Hedwigs liv

Tack! ♥

Har just ändrat nästa kapitel så att det inte blir lika detaljerat om Hedwigs smärta ehe... För yngre läsare. ^^ Vill ni ha det nu eller senare? :3

Nu!

Okej, här kommer nästa kapitel! ♥

KAPITEL 24

"Gör det, nu!" Skrek Narcissa och pekade på den lilla gruppen med fyra tjejer.
De var klädda i likadana grå uniformer som Pyon hade haft. De hade alla gulbruna ögon och mörkgrått, nästan svart hår uppsatt i likadana hästsvansar. De så förskräckt på Hedwig, som stod klädd i din dyra svarta klänning med sitt ljusa hår uppsatt i en knut i nacken, med en trollsav riktad mot dem.
"Jag räknar till tre. Ett... Två... TRE!" sa Narcissa men Hedwig rörde sig inte.
"Som du vill... Crucio!" skrek Narcissa och riktade trollstaven mot Hedwig. Hon upplevde smärta, smärta...
Hjärtat dunkade hårt.
Men hon skrek inte.
Hon var tyst som en mus, vägrade ge sig. Hon vägrade skada någon, även om det betydde att hon själv skadades.
Smärtan avtog så tvärt att Hedwig ramlade ihop på marken. En av flickorna med gulbruna ögon hjälpte henne upp, ville viska tack men Narcissa sa åt henne att vara tyst. Hon var tvingad att lyda.
"Vill du vara vänlig att göra Crucio på dem nu?" Frågade Narcissa sammanbitet.
"Nej. Jag vägrar," fräste Hedwig och spottade på henne. Narcissa blev röd i ansiktet, men talade tillgjort lugnt.
"Imperio," sa hon och Hedwig kände att all ilska rann av henne. Istället kändes det som om hon lyfte från marken, hon svävade på lätta moln, hon var lättare än luft. Avlägset hörde hon Narcissas röst, som lät änglalik genom Hedwigs öron.
"Nu Hedwig, nu vill jag att du ska lyssna på mig. Gör trollformeln Crucio på de här fyra flickorna, de blir väldigt glada då."
Hedwig lyfte staven, och utan att tveka sköt hon iväg en stråle mot de rädda flickorna. Plötsligt vaknade hon till och slutade då hon förstått vad hon gjort.
"DU!" skrek hon och pekade på den triumferade Narcissa. Hon skrattade kallt.
"Du vet att du måste göra som jag säger, på ett eller annat sätt. "
Hedwig insåg att det var rätt, som Narcissa sa.
Hon var faktiskt Chanslös. Hedwig såg med smärta i blicken på de fyra flickorna och den av dem som såg ut att vara äldst tog ett tvekande steg framåt.
"Vi vet att du inte vill göra det. Vi kommer berätta hur du offrade dig för oss, för alla barn i grottan! Tro mig, du kommer ut härifrån...." sa hon och försökte nå fram till Hedwig, för att torka tårarna som rann nerför Hedwigs bleka kinder. Narcissa hejdade henne bestört och föste ut alla fyra ur rummet. Dörren stängdes och Hedwig var helt ensam igen.
Hon satte sig ner i soffan och tänkte på Harry. Hans skratt, hans leende. Hans glittrande gröna ögon.

Åh! De kommer skicka dig för att fånga Harry, låtsas lyda så behöver de inte imperio-förbanna dig och så kan du varna honom!

ASBRA!!!!!!

Superbra meeer nu cikki

Tack alla! ♥♥♥

Funderar på om jag ska lägga ut kapitlet... Om jag lägger ut det nu så får ni ju vänta jättelänge till nästa. :s Kanske lägger ut senare. ^^

Neeeej nuuuuu jag ser ju att du är klar (cikki är min syster)

