringen, det är bra som det är, men det kan ju alltid vara intressant med extra fakta så att man kan måla upp ännu större bilder i huvudet.

Allt är tumme upp!
Älskar hur du beskriver "Hans presenter kommer aldrig kunna läka de såren som revs upp i oss alla."

Jag älskar den meningen! Så bra beskrivet & jag får mig en bild hur någon river sönder en människa, typ.

Hur som helst, som alltid, kapitlet är helt grymt! Hoppas du blev nöjd med detta svar, Amaanda Kram!