Här är nästa kapitel! ♥

KAPITEL 25

"Idag ska du få öva dig på Imperioförbannelsen."
Narcissa strök bak sitt ljusa hår och satte upp det i en knut, Hedwigs var utsläppt.
Igår var det rena mardrömmen. Hedwig tvingades skada många, många barn och hade fruktansvärt dåligt samvete.
"Den går till genom att du säger formeln 'Imperio' och när du kastat formeln på någon lyder han eller hon din minsta vink. Snart kommer en pojke som du ska öva på."
"Jag vill inte!"
"Du måste, raring. Se det som en lek!"
Hedwig skulle kunnat ge Narcissa en örfil, men det var någon form av skydd runt henne så att Hedwig inte kunde göra det. Det gjorde henne frustrerad.
"Okej, där kommer han." Narcissa pekade på en kille i 17årsåldern som kom gående genom dörren med sänkt huvud. Hedwig tog ett djupt andetag.
"Imperio!" sa hon och kastade formeln på den blonde killen. Han spratt till som om han blev kittlad någon sekund, sedan fick Hedwig en känsla av... Makt.
"Så där ja, nu kan du säga åt honom att göra något."
Hedwig hade velat säga åt honom att skada Narcissa, men det skulle inte fungerat.
"Hjula lite."
Killen höjde händerna och hjulade klumpigt över golvet. Han verkade inte särskilt smidig. När han var klar ställde han sig upp, nästan som en robot, och väntade på nästa order.
"Eum... dansa magdans!"
Han började dansa magdans. Det såg ganska roligt ut men ingen skrattade.
"Sluta. Nu upplöser jag förtrollningen!" Sa Hedwig bestämt och killen verkade vakna upp ur någon sorts trans. Han såg sig omkring i rummet sedan rakt på Hedwig.
Hans gröna ögon var så allvarliga ett par ögon kan bli.
"Perfekt! Fast nästa gång skulle du kunna få personen i fråga att göra något allvarligare än att dansa magdans," sa Narcissa och gav Hedwig ett paket. Det var inslaget med brunt papper och var ganska knöligt.
"Vad är det här?"
"Igår sa jag att om du lyckades på första försöket med Crucio, skulle du få ett pris. Här är det. Kom nummer 50, " sa Narcissa och drog med sig pojken ut ur rummet.
Dörren låstes och Hedwig var ensam med paketet.
Hon var så nyfiken. Vad kunde det vara? Samtidigt ville hon inte öppna det, som protest. Men nyfikenheten vann och hon slet av papperet till det mjuka paketet.
Det var... kläder.
Likadana kläder som Harry hade när han var på Hogwarts. Nästan likadana i alla fall. Hon tog undrande upp en lista med frågor. Det såg ut att vara någon form av test.
Hon hittade en penna och började fylla i frågorna.
Efter en stund räknade hon ihop svaren och kom fram till att hon hade flest B;n. Sedan D;n, Sedan A;n och bara tre C;n. Hon kollade 'Flest B?' Och läste för sig själv.
Flest B;n? Grattis, du är Gryffindorare!

Grundaren av det här elevhemmet, Godric Gryffindor, värdesatte de modiga eleverna som djärvt och utan fruktan möter sina fiender och problem. Gryffindorelever backar inte för svåra utmaningar och är kända för att offra allt för sina vänner.

Hedwig tittade på svaret, sedan läste hon om D. Det var Hufflepuff.
A var Ravenclaw, C var Slytherin.
Hon tittade nöjt på papperet med svaret, tog på sig sin nya klädnad och just då kom Narcissa in i rummet. Hon slet papperet ur händerna på Hedwig och läste Hedwigs resultat. Hon log kallt.
"Jag visste det!" sa hon och gav Hedwig ett märke av ett guldigt lejon med röd bakgrund. Hon fäste märket på Hedwigs nya klädnad.
"Nu Hedwig, kommer du få åka tillbaka till Hogwarts. Där kommer ditt uppdrag bli att spionera på Harry, läsa hans brev som han skickar med dig..."
"Hur då? Jag är inte någon uggla längre."
"Vi kommer till det. Jaja, i alla fall; Du ska komma nära honom, försöka lirka ur honom information och om du får ett bra tillfälle, kasta inperio på honom. Du kommer kunna förvandla tillbaka dig till uggla när du vill, men hela tiden kommer vi ha ögonen på dig. Om du gör något du inte borde göra, kommer vi kasta Imperio över dig. Förstått?"
Hedwig nickade. På ett sätt var hon glad, på ett sett var hon ledsen. Och arg, för den delen. Klart hon ville träffa Harry, men spionera på honom?
"Senpaga, nu kommer du kunna förvandla dig på uggla på ett kick!"
Hedwig hoppade upp i luften och önskade att få tillbaka sina vingar. Det var inte smärtsamt, nej inte alls, det var ganska bekvämt att helt plötsligt vara en uggla igen. Hedwig hoade glatt och flög omkring i rummet. Flyga, flyga... Det måste varit det bästa med att var uggla. När hon såg Narcissas blick stannade hon upp, satte sig på golvet och förvandlades tillbaka till människa. Hon märkte att hon hade kvar sina kläder.
"Förstår du vilket ansvar som hänger på dig nu? Om du inte lyder, kommer vi tortera dig och alla andra barn i grottan."
"Jag förstår," sa Hedwig kvävt. Hon skulle få komma härifrån!
"Vi kommer smuggla in dig som en elev vid namn Helda Wings. Ta inte åt dig mycket uppmärksamhet, försök bara att bli vän med Potter, så du får reda på hans hemligheter. Okej?"
"Jaja... Sååå, när får jag åka?" Frågade Hedwig med hopp i rösten.
"Imorgon."